0 - 3

Efter en heroisk insats mot Herrestad på onsdag kväll fanns det så klart välgrundade förhoppningar om att TBoIS damjuniorer skulle kunna göra en fin insats mot Vänersborgs FK i kväll. Som så många gånger förr i idrottshistorien blev det dock inte som man trott.

Det är möjligt att VFK hade gjort sin läxa och noterat att TBoIS damjuniorer spelat jämnt med ”oslagbara” Herrestad AIF och därför laddat upp maximalt för att möta ett förmodat mycket starkt TBoIS. VFK började nämligen piggt och vann duell efter duell och kom runt gång efter gång på kanterna. TBoIS-tjejerna var inte på tå och ett passivt försvarsspel över hela planen gav VFK-spelarna sköna extra sekunder att behandla boll och sätta säkra passningar. Redan efter fyra minuter fick VFK-spelarna fira sitt ledningsmål – och det skulle komma mer.

Ett tidigt underläge kanske var det som behövdes för att väcka TBoIS-tjejerna? Ett kollektivt uppvaknande? Tyvärr inte. VFK var fortsatt det starkare laget och bara tio minuter senare fick en VFK-spelare ostört gå till väders på en hörna och mötte bollen kraftfullt med pannan. Astrid Jansson i BoIS-målet lyckades reflexrädda, men VFK tilläts även ta returen (!) och plötsligt var det 0-2. Uppförsbacken började anta Landbergslid:ska proportioner.

Pausvila med trötta ben och skallar, men en och annan beslutsam blick och knuten näve anades i TBoIS-lägret. TBoIS Damjuniorer har vänt matcher förr (senast 0-2 till 4-2 mot Vallen så sent som förra veckan) och laget kom överens om att göra en kraftansträngning. Tyvärr hann inte avtalet vinna laga kraft förrän VFK i andra halvlekens inledning var hetare igen – och petade in 0-3. Nattsvart? Nej, andra halvlek var faktiskt bättre ur TBoIS-synvinkel. Några chanser skapades och flera spelare slet och jobbade, men när inte alla jobbar samtidigt och samstämmigt blir ett 0-3-underläge för svårt att vända. Kanske borde tränarstaben ändrat taktiken tidigare än man gjorde? Det var främst när TBoIS satte högre press (som i slutet) som laget åstadkom lite tryck på motståndarna. Kanske var även tränarna lite trötta efter gårdagens urladdning?

Självklart är det inte idealiskt att spela två tuffa matcher dagarna efter varandra, men man får heller inte för lättvindigt acceptera benens vädjan till skallen att ”ta det lite lagom”. Fotbollsutveckling handlar mycket om fysik och teknik men också om mental styrka. Mot Herrestad visade damjuniorerna prov på just mental styrka – att våga vinna. Idag orkade de inte vinna hjärnans kamp mot benen, men självklart ingen skada skedd för det. Laget är under stark utveckling och lär sig av varje match.

A-lagsspel och damfotboll är inte allt för avlägset i tid för många av spelarna och något annat som kan vara bra att träna på är att ta en journalistisk sågning efter en mindre bra match. För visst har ni just läst en riktig sågning? En sågning med mycket kärlek.

/Magnus Ring