Årets stipendiater

Motiveringen lyder som följer.  

Lägerelden  

När rävfarmen byggdes sa byggubbarna att det går inte. Det måste vara luftcirkulation under husen annars ruttnar golven. Detta minns vi och vi behöver inte säga så mycket mer än "tänk på rävfarmarna” så förstår vi vad som avses och att vi inte bör göra si eller så utan istället så och si. Historier likt denna är sedelärande och förs vidare mellan oss människor.  

Denna typ av historier finns överallt. Inom vår förening finns de också och de är inte få utan många.  

Som exempel räcker det inför ett derby att säga fyra mål, så minns vi och minns vi inte så blir vi påminda.  

Säger vi Knoppen så minns vi en emellanåt lite arge farbror som höll så hårt i föreningens pengar att vi trodde att det var hans egna.  

Och tänker vi på Baggen så ser vi framför oss en linjeman som gav alla inkast till Holmalund, ibland så felaktigt så att man skämdes, men vad gör man inte när de egna pojkarna spelar. Man hjälper till.  

Och tänk på Gärdet som la patiens före varje match, sorterade tvätten och bjöd på en ”å-vi-dö” på parken, om man hade spelat bra vill säga.  

Och Jimman som hellre slog en tunnel på Yngve Knuff och skrattade innan han passa bollen.  

Och Leif som vi alla var sura på för att han kommit på att man kan springa en lite kortare sträcka på vårträningen.  

Och Magnus som med ett stort hjärta ordnade så att Åby Eriksson fick en kostym hos Carlsson & Persson och som vi aldrig betalade, vad jag vet.   Och alla tjejer som trätt på sig den röd-vita dressen som hon den där rödhåriga från  Sollebrunn.  

Och Börjes axel som hoppade ur led under matcher och som vi fick dra rätt för att han ville fortsätta att spela.  

Summerar vi dessa episoder kokar det ner till något som säger oss att vi / Holmalund är  

Stolta för det vi gör, (4 mål).

Håller i pengarna.

Hjälper till.

Firar det som bör firas.

Leker och ha roligt med bollen.

Maskar inte.

Är generösa.

Njuter av det vi ser och tycker om i spelet.

Och vi gnäller inte.  

Detta är inget policy-dokument om hur vi bör uppträda, om nu någon tror det, utan det är en oskriven värderingskompass om vad som gäller i Holmalund.  

En värderingskompass som hålls vid liv i våra historier. Historier vi justerar efter läge, drar ifrån och lägger till för att de ska bli ännu bättre. Om det sedan är sant eller inte spelar ingen som helst roll. Det som spelar roll är att det är ett kollektivt minne vi delar och där vi alla kan bidra med någon sidoberättelse från nutid eller dåtid. Där medlemmar kommer till med nya historier och där medlemmar lämnar och med dem deras vinklingar på historierna.    

Och det är denna stora berättelse med allt vad som läggs till och som dras ifrån som är berättelsen om Holmalund och de som framförallt håller denna Holmalunds historia vid liv är de som sitter runt lägerelden.    Stiftelsen Holmalyckan har därför beslutat att årets stipendium ska gå till hörnsoffan i syfte att stimulera dess ergonomiska miljö till cirkulation och korsdrag av argument, rövarhistorier och annat som gör att atmosfären känns frisk, positiv och full av liv så att inte resårbotten ruttnar.  

Men och det är ett viktigt men, stipendiet kommer inte att innebära en ny soffa utan stipendiet kommer att bestå av smörgåstårta, gräddtårta och semlor. Servering av dessa nyttigheter kommer att ske vi tio tillfället med upphåll under sommaren.   

Av detta skäl vill jag be föreningens oomkullrunkeliga ordningskvinna och administratör att komma fram och ta emot detta njutningens stipendium och att framöver med Kjells benägna hjälp se till att utfordra och hålla vårt kollektiva minne piggt och vitalt.   EVA