2 - 1

Igår spelade vi hemmapremiär på ett soldränkt IP. Vi va väldigt taggade och hade sett fram emot denna match hela veckan. Vädret va perfekt och planen såg iaf för ögat väldigt fin ut. Planen va dock enormt svårspelad och studsig vilket gjorde att vi på förhand hade förberett oss mentalt på ett litet krig. Vi hade fått bra och korrekt information om våra motståndare Högsby IK. Ett Högsby som i premiäromgången slog inte mindre än Sleipner med 2-1. Vi va alltså förberedda på att vi skulle möta ett välväxt och starkt Högsby som är erkänt starka på gräs.

Första halvlek börjar på bästa sätt. Vi får ett tidigt ledningsmål efter en rensning från, våran för dagen vikarierande innermittfältare, Fabian Jalkemo redan efter 3 minuter. En rensning från egen planhalva skulle ställa Högsbys målvakt som jag uppfattar måste ha haft solen i ögonen annars räddar han det alla dagar i veckan. Möjligtvis att målet kommer alldeles för tidigt då resterande del av halvleken präglas av krampaktigt spel, nervositet och allmänt dåligt spel från våran sida. Lindau skulle dock få ett gyllene läge när han löper sig ganska ren och ska chippa bollen över målvakten utan att få riktig träff på bollen. Högsby får ganska lätt styra första halvlek annars då vi har problem att få tag i andra bollarna. När vi börjat jobba oss in i matchen och börjat få grepp om mittfältet så kommer kalldusch nummer ett. Viktor Lagerlund räddar bollen på mållinjen med handen vilket utgör straff och direkt rött kort. Straff och att bollen tar på handen kan vi alla vara överens om, men att han sträcker ut handen och medvetet räddar den kan vi absolut inte hålla med om, så ett rött kort är väldigt hårt dömt och det ska tilläggas att det sker redan i minut 30. Tufft läge! Andreas Pettersson, som stod sin första match efter sin knäskada, räddar dock på ett bra sätt och vi får lite energi inför en väldigt tuff uppgift fortsättningsvis. Högsby skulle dock strax därefter lyckas kvittera på ett av många långa inkast där man når högst i luftrummet och distinkt nickar in 1-1. Där och då väntar vi bara på halvtidsvila så vi kan snacka ihop oss. Vi skulle dock vara väldigt nära 2-1 på en inläggsfrispark som man sånär rensar i eget mål. Utöver en krampaktig första halvlek så åker vi tyvärr på ett tidigt byte av våran målkung Jocke Poikela samt en väldigt ful tackling på Anton. Så i halvlek va det lite överlevnads snack då vi hade flera som va tveksamma för en fortsättning av matchen samt att vi behövde snacka ihop oss för en plan inför andra halvlek. 

Fabian och Anton gav klartecken och de får byta positioner vilket gör att de kan fortsätta matchen. Karaktär!!!

Andra halvlek kommer vi ut som ett helt nytt lag, troligtvis för att vi mentalt släppt lite på tyglarna men också för att vi visste att om vi bara skulle försvara oss så skulle förr eller senare Högsby få fria lägen. I den 55e minuten så slår Robin en fantastisk långboll till Anton, som så många gånger förr, slår ut sin motståndare i ren snabbhet och lyckas från ganska dålig vinkel placera in 2-1 via stolpe eller målvakt. Vild glädje och enormt viktigt inför fortsättningen av matchen. Energin efter målet blir helt annorlunda. Vi börjar vinna första bollar och andra bollar på ett helt annat sätt. Högsby får nog lite panik samtidigt som vi känner att vi kan backa hem och låta Högsby ha mycket boll eftersom vi är en man mindre, trots att det är våran hemmaplan. Resten av halvleken försvarar vi oss på ett gediget sätt och Högsby skapar faktiskt ingenting i andra halvlek förutom de tilltrasslade situationerna som ofta kommer via deras extremt långa inkast. Väldigt svårt att försvara sig mot då de ofta kom chockerande långt och med bra tryck. Vi skulle få ett par fina omställningslägen på slutet som nyinbytta Emmanuel så när kunde förvalta. Vi står pall för trycket och kan trots 10 man i 60 minuter vinna matchen. Starkt.

Sammanfattningsvis så är jag otroligt stolt över arbetsinsatsen vi gör efter den tidiga utvisningen. Vi visste på förhand att Högsby är väldigt svårspelade på gräs och vi va väl förberedda på kamp. Det känns som att vi va lite tagna av stundens allvar i första halvlek och släpper kommandot till Högsby inledningsvis. Även om de heta chanserna uteblir tycker jag att vi på våran hemmaborg ska sätta betydligt aggressivare press högre upp i plan. Möjligt att vårat tidiga 1-0 mål gör oss lite omedvetet passiva. Andra halvlek går inte göra mycket bättre med tanke på förutsättningarna. Vi spelar med en man mindre samt 2st spelare med stora smärtor och lyckas ta oss ur ”kniven mot strupen” och hitta ett sätt att vinna matchen. Vi har en jäkla massa vinnarskallar i denna grupp vilket jag tror är den avgörande faktorn till slut. Känslan va att vi ska bara vinna detta till vilket pris som helst, kosta vad det kosta vill. Möjligt att det ibland kan rinna över och känslorna hettar till men hade vi inte haft dessa vinnarskallar hade vi inte lyckta vinna den här matchen. För Högsby är väldigt starka i ärlighetens namn på denna typ av fotboll. Så med det sagt så är jag väldigt stolt över dessa 3 poäng. Matchen har en ”derbykaraktär” känsla mycket pågrund av mycket närkamper och att båda lagen är inställda på krig. 

Tack till alla som kom trots påskmiddagar osv för tillslut blev det ändå en hel del folk även om tiden och dagen inte va optimal. 

Bra kämpat grabbar! Nu är vi inne i det och vet hur skönt det kan vara att vinna matcher även i division 3.

Forza Blacka!!!!!!

/Henka