4 - 4

Postar ett ngt sent referat, kanske lika bra det, för man skall inte skriva i affekt, har jag hört :-).

Omstart i vår HJ3 serie, där vi så gärna vill göra bra ifrån oss varje gång vi kliver ut på banan, kanske börjar vi omedvetet sätta för hög press på oss själva, tåls att fundera på. Hursomhelst, vi gör en på skolspråk "ej godkänd" insats på fler variabler än det finns tal i en mattebok.

Vi vinner som lag och förlorar som lag, nu förlorade vi förvisso inte men det var nog den känslan många åkte hem med, trots att vi återigen gör en mirakulös kvittering i slutsekunderna. För det första vi var inte redo för match, tränarna har svårt att påverka det som händer på banan i real-tid men är det något en tränare kan påverka så är det att hjälpa spelarna att vara klara för match, om jag och Igge skall vara självkritiska och det skall man såklart vara så var vi inte tillräckliga i att förbereda manskapet för match. Vi var inte "där" och det kändes på stämningen i omklädningsrummet och det syndes väldigt tydligt på bänken 1:54 in i matchen när vi får en straff och utvisning emot oss och ingen reagerar, spelare skrattar och en del diskussioner handlar om allt utom bandy... Vi har predikat det förut och fick göra det igen, oavsett nivå, oavsett skicklighet, har man inte rätt attityd när matchen börjar är det väldigt svårt att reparera, det går liksom inte att bygga en pyramid med en trasig bas.

Pang, pang, pang 3-0 till Tyresö i periodvilan. Vi valde att gå ut i omklädningsrummet, jag vet inte om man skall prata om hårtork, men tillrättavisningen i periodvilan är nog det närmaste en hårtork vi kommit i vår unga historia :-).

Pang, pang, pang 3-3 och vi var tillbaka, sen händer det som är så systomatiskt när man inte var "där" från början, när grunden i pyramiden inte är komplett, lättjan smyger sig på, den onda fen hoppar upp på axeln och viskar att detta ordnar sig... resultatet blir att vi slappnar av, plockar onödiga utvisningar, vi är frustrerade på oss själva, på varandra, på motståndarna, på domarna, den energi vi har så ont om, riktas hela tiden i helt fel riktning. Gäller inte bara spelare, minst en tränare (undertecknad) riktar energi på två funktionärer till ingen som helst nytta. De gör 4-3 och vi får börja jaga.

Slutperioden, vår forcering blir störd av att vi med jämna mellanrum har vita tröjor i utvisningsbåset. Totalt har vi 26 minuter i snickaboa, förvisso 12 av dessa de sista 6 sekunderna, men ändå 14 minuter med en mindre under övrig matchtid och det är inte acceptabelt och inte värdigt våra värderingar. Resultatet blir att vi sliter väldigt hårt på våra två boxar, några av dessa är dessutom inblandade i vårt PP med konsekvensen att några spelar väldigt mycket och några knappt inget alls, vi får fel balans och nyttjar inte vår trupp maximalt.

På plus-sidan, Möller gör några fantastiska räddningar och håller oss kvar i matchen, vi lyckas återigen stänka in en kasse i slutsekunderna. Starkt!

Vi lär oss, är självkritiska och går vidare. Vi kanske inte tränar mest, men vi vill ändå göra vårt bästa när vi väl spelar, om vi då ändå förlorar så känns det bättre om man vet att man gjort sitt bästa.

Salem i helgen, vi kommer att vara laddade och rikta energi på att ha roligt för det är ju därför vi håller på!