2 - 6

Avslutningsmatch i DM, det fanns vid seger en teoretisk möjlighet att ta oss vidare till kvartsfinal men i diskussionen innan matchen var det möjligheten att göra en bra prestation mot ett riktigt bra lag som var den viktigaste målsättningen. Tillskillnad mot gårdagens kvällsmatch mot Farsta var vi nu fullt manskap och såg en bättre möjlighet att göra oss själva rättvisa.

Grabbarna slår sig ner på bänken i pausen, och flera säger samstämmigt att "- fan, hade vi inte börjat så dåligt så borde vi lett nu". Dessförinnan har vi släppt in två mål efter 1.51 minuter och tre när matchuret visar fem minuter. Vi är inte med, vi är inte skärpta, vi står på hälarna, Älvsjö behöver inte vara bra, vi gör dem bra. Det är så sjukt irriterande, lite som att plocka in skitig disk i en övrigt ren diskmaskin, att när vi har möjlighet att mäta oss mot riktigt bra motstånd, så slänger vi bort den chansen. Visst, vi är lite av ett lallargäng som spelar för att det är roligt, tränar på lagom nivå efter personliga förutsättningar och möjligheter, med huvudsyftet att vi är ett skönt gäng som respekterar varandra och har kul ihop. MEN, när vi ändå spelar match, är vi med och tävlar, och vi tävlar för att vi tycker att det är roligt, och vi tycker att det är roligt att vinna, och vi vill gärna sjunga Tomtberga sången, och det är lite därför vi håller på och tävlar, för att när vi vinner, så är det kul, och, och, och, OCH även fast vi inte alltid vinner är det ändå okej, för att vi då oftast känner att vi ändå gjort vårt bästa och då är det liksom okej att förlora. OCH om man ändå gått upp, avsatt tiden för match, tagit sig till hallen, dragit på sig tröjan med emblemet, knytit skorna och vinklat klubban så kan man ändå se till att man är mentalt klar när matchen börjar. Vi får gärna förlora mot lag för att de är bättre, oftast för att de är mer seriösa och tränar mer än oss, fine, men vi skall banne mig inte förlora för att vi inte är klara. Det är ett minimum krav i Tomtberga, alla har ett ansvar att vara klar för drabbning och vi har sagt det förut, att är det någon gång ledarna kan ta på sig ett ansvar så är det när spelarna inte är klara, hands down, där var Igge och jag också helt odugliga idag, för där kan vi verligen bidra och därför kommer vi tjata än mer om hur förb... viktigt det är att vara mentalt klar när matchen börjar, punkt.

I paus står det 3-1 till Älvsjö, och då har grabbarna efter de förödande första fem minuterna under stora delar av perioden spelat en brilljant innebandy, mot ett på pappret högklassigt motstånd. Det är kontroll bakåt, fart och fantasi framåt. I ett av flera anfall med riktigt bra spel och stor rörlighet sätter River kronan på verket genom att göra ett av de finaste målen boysen gjort i vår korta historia, på ett fantastiskt fint direktskott på en lika fin pass från Anton. Det var klass! Och med det fina spelet, under en stor del av perioden är det som sagt sjukt irriterande att vi ligger under med 3-1 för att vi inte var KLARA när plastet släpptes.

Vi inleder den andra perioden lika bra som vi avslutar den första och visst finns det vittring på att vi kan komma ikapp. En bit in i perioden gör tyvärr Älvsjö 4-1, personligen tycker jag att målet försigås av ett solklart frislag till oss, en åsikt som jag delade med flera och uppenbarligen även med OG, som tog en tvåa för protest. Här var matchen i praktiken över, med vår dåliga start förtjänade vi inte mer, våra marginaler var sedan länge förbrukade.

Matchen slutar tillslut 6-2 till Älvsjö, efter att vi gjort ytterligare ett väldigt fint mål, den här gången av Anton, på en mästerlig passning från Timmy. En match som man gärna skulle vilja spela om, utifall man fick chansen, men några sådan kort finns det tyvärr inte i den här kortleken. Man kan bara lära sig att minimiera liknande misstag framöver.

Det är tyvärr alltid lättare att kritisera sin egen avkomma än att credda, men idag var pojken bra, ett fint mål och en fin assist och ett bra engagemang över hela banan, Anton får därför dagens stjärna.

Epilog över DM - lite förbryllande, för på pappret skall alltså detta vara något av det bättre som Stockholm har att erbjuda på juniorsidan (Danderyd, Farsta, Älvsjö). Om det stämmer så har det hänt något under sommarn, gapet uppåt är i så fall nästintill elliminerat (Farsta undantaget), har vi blivit bättre eller andra sämre? eller så har helgens motståndare fler kort i bakfickan, framtiden får utvisa...

Vi kan bara hoppas att boysen själva börjar förstå det... att i den här kompotten av missförstådda innebandyspelare finns det väldigt mycket talang, idrottsligt finns det ingen vi vill byta bort i den här gruppen. Grabbarna skulle kunna hävda sig mot de allra bästa, alla dagar i veckan om de bara var beredda att betala priset av hårdare träning. Och det kan, även om man inte är beredd att betala priset, vara ganska gött att veta... att man kan om man vill :-). Det kan bli riktigt, riktigt, kul i år!

Nästa söndag, kör vi serie-genrep i Nacka under hela dagen med minst fyra matcher. Vi ses där!