1 - 2

"De vann matchen, men vi vann spelet!"

De kloka orden yttrades av en av mina passagerare på väg hem från morgonens drabbning och jag kan inte annat än att hålla med. För er som inte närvarade på matchen ska jag nu låna fem minuter av er tid för att förklara varför.

Våra samlingar innan träning har de senaste veckorna handlat om att skapa ett samförstånd i att vi nu växlat upp två serier och det är tufft och tight varenda gång. Vilket är precis den utmaning vi letat efter de senaste åren när det varit lite sött och salt om vartannat. På träningarna har detta landat till 100% då det är som natt och dag på koncentrationsnivån trots den otroliga närvaron, alla lysnar och är närvarande, har kloka reflektioner efter helgen - men även att det börjar byggas upp ett sug i att de ända in i märgenska känna, oavsett resultat, att man gjort en bra match. Detta gör att vi kan fördjupa vårt teorisnack, men även introducera nya övningar i ett högre tempo än vad vi gjort tidigare. Tjejerna är taggade!

I seriens tre första matcher gick det dock inte riktigt att känna igen oss själva. Vilket självklart var en blandning av högre tempo, svårigheter att anpassa sig därefter och att vi inte växlade upp förrän mot slutet av matchen när vi hade "fattat allvaret". 

Men idag, mina damer och herrar, var det proppen ur på så många sätt. Åkersberga vet vi är en solid förening med bra lag (det är fint att ha med Stewe som gjort samma resa med Nicoles syster och därför har koll på norrorten). Det var tydligt egentligen ända från uppvärmningen då det small till både höger och vänster i deras distinkta målvaktsuppvärmning. Så visst, lite oro när första tekningen går... 

Men det vi gör så sjukt bra idag är att vi äntligen hittade tillbaka till Spelet. Om man ska lyfta ur några nycklar så är det det fantastiska (konstanta) tempot i kombintation med tighta markeringar i alla lagdelar. Precis som Kent reflekterade så kändes Åkersberga som ett lag som var vana att föra mycket boll, men att vi lyckades störa dem perfekt över 40 spelade minuter.

Filippa W gör en kanoninsats i kassen, det är blixräddningar och säkra placeringar. Åkersbergas målvakt var minst lika bra vilket vi framförallt såg i ett par klara frilägen när hon helt osannolikt reflexräddade stenhårda skott. Så spelet böljade fram och tillbaka där Åkersberga pushar på, vi ger dom inte en millimeter och ju längre matchen går så är det inte bara rappa kontringar utan vi börjar även spela oss framåt. Det är fint att se, publiken kokar och man ser på tjejerna att det förstår att de just nu gör en jäkligt bra match. I omklädningsrummet var vi därför tvungna att sjunga vinnarramsan trots vad tavlan skvallrade om.

Så därför känns det helt naturligt att åter igen konstatera att "Åkersberga vann matchen, men vi vann spelet". Nu håller vi tummarna för att andra halvan får uppleva lika mycket energi och bra matchning imorgon mot Täby.

Forza Tomtberga!

Ps. TACK till caféföräldrarna som, om jag förstod det rätt, gjorde sin premiär som solokörare utanför föräldragruppen!