1 - 6

Man kan se på en så här match på lite olika sätt. Det går ju inte att sticka under stolen med att det ganska stora kvalitetsskillnader lagen emellan och att vi gör tillräckligt för att ändå vinna så pass stort vi gör. Men det går inte heller att sticka under stolen med att inställningen de två senaste matcherna har varit fullständigt katastrofala.

Nu var det ju såklart inte total misär bredvid spikraka Källstorpsvägen i lördags. Första halvtimmen är vi påkopplade, fokuserade och det tog inte många minuter innan Kevin Malmström rann rätt igenom Klagstorpsförsvaret och satte 0-1. 10 minuter senare prickskjuter Alper Lapovski in 0-2 och det rinner på till både 0-3, 0-4 och 0-5 genom Mattias Olsson, Kevin Malmström (igen) och Rasmus Ek. So far, so good. Men sen vettifan vad vi började hålla på med.

Att tappa humöret och börja gnälla på varandra vid ledning 0-5 och full koll på matchen bara för att "jag också vill göra mål" istället för att i lugn och ro spela ut låter som någon sjuk tvärtomrealitet hämtad från något pojklagsspel i Knattespelen i Vellinge. Men detta var seniorlagspel i Klagstorp och där har vi verkligen ett jobb att göra!

Klagstorp reducerar påpassligt till 1-5 precis innan halvlek när vi slavar lite i passningsspelet, hamnar helt fel och presenterar en öppen gata mot mål. Och det är sånt som händer i fotboll, men världen kan ju inte gå under så fort vi släpper in ett mål.

Försök görs att få killarna på rätta tankar igen, men andra halvlek blir otroligt krampaktig samtidigt som motståndet hittar ny energi. Med undermåligt fokus och en aura av negativitet strösslat ovanpå satte vi oss i en mental nedgående spiral som gjorde att vi passade lika bra ihop som ett 1000-bitarspussel med 600 bitar någon annanstans.

Rasmus Ek utökar ledningen till 1-6 10 minuter innan visslan, som också blir slutresultatet. Förhoppningsvis tar vi med oss lärdomen att "laget är större än jaget" och allt det där vanliga tjatet med oss till nästa helg när vi tar emot ett pånyttfött Skivarps GIF. För annars kommer vi råka illa ut.

Det är lätt att stirra sig blid på tabellen och kväka ut sig något om "hur dåliga de är". Men tittar man bara liiite längre än så, så känns som de har något på gång där ute. Även om tabelläget sett ut som det gjort hela säsongen utan några poäng inspelade överhuvudtaget verkar det finnas ett föreningsdriv utan dess like.

Många lag i samma situation hade ju gett upp för länge sedan och föreningshjärtat i mig hoppas innerligt att de håller ut dessa lite tuffare år, ser det för vad det är och fortsätter tugga på. För eller senare kommer det att lossna och med en så stark grund man då lagt ner i dessa dystra tider kan det bli en väldigt stark verksamhet i den lilla byn.