5 - 5

Efter Ekerö matchen satt vi några stycken på läktaren och kollade på Tullinge mot Lidingö. Några observanta Tomtbergaspelare (Hannes, Anton, Markus)  uppmärksamade oss andra om att 21:an i Tullinge hade en på gränsen för aggresiv hook på klubban. Vid ett frislag precis där vi satt hade vi alla möjlighet att studera den där hooken,  banne mig, den såg verkligen på gränsen till otillåten ut. Där och då bestämde vi oss för att om vi hamnade i en situation där det var värt att chansa med en mätning så skulle vi ta den...

Fulla av självförtroende efter vinsten mot Ekerö gick vi för seger, vi skulle ha en HJ1 skalp till, Tullinge kom med sitt HJ1 lag kryddat med två gossar födda 99 med tillsammans 36 Allsvenska matcher under bältet. Det skulle bli tufft men grabbarna var på något sätt självklara i sin sergervisshet. Mitt i första perioden gör Tullinge 1-0, Simons klubba blir avslagen och när han som reglerna indikerar är upptagen med att plocka upp skärvorna och då passar Tullinges giftiga center på att vispa in ledningsmålet, vi har sannerligen inte flytet med oss. Ett par minuter senare efter ett tämligen långt anfall från vår sida, hittar Timpa till Anton med en perfekt dropp-pass som placerar Anton ganska centralt i banan och han får ett bra skottläge som utnyttjas. Målet ger oss energi, bara minuten senare tar Amerikanen på karakteristiskt vis upp bollen i hög fart, levererar i sidled vidare till Stachen som testar sitt fina dragskott och Tiken har vänt på matchen. Energiboosten håller i sig, speedkulan Victor som idag har extra spring i benen när han möter gamla lagkompisar får två chanser att hitta in till Simon framför mål som vana trogen inte gör något misstag och grabbarna tar oss från underläge till 3-1 ledning på blott 90 sekunder. Tullinge tar time-out. Tyvärr får de ganska omgående betalt för sin TO, vi kommer inte riktigt upp i press och deras back får ta ett enkelt skott, de  får en för dem psykologiskt viktig reducering strax före pausvilan, kanske lite väl enkelt om vi skall vara självkritiska.

Period 2, sex minuter in, domarna hittar ett frislag precis framför vårt mål, medans D1 i gul kostym är fullt upptagen med att instruera alla om var han tror bollen skall ligga och var han tycker att vi borde stå, passar en observant Tullinge spelare på att slå in bollen vilket D1 inte verkar helt nöjd med men kollegan D2 i liknande gul kostym blåser blixtsnabbt för reducering. Någon förklaring var D1 och D2 inte intresserad av att lämna. Tungt. Målet inleder en svacka för vår del och matchen svänger igen, till vår nackdel, vi drar i kort följd på oss tre utvisningar, varav två känns ganska hårda samt varav en med Tomtberga ögon borde varit deras och inte vår. Bly tungt. När det är som mörkast och vi har 40 sekunder i 3-5 spel framför oss så är det kapten Tim som är vaknast och snabbast kommer med förslaget att det kanske är nu vi skall begära mätningen. Självklart, tajmingen är klockren, vi har inte så mkt att förlora, visar sig mätnigen vara fel och vi får en tvåa för felaktigt mätning kan vi ändå inte bli färre än de tre spelare vi redan har. Vi är flera som omgående nappar på förslaget, sagt och gjort, 21:an blir avplockad sin klubba och några spännande minuter följer innan D1 och D2 har hittat mätstickan. Mätningen avslutas och  21:an har spelat färdigt för dagen och Tullinge får placera en spelare på botbänken i fem minuter. Ett genialiskt drag, i äkta BenganBoys anda (för de som kan sin idrott) som föll väl ut och tog oss upp ur ett riktigt djupt dike. Tre mot fem, blev tre mot fyra, visst Tullinge tog ledningn med 4-3 men vi hade snart alla gossar på banan och nu helt plötsligt tre minuter PP framför oss. Simon gör 4-4 på egen retur framför mål på pass från Edde. Vi tar timeout för att vila de spelare som under några minuter spelat non-stop i box och PP. Återhämtningen gör susen, Timpa hittar ut till Stach och vi hinner med att även göra 5-4 i vårt PP efter klubbmätningen. Åtta minuter kvar, vi leder, steken är vänd igen som Kapten Hansson säkert sa framför TomtbergaTvn på Cypern. Av de åtta minuterna håller vi fortet sju minuter och 40 sekunder, vi spelar ned klockan på ett bra sätt, Möller gör såklart några grymma räddningar i bästa Möller klass som han skämt bort oss med, men på den stora hela känns det som att klockan kommer rinna ifrån Tullinge. Men. D1 och D2 hittar en straff med blott 20 sekunder kvar. Ridå. Tullinge gör 5-5 på straffen, en seger för det lyckliga HJ1 laget och en förlust för det bästa laget,  HJ3 laget. En tuff och tät match, grabbarna spelar fantastiskt, fantastiskt bra men har sannerligen inte haft flytet med sig. Enligt vår åsikt hade domarna inte sin bästa dag i går, och vi kände oss felfördelade i ett antal ganska avgörande lägen (precis som mot Ekerö). Vi hade ett bra och långt snack med domarna i domarrummet efteråt och vi skildes som vänner, har stor respekt för deras otroligt svåra uppgift och är tacksam för det arbete som de utför.

En match där alla är värda en stjärna, men bland alla stjärnor sticker fenomenet från Amerikat ut, Lukas otroligt höga nivå efter ett års frånvaro är just fenomenal, han levererar några fantastiska passningar samtidgt som han tar upp bollen i banan i högsta fart. Grymt Lukas! Victor U ville vinna den här matchen, kanske mer än någon annan och det syntes. Victors fötter skappade ytor åt sig själv, till andra och till Simon. Bra jobbat Victor!

Epilog - Jag måste outa, att ibland, när motståndet är som hårdast och grabbarna spelar som bäst kan jag bli emotionell på sidan, ögonen tåras, håret står upp och huden knottras. Det har hänt några gånger under den här resan. Första gången var i samband med vår allra första match, Viking hade gjort det där första målet, slutsignalen gick, vi hade vunnit med 3-0, grabbarna stod upp i båset, skrek och kramade varandra, jag vände mig om, gick bort en bit från bänken och grät en skvätt 😁! Ingen såg. Igår skedde det igen, när grabbarna spelade som finast och dominerade sin motsåndare som bäst tänkte jag på att det var knappt två år sedan elva utespelare och en Hannes på kryckor, varav en handfull av dem var utfrusna från sin moderklubb, resterande hade slutat- med bandy, ett antal för ganska många år sedan som tillsammans med den där målvakten som aldrig stått i mål förut bordade en färja till Tallinn för att spela sina första matcher.  Sju av de grabbarna var på planen igår, elva är fortfarande med i laget. Den där målvakten räddade oss mot Ekerö i lördags. De värderingar som gundlades på den där resan, om att laget alltid kommer före jaget gäller fortfarande, sedan dess har ytterligare ett gäng viktiga lagspelare anslutit och hittat glädjen i sin bandy igen samt blivit viktiga pusselbitar i ett pussel som aldrig blir klart. Övertygad  om att om man skall lyckas bygga ett bra lag ÖVER TID måste man bejaka att de viktigaste spelarna under helgens framgång var de som inte deltog, oavsett om man var skadad, på Cypern, i Turkiet, jobbade, ej tillgänglig eller helt enkelt inte uttagen så är de spelarnas bidrag till det som levererades i helgen oöverträffat. Ni var med och vi är er alla tacksamma.

Just nu, den här helgen, tillhör de här laget ett av Stockholms åtta bästa juniorlag, and counting... Vi ser fram mot kvarten!  Värt att gråta en skvätt för!