1 - 4

Solig söndag och match mot Solna!

Undertecknad hoppade yrvaket upp ur sängen efter att ha firat jämnt in på de berömda småtimmarna. Promenad i det härliga vädret, soffläge, somna om... ja, det fanns många alternativ att förkovra sig i, men ni vet ju lika väl som jag vid det här laget att det finns en magnetiska dragning till det här laget. Sagt och gjort, jag parkerade mig i sekreteriatet för att njua av lite Tomtberga-magi.

Solna känner vi ju sedan tidigare och de spelar med en imponerade entuasiasm trots den lilla truppen de har till sitt förfogande. Vi snackade lite med deras tränare och inser att det är en lyx att ha en så stor och bred trupp som vi har. 

Matchen börjar trevande de första minuterna där spelet flyter fram och tillbaka. Vi hittar inte riktigt de kombinationer eller individuella avslut vi är vana vid, men framförallt är det i tempot som vi saknar 10-15%.

Jonna gör en fantastisk match i målet. Placeringssäker, vassa utkast och fångade så många lyror att jag tror att brännbollslandslaget snart slår en signal. Tyvärr gör Solna det första målet på en liten slumpboll som förrädiskt rullar in bakom målvakte. 

Den här matchen lyckas vi inte riktigt växla upp till ett tempo vi känner igen. Några enkla misstag vid våra frislag gör att balansen rubbas lite och man märker att matchen sätter sig mer i huvudet än i muskelminnet. Solna gör ett ryck till 0-3, men vi reducerar till 1-3 och ökar intensiteten sista 10 minuterna. Solna är dock skickliga på att stoppa uppspel, så får inte med oss den där sista centimeterna när vi lägger på pressen.

Några ovana positioner för några i laget och riktigt kul att se att många tar till sig uppgiften så bra. Det är också en styrka vi måste bära med oss, att när läget så kräver så måste vi kunna ställa upp på platser där vi inte är vana att spela på.

Domaren blåser av matchen och vi behöver inte konstatera så mycket mer än att vi plockar med oss godbitarna och får slipa på detaljerna.

Tack till caféet och påhejande föräldrar!