7 - 5

Skribenten åkte direkt från Tele 2 arena, stadens djupaste svarta hål igår, väg 222 ut till Ormingehallen var som ett oändligt långt mörker som aldrig ville ta slut. Det visade sig som tur var att en seriepremiär med Tiken med övertygelse kan tillskrivas som den absolut bästa medicinen efter en både tung och tragisk derbyförlust.

Söndagsmatinén mot Nacka var en dubbelpremiär, dvs både serie- och HJ2 premiär! Ledarteamet konstaterade redan under veckan att trots en kapten på Cypern, lite skador och någon jobbfrånvaro så har vi, tack vare, lagets framsteg och årets nytillskott riktigt stark trupp, därmed , kan vi, trots ett visst mått av frånfälle åka ut till Nacka med ett riktigt vasst  gäng. Feelingen är, utan att jinxa, att årets HJ lagbygge är något alldelses extra.

Vi får en kanonstart, straff efter 90 sekunder. Stachen, med både skön hållning och attityd anmäler sig frivillig. Starkt, en straff i innebandy kräver både mod och ett starkt psyke. Johans självsäkerhet var ingen bluff, han sätter straffen kliniskt, får ned målvakten och smäller upp den högt, såja, 1-0 Tiken. Tjugofemsekunder senare, 2-0, River pangar upp den i bortre krysset efter passning från Karlsson, keepern flaxar lite med tassarna men är inte ens nära. Innan matchuret har slagit åtta minuter hittar Hannes ut till Timpa som från backposition borrar upp plastet i målvaktens andra kryss, snyggt, 3-0. Vi åker på en 2 + 10, vilket, trots att vi reder ut boxplayet skapar en viss oreda i kedjorna, vi går ned på två centrar och har så när spelat av perioden när Nacka lyckas reducera med minuten kvar av perioden, 3-1.

Inför andra perioden känner sig både Edde och SSK-Markus lite hängiga, Edde genomför perioden lite på sparlåga medans SSK-Markus tar några enstaka byten, i övrigt går vi på tre backar. Vi gör en ok period sånär på de sista fem minuterna då vi verkligen hänger på repet och tillåter Nacka att gå från 1-3 till 4-3, damn!

I tredje perioden fortsätter vi med mestadels tre backar och Edde väljer att kliva av helt sånär som på PP och vårt sex mot fem spel på slutet. River som känns både het och lurig hittar ett instick från sin position bakom mål till Max som placerad framför mål stöter in kvitteringen 4-4, härligt!. Några minuter senare i PP gör vi även 5-4 och är återigen tillbaka i spets tack vare ett lagom hårt skott från dagens styrman i PP, Lucas Andåker. Tyvärr får vi inte njuta av överläget många sekunder innan Nacka kvitterar i ett av flera giftiga PP som de har, vi har lite svårt att få grepp om deras nummer 25 i vårt boxplay och han smäller in reduceringen efter att ha luggat vår bevakning. Vi blir fulltaliga men står ändå på hälarna och Nacka kan återigen ta ledningen i princip direkt på tekning, 5-6, smärtsamt. De får ytterligare ett PP vilket vi lyckas reda ut då vi äntligen hittat nyckeln till att stänga ned 25:an och vi ger oss själva därmed chansen till en slutforcering. Vi får också som ett brev på posten ett PP med tre minuter kvar, tyvärr blir Stachen ganska omgående tufft utvisade så överläget var inte värt så mkt, vi lyckas ändå få kontroll på bollen och spelar i princip med en man mer då Arvid lämnat målburen de sista minuterna. Grabbarna är också riktigt, riktigt nära vid ett par tillfällen då bollen dansar på mållinjen. Det vill sig dock inte bättre än att Nacka kan dryga ut sin ledning och skriva slutsiffrorna till 5-7 med sekunden kvar att spela.

Nacka är ett bra och välutbildat lag, vi mötte samma lag i serien för två år sedan, då var de numret för stora för oss, igår var det our-to-lose, dvs en match vi kunde vunnit, kanske till och med borde vunnit. Nacka hade ett bätte spel än oss igår, men Tiken hade fler spelare med högre kvalité. Tyvärr hade vi igår inte riktigt den där glöden som grabbarna skämt bort oss med, vi kändes lite energifattiga och det var också fler än Edde och SSK-Markus som kände sig lite hängiga. Precis som ingressen redovisar har vi ett vasst lag i år så förhoppningsvis studsar grabbarna tillbaka redan på lördag, då är det hemmapremiär på Kakanello, väl mött på lördag kl 16!

Vi ses!