3 - 0

 Det blev fölust och uttåg ur turneringen i kvarten mot "hemmalaget" Sparta Team Automaailm från Estland, Tallinn. De var bra, Vi visste innan att de var bra, och det visade sig att de var just det, bra, lite för bra.

Bra förberedelse innan match, grabbarna var helt klart spelsugna och hungriga på stordåd, det hängde liksom i luften att vi kunde göra något riktigt bra, det var som vi i gruppen brukar säga "Tallinn-känsla".

Matchen drar igång, vi gör ett riktigt bra första byte, ett ännu bätte andra byte, som tyvärr slutar med att Simon får en riktigt tuff utvisning emot sig, den gör ont fortfarande. De får PP, naturligtvis tufft läge mot en kompetent motståndare, de rullar runt, vi försvar bra, hinner byta i box-play och precis innan Simon skall komma in igen, gör vi ett litet misstag, kommer lite fel och de är skonningslösa, får en tidig ledning och absolut inte den starten vi önskade. Grabbarna maler på, uppsnurrade som duracell-kaniner, samtliga har spring i benen. Mitt i perioden drar Timpa ett skott som träffar kryssribban, i vändningen som följer på stålträffen är vi lite övermodiga, kommer lite fel och istället för 1-1 blir det 0-2. Damn! Fortfarande med spring i benen spelar vi av perioden, Sparta med boll i högt tempo, vi i försvar med gifttiga omställningar. Vi har nog en hel hand med riktigt fina lägen och avslut.

I vilan finns det egentligen inte så mkt att prata om, tillsammans diskuterar spelare och ledare hur vi skall få bättre koll på deras uppspel, resultatet av den diskussionen blev till det bättre, trots det, gör de 3-0 när vi tappar boll i fel läge tidigt i andra perioden. I övrigt gör vi en bra andra period också, vi kanske inte skapar riktigt lika många heta lägen för egen del som i första men vi har bättre koll på våra motståndare. Det blir inga fler mål och matchen slutar 3-0 till Sparta.

Alla, ALLA, gör en riktigt bra match mot ett av de absolut, kanske det bästa lag, vi mött. Förluster må svida men denna var en sådan som när krutröken har skingrats så kan man som spelare och framförallt ledare känna stolthet. En given stjärna till samtliga.

Därmed är årets-sista referat skrivet, och jag tror mottot höll, ett ref för varje match. Får tacka för glada tillrop i kommentarsfältet och vid sargkanten, de har sannerligen hjälpt. Tack! Vi ses!