SFD: Del 15 – Springspelet

Foto: Lars Johnsson

Klicka här för videoversion.

Springspelet kan löst defineras som de flesta spel där bollen behålls, handräckligen levereras, eller kastas i luften via en bakåtpass. Alla springspel har ett inbyggt riskelement då bollen alltid initialt rör sig bakåt i spelets uppbyggnadsfas; alltså åt motsatt håll gentemot dit man vill ta sig. Så man lägger liksom en insats i potten med de negativa yards man satsar på ett positivt nettoresultat framåt.

Låt oss börja med de spel där bollen behålls. En quarterback kan börja direkt bakom sin center och få bollen rakt i händerna, eller ställa upp några yards bakom och få den kastad till sig. Oavsett var vår quarterback står så kan denne springa själv med bollen. Det kan röra sig om allt från att stå bakom centern och direkt kasta sig framåt om det bara skulle krävas några decimetrar till att stå lite djupare och sprinta mot utsidorna. Om man inte bryr sig om att försvaret vet vilket spel som kommer kan man byta ut en quarterback mot en snabbare spelare som har som enda uppgift att springa själv.

Det finns också spel där quarterbacken kan läsa vad försvaret gör och beroende på det antingen ge bollen till en annan offensiv back alternativt behålla den själv. Detta kan se ut på många sätt och kan till och med innebära flertalet lässituationer och val i ett och samma spel.

Vi går vidare med de spel där bollen lämnas över i famnen på en annan spelare. Denna typen av spel är nog den vanligast förekommande varianten. Oftast sker överlämningen av bollen till en offensiv back, men det finns varianter där även mottagare kan blandas in.

Dessa direktöverlämningar sker på olika sätt. Står quarterbacken direkt bakom centern så handlar det oftast om att man vänder sig bakåt och lämnar över bollen. Står man med avstånd så lämnar man ifrån sig bollen på framsidan eftersom dessa situationer ofta innehåller ett läsmoment.

Bakåtpassarna är mer riskabla. Till skillnad från framåtpassar så är en bakåtpass levande om den landar på marken. Det vill säga att den räknas som en tappad boll och det står vem som helst fritt att plocka upp den. Fördelen är givetvis att bollen rör sig en längre sträcka på kortare tid. Oftast handlar det om springspel mot utsidan, eller om man vill att försvaret ska tro att man springer till utsidan.

Med bollinnehavet avklarat kan vi gå vidare med de tre bastyperna i springspelet. Spel mot utsidan, insidan, och så kallade zonspel.

Utsidespel är oftast okomplicerade. Anfallet försöker ofta vägga av försvaret för att skapa en autostrada längs sidlinjen för en back att springa i. Man kan också attackera utsidan med två spelare och läsa den första försvararen som står fri och antingen fortsätta springa själv eller bakåtpassa till den andre spelaren beroende på vad försvararen gör.

Zonspel har inget bestämt område att springa till utan backen läser hur blockeringen utvecklar sig och tar de öppningar som bjuds. Man kan blockera på ett sådant vis att hålen troligtvis öppnar sig antingen till insidan eller till utsidan, men i teorin kan man inte veta på förhand var spelet kommer att slå.

Insidespel är de mest varierade och avser alla spel som går emellan vänster- och högertacklen på Insidespelet är det vanligaste på anfallet. Här kan man blockera i olika mönster och använda sig av diverse fällor och det kan göras precis så avancerat som man önskar. Har man ett rent fysiskt övertag så kan man också göra det enkelt för sig och ha varje spelare i den offensiva boxen till att blockera varsin motståndare i den defensiva boxen och utmana de defensiva backarna att göra tacklingen.

Det anses i amerikansk foboll som en nödvändighet att etablera någon form av effektivt springspel i varje match för att passpelet skall fungera. Om försvaret inte känner sig hotade av springspelet kan de nämligen backa av och förbättra sina ställningar i passförsvaret.

I nästa del pratar vi passpel.