10 - 6

Dags för en tripp upp till norrort igen!

Matchen var på förhand intressant av många anledningar. Dels var det förra matchen mot Täby som fick oss testa att tidigarelägga samlingen med 15 minuter för att hinna ut och hämta lite frisk luft (30-40 minuter i bil i detta soltimmefattiga land tar ut sin rätt på tjejerna) med målsättningen att komma in i matchen med lite mer energi. Men vi var även nyfikna på att se om gänget kunde matcha kompisarna från lördagsfighten mot Tullinge där vi fick se ett högt tryck från första till sista minuten.

Sagt och gjort, vi tar oss ut för en lättsam promenad och lite uppvärmning.

Väl tillbaka till hallen och omklädningsrummet börjar vi plocka upp kloka insikter från både veckans träningar kombinerat med våra reflektioner från matchen dagen innan. Vi tittar tjejerna djupt i ögonen och om jag ska vara ärlig så finns det lite oro i magen. Hur var peppen egentligen? Är de laddade på riktigt? Svårtolkat. Det pirrar i magen i alla fall.

Vi promenerar ut i hallen och fortsätter uppvärmningen, kliver ut på plan och inleder med sedvanlig målvaktsuppvärmning.

Och innan jag hoppar in i det riktiga referatet så vill jag ge lite kontext. Täby är ett riktigt bra lag, det är inte något snack om det. De är drillade, skärpta, nogranna i uppspelen och framförallt så är de livsfarliga och kyligt kreativa framför mål. Tillsammans med Värmdö och Bele så utgör de "toppen" av serien och det är otroligt värdefullt och lärorikt att spela mot dessa lag. Det går inte att slappna av en minut.

Så döm av vår förvåning när tjejerna inte bara gasar igång på 100% - de lyckas dessutom öka. Det har inte gått många minuter förrän det står 3-1 till oss. Imponerade. Fokuserat och kontrollerat med extremt mycket vilja. Bra, check på inställningen!

Tjejerna märker såklart av detta och vågar spela ut ända från backposition och vi får se många kända kombinationer när alla lagdelar sitter ihop. Täby reducerar, kvitterar och går upp i ledning. Vi reducerar. Täby går upp till 6-4... vi följs åt till 8-6. Och det är jämnt, det kokar på bänken. Vi känner att om vi kan trycka på upp till 8-7 så kommer vi skaka om. Men Täby är som tidigare konstaterat livsfarliga i kontringar och framförallt skottsugna när bollen rullar bort från slottet. Deras två sista mål upp till 10-6 är inte så mycket att göra något åt, det är med dessa marginaler vi spelar nu för tiden: om man missar en enkel markering så är det målchans. Och i Täbys fall, med deras duktiga skyttar, även mål...

Tillbaka i omklädningsrummet så kan vi inte nog berömma laget. Vi börjar med en skälvande applåd till målvaktsfantomen Filippa W i målet som räddar oss undan minst lika mål till. Vissa räddningar är blixtrande bra. Vi passar vidare berömmet från Täbys tränare (tack!) som knappt kände igen laget från förra matchen, de berömmer oss för tempo, för inställningen... och hade nog helt ärligt förväntat sig en helt annan match. Vi låter matchen sjunka in och det syns, känns och märks att tjejerna VET att de gjort en kanoninsats. Jag hör många sägningar som "det är mycket roligare att spela på den här nivån"... "vi utmanas"... "det är så roligt med det här höga tempot"... kloka tjejer som struntar i resultat (typ) och fokuserar på sin egen och laget utveckling. För utvecklas, ja... behöver inte ens säga det.

Vi har verkligen bra fart nu. Matchen mot Tullinge var grym, den här likaså. Säsongsinledningen som tog oss alla på sängen vad gäller tempo och kvalitet har nu övergått till att bli en utmaning som varenda spelare är beredd att acceptera med hårt arbete och lagmoral där alla kämpar för varandra. Fantastiskt att se. Även på träningar så märker av detta fokus. För varje gång vi träffas så är det lite mer fokuserat, lite mer inlyssnande. Men även lite mer nyfiket kring spel, positioner, olika regler. Så precis som i serien så känns det även för oss tränare att detta är två nivåer upp. Och vi älskar varje minut av det!

Forza Tomtberga!