Giffcupen 2024 - You never walk alone!

Som ny tränare i laget, med 4 träningar i bagaget, såg fram med försiktig optimism runt Giffcupen 2024. Jag känner knappt någon av spelarna än, vet knappt namnet på alla ledare (eller jo, det är klart jag gör, men nätt och jämnt) och än mindre på spelarna. Så en cup så här i början på säsongen kändes som ett utmärkt tillfälle för mig att komma lite närmre laget, lära känna spelarna lite och se deras styrkor och svagheter båda vid sidan om och på planen. Vi är ju många tjejer och majoriteten av dessa vart anmälda till cupen där vi ställde upp med 3 lag, vit, svart och svartvitt. Själv hamnade jag som ledare i lag vitt, detta eftersom det inte krockade med mitt engagemang i ett yngre lag i en annan förening, men ambitionen var att försöka se så många av våra matcher så möjligt med alla lagen. Tyvärr lyckades jag inte pricka in någon av svartvitts matcher, men jag var med på totalt 9 matcher, samtliga 6 för vita laget och 3 st för det svarta laget (+3 matcher för mitt yngre lag). Så det har varit långa dagar fyllda med fotboll för mig i helgen.

Och för mig har det varit en otrolig lärorik helg. Inte bara genom att jag fått lära känna spelarna lite bättre utan för jag har fått se dem prestera så mycket bra fotboll, haft många bra snack med spelare och fått se både höga toppar som djupa dalar. Allt från självmål till frisparkar i krysset till otroligt försvarsspel till enkla misstag som man undrar hur det ens är möjligt. Vi har diskuterar idéer, spelbred och spelavstånd, vi har pratat hörnvarianter och målvaktsspel. Peppat spelare och lyssnat på deras frustration över fult spelande motståndare och domare som inte kan regler samt dåliga planer. Det har varit beundran och vänskap med välspelande motståndare och frustration över att inte lyckas göra mål. Ja, det har varit högt och lågt precis som förväntat.

Men framför allt har jag fått se vilket otroligt gäng med tjejer vi har i laget. Och vad många duktiga fotbollsspelare vi har. Lika varierande som personligheterna är på tjejerna lika varierande är hur långt de kommit i sin utveckling till fotbollsspelare. Där vi har allt från nybörjare till väldigt rutinerade 11åringar som spelat 5–6 år.   Och där har vi en av våra största utmaningar, att hitta en balans på laget, inte bara på cuper utan även träningar, så alla får den bästa möjliga förutsättningen för att utvecklas. Inte bara som fotbollsspelare utan även som lagkamrat och medmänniska. Och för mig som ny tränare har det varit otroligt lärorikt att se spelarna jag haft möjlighet att följa under helgen genom detta. Framför allt att se hur de agerar när de börjar bli lite trötta och energin börjar ta slut. För det är då det blir riktigt svårt att spela fotboll. När man som trött, med mjölksyran sprutande genom öronen, ska försöka utvärdera situationen och ta snabba beslut. Och trötthet och hur det påverkar besluten på planen har vi sett många av, både på gott och ont. Men mest på gott skulle jag ändå säga. Så från mitt egna perspektiv har det varit otroligt kul och lärorikt, värt varenda sekund av värk i min gamla kropp de närmsta dagarna.

Om vi då ser det lite från en annan vinkel, nämligen från spelarnas, era barns, perspektiv lite mer. De har ju en annan syn, som ofta är lite kortsiktigare, på det här med cup. Och det är ju vikten av slutresultatet i matcherna. För oss som tränare har det varit klart redan från början att resultaten under denna cup är helt oväsentliga, det är hur vi spelar fotboll och vi hanterar med och motgångar som är viktigt som förberedelse inför säsongen. Sen är det självklart att vi vill vinna lika mycket som tjejerna, men för oss är andra saker viktigare.
Och här har ju tyvärr resultaten i matcherna tyvärr gått emot oss lite för mycket skulle jag vilja säga och tjejerna tyckte det var jättejobbigt vilket man utan problem kan förstå. Vita laget, där jag var en av ledarna, förlorade alla 6 matcher till exempel och det är klart det är superjobbigt som spelare. Speciellt när vi nog får säga att vi i några av matcherna var minst lika bra som motståndarna och i vissa fall även klart bättre vågar jag säga. Det var väl egentligen bara 1 match det inte var någon som helst diskussion om resultatet och det var mot Jitex, ett av landets bästa F12-lag, där var det bara att bocka och buga för fotbollslektionen, vilket tjejerna faktiskt gjorde. De inte bara berömde och connectade med Jitextjejerna lite utan erkände utan problem att de lärde sig jättemycket av att spela mot dem. Och den sortens förluster, det är lätt att acceptera för de var mycket bättre och längre fram i utvecklingen än oss. Men att spela fin fotboll och anpassa sig till en ny tränares idéer och förmaningar på leriga planer för att förlora med några bollar det svider rejält och jag lider något otroligt med tjejerna över detta. Så tyvärr var det mycket besvikelse och många superledsna tjejer i slutet på helgen vilket gör så ont i mig. Det var till och med spelare som var så besvikna över sina egna insatser att de hävdade att det var deras fel att laget förlorat alla matcher, vilket är så långt från sanningen man kan komma. Men att ha den känslan direkt efter en cup är ju superjobbigt och hemskt att ens tänka tanken på. För det är naturligtvis aldrig en enskilds spelares fel att man som lag förlorar en match. Vi spelar som ett lag, vi förlorar som ett lag och vi vinner som ett lag.

Och tittar vi på tjejernas individuella fotbollsutveckling och nivå så har samtliga spelare gjort mig som tränare otroligt stolt denna helg. Ingen spelare har presterat dåligt eller sämre än förväntat utan snarare tvärt om är det många tjejer som överraskat och presterat väldigt väldigt mycket bättre än jag hade vågat tro.

Och som Liverpoolsupporter så får jag direkt associationer till den klubbens ”nationalsång” You´ll never walk alone (text nedan). För ingen av spelarna är ensam i vårt lag och efter regn kommer solsken. Vi ska inte vara rädda för att förlora, men vi ska hata att göra det. Och vi ska använda den kraften till att bli bättre så vi får uppleva vinsterna och solskenet! Så snälla, peppa era tjejer och tala om för dem hur duktiga de är! Jag ser verkligen fram mot att utvecklas med dem under säsongen!

You´ll never walk alone!

When you walk through a storm
Hold your head up high
And don't be afraid of the dark

At the end of a storm
There's a golden sky
And the sweet silver song of a lark

Walk on through the wind
Walk on through the rain
For your dreams be tossed and blown

Walk on, walk on
With hope in your heart
And you'll never walk alone

You'll never walk alone

Walk on, walk on
With hope in your heart
And you'll never walk alone

You'll never walk alone