SFD: Del 16 – Passpelet

Foto: Lars Johnson

Klicka här för videoversion.

Till passpelet räknas de försök till avancemang som görs genom framåtpassar. I jämförelse med det relativt säkra springspelet så är det ett riskmoment varje gång man hivar bollen i luften. Ett misslyckat passförsök innebär att man har spenderat ett av sina fyra försök helt utan avancemang då bollen läggs tillbaka där den låg innan försöket. Man kan också förlora yards eftersom den som passar bollen initialt rör sig bakåt för att köpa tid medans passpelet utvecklas.

I värsta fall så stjäl en försvarare bollen i luften, vilket på engelska kallas för interception, och får avancera den så långt som möjligt medans anfallet som inte är vana vid att tacklas måste få tag på spelaren innan det blir touchdown. Därefter går bollinnehavet över och motståndarna får ta in sitt anfall.

Fördelen med passpelet är att om man lyckas så tar man sig oftast fram många fler yards i stöten och hålla sin anfall fräschare och mer utvilat med färre spel per anfallsserie.

Några enkla förhållningsregler är att man bara får passa bollen framåt en gång per spel, att passen måste ske bakom bollinjen, och att inte alla på anfallet får ta emot en framåtpass eller låtsas att de får ta emot en framåtpass. Bara de spelare som står ytterst på bollinjen eller bakom den får ta emot en pass. Står man på bollinjen och någon annan utanför också står på linjen så är den innersta spelaren låst.

Det finns ett par olika passtrategier man kan använda sig av, och man kan använda flera på ett och samma spel. En ensam mottagare kan försöka slå sin uppvaktning om denne nu har talang och anlag för att klara av det. Två eller fler mottagare kan jobba tillsammans för att springa kombinationsmönster, eller så kan hela anfallet springa ett enda stort mönster tillsammans.

När det gäller den ensamma mottagaren så är det ofta extremt korta eller extremt långa passar som gäller. Vid de korta är filosofin att få bollen i spelarens händer så att denne kan finta bort sina försvarare och vid de långa så gäller det mest att springa ifrån uppvaktningen och fånga bollen när de hamnat på efterkälken.

Vid kombinationsmönster mellan två spelare så handlar det antingen om vertikala eller horisontala mönster. Det vill säga att den ene springer kort och den andra djupt respektive att en springer utåt och en inåt.

När hela anfallet springer ett enda stort mönster så rör det sig ofta om att man har identifierat ett visst system i passförsvaret och man försöker attackera svagheterna. Det kan innebära att man medvetet springer precis emellan två försvarsområden så att det blir tvetydligt vem som har ansvaret med förhoppningen att båda sugs in i fällan och lämnar en lucka där en annan anfallare kan göra sig fri.

Det finns tre andra typer av passpel som vi kan snabbavhandla. Den första är ett trickspel eller variant där någon passar bollen framåt efter att ha tagit emot en bakåtpass. Den andra typen är att man simulerar ett springspel men egentligen kör ett passpel. Detta kallas för en play action och är mycket vanligt. Den tredje är en skärmpass, eller screen pass, där den offensiva linjen medvetet misslyckas i passkyddet så att försvararna får ta sig igenom, sen lobbar man bollen över dem till en mottagare och hela den offensiva linjen är nu fria att blockera andra spelare nedåt fältet.

Mottagarna springer standardiserade passrutter med bestämda namn och avstånd så att alla är på samma sida. En mottagare och försvarare får ha kroppskontakt inom några yards i ruttens början men efter det så är båda fredade i sina uppdrag. Skulle en försvarare dra mottagaren i tröjan eller om mottagaren knuffar undan försvararen så innebär det regelbrottet passningsstörning.

Nästa gång fördjupar vi oss i regelbrotten.