Söndag 18 okt – Tyresö-Haniviken Hockey vs SIF Vets – Resultat 5–5

Äntligen premiär för H45!

Förväntansfulla träffades vi i den gamla anrika Fontanahallen i Trollbäcken vid 18-tiden. Små och slitna omklädningsrum minner om dagarna då uterinken var realitet. Numera tak över rinken och faktiskt en riktigt bra is. Publik: 2 pers. (Magnus Bergström och en kompis till Göran Steglin)

Tyresö-Hanviken hockey har vi historiskt spelat jämna matcher emot, dock har de oftast dragit det längsta strået…

Med Göran i målet inleddes matchen med böljande spel fram och tillbaka. Han fick göra några riktigt vassa räddningar inledningsvis och vi arbetade oss sakteliga in i matchen. Robert Svantesson drog på sig en tveksam tripping efter ca 9 min men vi redde ut underläget på ett föredömligt sätt, efter det att även Tyresö-Hanviken blev utvisade.

Vi bombade på ordentligt i mitten (13:22) av första perioden och Henrik Andersson kämpade bokstavligen in 0–1 ledningsmålet efter hårt tryck i anfallszon. Vi hade nu kontroll över matchen, även om Tyresö-Hanviken hade ett antal vassa anfall, där Göran fick visa klass. Efter ännu ett väl genomfört anfall i slutet av första perioden (19:27), var Richard Bjälkdal framme på en retur framför kassen och vispade in 0–2 i nättaket. Så här lång såg det stabilt och bra ut från SIF Vets sida…

Andra perioden inledde vi passivt och stirrade puck, vilket resulterade i 1–2 efter 17 sekunder och 2–2 efter 2:51. Suck, varföööör…. Det tog inte slut där, kontrollen vi hade över matchen i första perioden var som bortblåst, samtidigt som Tyresö-Hanviken lagt i en högre växel. Det blev både 3–2 och 4–2 efter de först fem minuterna ... Hur kunde vi tappa detta så enkelt? Vi höll inte positionerna, stirrade puck, tvåa in i närkamperna och var oftast 3–4 spelare bakom vår egenförlängda mållinje. Vi blev utspelade helt enkelt.

Emellertid lyckades vi samla ihop oss och ta oss in i matchen igen. Efter ännu ett hårt tryck i anfallszon (8:27) tryckte Robban Svantesson in reducering till 4–3, otroligt vad skönt, vi hade lite häng igen…

Fortsatt jämt spel följde och matchen svängde fram och tillbaka. Vi hade tekning i anfallszon och vann pucken som gick rakt bakåt och ut till Henrik Ramsten, som någon meter in i zonen la ett välplacerat skott vid stolproten, sådär ja! 4–4, 14:42 in i andra perioden, vi var tillbaka!

Knappt en halv minut senare (15:13) var Robert Svantesson på hugget igen och bokstavligen forcerade in ledningsmålet 4–5, vilken upphämtning! Men nu blev det böljande hockey fram och tillbaka, dessvärre åkte Jan Häggqvist på en Hooking och Tyresöhanviken kunde, faktiskt rätt snyggt, avlossa ett dragskott från backen i vår försvarszon som tog sig förbi en skymd Göran upp i krysset (16:37). Attans… nu lika 5–5.

De sista dryga tre minuterna var det SIF Vets som hade kontrollen och tryckte på och hade flera chanser att peta in pucken. Under sista minuten haglade dock utvisningarna, med en för SIF Vets (Henrik Andersson, slashing) och två för Tyresö-Hanviken.

Matchen slutade helt rättvist 5–5 och det var skönt att se att vi kunde hämta hem underläget och komma tillbaka i matchen. Sammantaget tre 2 min utvisningar för oss, med ett baklängesmål. Göran gjorde en bra insats och hade lite otur men några studsande puckar, men såg till att vi höll tätt i många svåra situationer. Anfallsspelet var som vanligt riktigt bra, men ack vad svårt vi gör det för oss i egen zon.

Trevlig atmosfär på isen och en värdefull poäng i tabellen.

Vid tangenterna...

Per