1 - 3

Sista helgen innan den riktiga sensommarvärmen släpper taget om oss för den här gången och det var ju bara till att försöka maxa njutningen innan det är dags att börja gnälla över hur kallt det är.

Som vanligt mot Gislövs IF nu för tiden blev det en ny målmässigt tjat kamp, som det kanske egentligen inte borde blivit om bara Wiktor Mazur knutit skorna ordentligt. Med tre nästan-öppet-mål-snett-inåt-bakåt i rad under den första kvarten var det tydligen enklare att bara löpa rak mot målvakten efter en krigar-framspelning av Max Pettersson och stoppa in 0-1 efter 20 min.

I första halvlek gör vi väldigt mycket väldigt bra. Det finns lite gott och blandat med lugna spelkombinationer och öppnande krossbollar. Men när det börjar gå lite troll i avsluten gör det oss ängsliga. Tålamodet att tro på oss själva och att ”det kommer” är något vi får jobba med istället för att stressa fram till haffsiga beslut, tappa mittfältet och trötta ut oss själva.

I andra halvlek känns det som otålamodet börjar ta över, så när Hassan Alawieh puttar in bollen lite nätt i bortre burgavel efter en timme kändes det som att det var läge till att böja släppa ner axlarna och blomma ut. Istället reducerar Gislövs IF till 1-2 med kvarten kvar efter att vi gått bort oss i flera led i rad och nu blir det sådär ohälsosamt nervigt under avslutningen istället. Nu fick vi rättvist det sista ordet tillsut när Kim Hägg spelar fram Victor Isgren på övertid och garanterar oss segern.

Nästa helg är det serieledande Anderslövs BoIK som står för motståndet hemma på Anstalten. Revansch är beställd!