1 - 4

Årets serie är väldigt jämn och sju lag ligger inom sju poängs avstånd i toppen. Varje match blir därför viktig och också väldigt jämna, så efter 1-0 segern mot Bjärelaget var det ännu en svår match i Ljungbyhed som skulle spelas. Hemmalaget låg bara en poäng efter oss i serien och har gjort ett antal bra matcher. Laget visade också vilken styrka man besitter och tog tidigt ledningen med 1-0. SGIF/Salamis har dock visat att man aldrig gräver ner sig för ett baklängesmål och strax efter så var det kvitterat genom Maja Johnsson på en hörna. En kvart senare blev det 2-1 genom Meg Larsson, som tyvärr troligtvis var offside, men vi hade turen att inte bli avblåsta så målet godkändes. Andra halvlek böljade spelövertaget mellan lagen och i mitten av halvleken tilldömdes Ljungbyhed en straff och kunde kvitterat. Men Moa i målet ville annat och räddade straffen, och  tumultet efter räddningen så offrade sig spelare till höger och vänster för att antingen få bollen i mål eller ut över sidlinjen, och det slutade med en illa landning av Tindra  Nilsson, som fick avbryta matchen. Med två andra skador som tog tid att se över, så blev det tolv minuters övertid som var långa att invänta. Filippa Strandberg passade dock påpassligt på att lobba in 3-1 när målvakten var långt ute och i matchens 100:e minut satte Elsa Appell ett mål, ännu en gång efter hörna. En viktig seger i toppstriden, men det kunde slutat hur som helst med tanke på straffen och ett par andra bra chanser för Ljungbyhed, ändå tycker jag inte det är fel att vi vinner för vi spelar stundtals bra, i en match med två bra spelande lag. Felicia Nordberg och Filippa Strandberg gjorde sina bästa matcher för året, och Elsa Appell är en verklig klippa att luta sig mot.