QB-Pensionärer: 2013 - Dan Selway

I Dan Selway finner vi den klassiska globetrottern inom amerikansk fotboll. Han har utövat idrotten i fem olika länder varav ett av stoppen blev en framgångsik sejour i Tyresö. Numer är han trebarnspappa och har äntligen fått en lucka att ta ett snack när vi når honom en onsdagsförmiddag.

Innan Dan blev idrottslig världsmedborgare så axlade han uppgiften som quarterback på University of the Redlands hemma i Kalifornien. En familjetradition som gått i arv från far till son. Visst kan man tro att en sådan liten skola skvallrar om brist på talang, men det finns en anledning till att Dan avböjde erbjudanden från större skolor. Redlands var det enda alternativet som erbjöd honom tillfället att blomstra som dubbelidrottare. Utöver fotbollen var han även en lovande basketspelare och representerade sin skola i båda grenarna.

Dan var kanske lite “för bra” för den nivån han spelade på men tycker själv att det var kul att få vara ordinarie i truppen redan från första dagen. Han hänvisar själv till detta som orsaken att han ville komma ut i världen för att verkligen utmana sig själv. Litegrann likt en svan som simmat för länge i ankdammen men behöver mer svängrum.

Första internationalla stoppet blev i finska Lappeenranta, nära den ryska gränsen, där han satte ett finskt rekord som fortfarande står sig: 57 touchdownpassar på elva matcher. Jag ställer mig frågande till om det ens är tangerbart, men Dan meddelar att någon tydligen hade kommit inom en marginal av fyra passar nyligen.

Gränsstäder tycks vara Dans grej och nästföljande säsong tillbringade han i tyska Saarbrücken, nära Frankrike, med klubben Saarland. Saarbrücken i sig är nära tio gången större än Lappeenranta och motståndet blev, kanske inte tiofalt, men i allafallt mångdubbelt tuffare.

-I Finland hade vi tre importspelare på planen samtidigt och kunde med vår erfarenhet dominera matcherna. I Tyskland var det en helt annan utmaning.

Saarland knep bara tre vinster och ett kryss på fjorton matcher under Selways enda säsong i klubben. Men han tog även med sig andra iakttagelser.

-Det jag slogs av i Tyskland var den höga nivån, särskilt på juniorsidan. Jag bedömer att Saarlands U19-lag hade kunnat besegra till exempel Carlstads A-lag eller väldigt starka gymnasielag från U.S.A. Det fanns en hög kompetens bland Tyska tränare som förde träningar och matcher på tyska. I Sverige och Finland fick jag lite mer hjälp på engelska. I Tyskland är de väldigt stolta över, och måna om, att främja den lokala fotbollen på det lokala språket och vill gärna bevisa hur utvecklad och konkurrenskraftig deras fotboll är oberoende från U.S.A.

Nästa säsong blev hans näst sista erfarenhet utomlands då han tog sig an atr leda Tyresös anfall anno 2013. Det blev något av en smakstart med 105 poäng framåt på de två första matcherna. Särskilt minns han säsongens andra match; en totalmos av Arlanda med hela 61-0.

-Min yngre bror hade blivit blixtinkallad att spela med Arlanda bara två veckor tidigare och vi slog dem stort.

Storvinsten farstslog vem som var Kain och vem som var Abel under året. Tyresö ångade nämligen på för full maskin.

-Man märkte att motståndet blev tuffare ju längre säsongen led. Även de lag som börjat dåligt var bättre i returmötena, men vi fortsatte att vinna.

Poängskörden reducerades kraftigt, men det räckte till vinst ända fram till den femte omgången när olyckan var framme och Dan skadade vristen redan på det tredje spelet i bortamatchen mot Uppsala.

-Vår tränare Terry (Kleinsmith) fick ersätta mig, helt oförberedd och otränad och vi förlorade knappt. Hade jag inte blivit skadad hade vi vunnit alla matcher i grundserien utan tvivel.

Det låter kanske som ett kaxigt uttalande men grundar sig på att Tyresös försvar var inte av denna värld. Under året höll man nollan i smått ofattbara sex av elva matcher och släppte bara till 84 poäng på hela året.

-Det var tudelat. Efter min erfarenhet i Finland där jag var fixstjärna hamnade jag personligen lite i skuggan av vårt monsterförsvar. Samtidigt var det skönt att inte behöva göra 40 poäng framåt för att vinna matcher.

Jag påpekar att 8 poäng i snitt räckte till vinst under 2013.

-Otroligt. Sverige kändes faktiskt som ett liga där fokus låg mer på försvaret. Ska jag vara ärlig tycker jag det är ett sundhetstecken för landets fotboll. Den svenska ligan var bättre och mer välspelad, det är inte bara två lag som går ut och hivar bollen fram och tillbaka. Superserien är inte en liga där matcher slutar 40-30.

På det stora hela är Dan en underskattad spelare i Tyresöhistorien. Nio vinster på elva matcher brukar lämna ett större avtryck.

-Ja, jag håller med. Man får inte glömma att vi besegrade Carlstad relativt stort och hade nog slagit dem i en SM-final om vi hade nått dit. Matchen mot Carlstad var nog min bästa för säsongen.

Det skulle dock bli ett snöpligt stopp i semifinalen mot Örebro.

-Det var definitivt ett annat Örebro i semin än det lag vi besegrade med 19-0 tidigare. De hade förstärkt med amerikaner med dubbla medborgarskap samtidigt som vi hade förlorat vår defensiva ledare (Andrew Preston) till skada. De hade plus två, vi hade minus ett, så att säga.

Trots allt detta var det jämnt, eller hur?

-Det gick till förlänging vill jag minnas. De vann med en touchdown.

Tvärstoppet bidrog nog ytterligare att Dan inte kommer upp lika ofta i Tyresökonversationer som andra importspelare som har sämre resultat bakom sig.

-Ja, man kan inte säga att vi hade något superspännande anfall. Jag hade förstås Carl Kamm, men han var i slutet på sin karriär och vi hade också offensiva backar modell äldre. Det blir naturligt så att det är försvaret man minns.

En förlust i förlängning blev Dans sista tävlingsmatch.

-Jag åkte till Kanada efter Sverige, men var bara med i truppen i några veckor, sen åkte jag hem till U.S.A. och försökte mig på inomhusfotbollen, men det blev klart att jag bara skulle få en reservroll, så då avslutade jag karriären och skiftade fokus till en tränarroll.

Det är få förunnat att få jobba med sin hobby på heltid, men Dan har sakta men säkert tagit sig dit.

-Jag jobbade på en bank i flera år, men numer kan jag försörja mig helt på fotbollen. Här i Kalifornien är det vanligt att en ung quarterback har en privattränare utöver skolidrotten, och i den sektorn driver jag min verksamhet.

Och organiserade tränaruppdrag?

-Jag är också anfallskoordinator på gymnasienivå. Vi genomförde en kort säsong med bara fem matcher här på våren på grund av Coronapandemin.

Dan har bra koll på Tyresö genom sociala media och har kontakt med Andrew Preston och Marlon Ahlm fortfarande.

Vi snackar lite löst om hur de olika utlandserfarenheterna skiljer sig från varandra socialt.

-Allting var sin egen grej. I Finland bodde jag i en medelstor stad invid en stor sjö och vi hade en riktigt fin sommar med det som bas, nästan som semester. I Sverige bodde jag relativt centralt i Stockholm och där blev det mer storstads- och uteliv. I Tyskland hade vi importspelare chans att tjäna pengar på olika tillfällen anordnade av sponsorer, så där var det mer affärsinriktat på helgerna då man ofta var någonstans och tjänade 500 euro extra på ett framträdande.

Vi slår fast att det inte är riktigt samma ekonomiska ruljans på idrotten i Sverige som i Tyskland men det är imponerande hur Sverige är framtstående i världen inom t.ex. ishockey och andra grenar. Jag försöker förklara vad Riksidrottsförbundet är och hur specialförbunden är organiserade, men som alltid är det ett förvirrande koncept att ta in med amerikanska ögon sett.

I och med detta avslutar vi vårt samtal och man kan konstatera att Dan Selway är en Tyresöspelare som förtjänar en långt mer framträdande plats i klubbens historierullor än vad som är gällande idag.