QB-Pensionärer: 2016 - Alex Niznak

Foto: Lars Johnsson

Ständiga nya utmaningar och självutveckling står fortfarande på agendan för Tyresös quarterback från fem år sedan. Det är mångdagseftermiddag och Alex Niznak har precis blivit klar med dagens delmoment i sin certifiering inom finansbranschen då han hör av sig på precis förutbestämd tid.

Hemma, så mitt i Michigan man kan komma, har varit främmande mark för Alex sedan inledde sin karriär som utlandsproffs 2016. Tyresö blev den första addressen för den då 23-årige spelfördelaren. Det var inte första gången han flugit ur boet. Det hade blivit en spelfattig tillvaro på universitetet Central Michigan State, en match från start mot fotbollsgiganten Michigan i bagaget till trots.

Med ett år kvar av fotboll hade Alex redan sin examen klar och beslöt sig för att gå vidare till ett annat universitet för att slå två flugor i en smäll. Det blev nämligen både riktligt med speltid och en andra examen från Southeast Missouri State. Flytten från Michigan till södra Missouri var lite av en kulturchock i sig och en första erfarenhet i mycket större kontraster som komma skulle.

Alex är en självmedveten person som inte räds förändring.
-Jag var en helt annan person efter mina tre år på Central Michigan och såhär med facit i hand så var det absolut rätt beslut. Jag var redan då bra på att anpassa mig till min omgivning.

En sorts leva I nuet med andra ord?
-Absolut. Där jag står på fötterna är där jag är närvarande.

Det hjälpte säkert när du efter Tyresö spelade vidare i Brasilien och Japan. Snacka om kontraster.
-Så var det definitivt. Tre helt olika samhällen, men det fanns också likheter mellan upplevelserna. Sverige och Brasilien hade samma glädje i klubbverksamheten, någonting som folk arbetade för tillsammans. I Japan är det däremot väldigt kommersiellt drivet.

Han fortsätter på temat:
-Japan och Brasilien, till skillnad från Sverige, har enorma befolkningar och det är en naturlig draghjälp för fotbollen. Sverige och Japan är lika i hur säker man kände sig. I Stockholm eller Osaka skulle det mycket till för att jag skulle känna mig osäker. I Brasilien var jag hela tiden medveten om var jag befann mig.

Högst nivå: Japan såklart?
-Absolut. Bäst i världen efter U.S.A. skulle jag säga. Sporten är mycket äldre här genom decennier av amerikansk närvaro och inflytande. De lägger dessutom stora resurser på idrotten där.

Tillbaka till Sverige och Tyresö. Det blev en tung säsong år 2016, inte en smakstart för ett första år utomlands direkt.
-Ja, så var det ju. Andreas (Ehrenreich) var väldigt tydlig med allting från första början, men poletten trillade inte riktigt ner förrän efter första matchen vilken utmaning det skulle bli.

I premiären blev det storstryk med 6-41 mot gästande Carlstad. Alex berättar att han sett fjolårets upplaga med Colby Kirkegaard i spetsen.
-Året innan hade jag sett vilken enorm talang som fanns och jag hade väl tänkt mig att Colby skulle kasta till mig nycklarna och säga “glöm inte att släcka lysena när du är klar”. Jag blev medveten om att vi var lite av i en utförsbacke efter fem framgångsrika år på raken. Klart att man sneglar lite avundsjukt på den glanstiden.

Det stämmer nog ganska bra. Innan du anlände tillät Tyresöförsvaret i snitt bara 14 poäng per match, men 2016 var det det dubbla och du hade inte riktigt samma säkerhet att luta dig mot som tidigare quarterbacks haft.
-Ja så var det förstås. Jag menar absolut ingenting ont om klubben med det sagt, sådan är fotbollen: det går i vågor. Det var killar som krigade och spelade några extra år efter att de hade toppat för att hjälpa klubben, andra som lagt skorna på hyllan som kom tillbaka och spelade av samma anledning. Sen var det också folk som börjat gå till andra klubbar vad jag förstår, och det hjälpte oss inte heller.

Tyresö gick från 10-1 tlll 5-6 i matcher på ett år. Vad säger det dig?
-Att vi kämpade och vann fler matcher än vi skulle om man ser till motståndet. Efter första matchen då vi stod utan en offensiv koordinator undrade jag om vi skulle vinna några matcher alls. Där måste jag ge all heder till Andreas (Ehrenreich) som visade att han var en huvutränare av klass. Han höll oss lugna och vi kom på en plan för anfallet och körde på.

Det blev sedan tre vinster på raken mot lag som ni förväntades slå. Det måste ha gett lite andrum. Men jag vet precis vilka matcher du talar om när du säger “vunnit fler än vi skulle”. Säger resultatet 15-8 dig något?
-Javisst. Örebro på hemmaplan. Vi hade fått stortstryk av dem i det första mötet och när de kom till Tyresö så tog alla killarna krafttag och vi slog dem i ett riktigt hällregn. Vårt försvar lyckades hålla dem till bara åtta poäng och då räckte det med våra 15 framåt för vinst.

Sedan Carlstad nästa.
-Fast först vill jag nämna matchen mot Uppsala. Vi förlorade stort i första matchen, sen åkte vi till Uppsala och spelade upp oss. Jag tror vi ledde med 14-0 inledelsevis. Vi förlorade till slut med bara några poäng så det kändes surt. Vi spelade bra, men det finns inga moralvinster i fotboll, bara vinsterna på planen räknas.

Nu får du berätta om Carlstad.
-Okej. Det kom som från ingenstans. Vi åkte till deras hemmaplan som ett riktigt mittenlag och det vore inte långsökt att tippa storförlust. Vi malde på och malde på och vi hotade hela tiden. Tyvärr förlorade vi med bara tre poäng. Fredrik (Isaksson) och Per (Lindelöf) hade ett par riktigt stora spel som tog oss in i matchen på allvar, men det räckte inte ända fram.

Tänk dig in i Carlstads situation, hur ett lag som de slagit stort två gånger redan håller på att vinna på deras hemmaplan.
-Precis. Det hade reflekterat riktigt dåligt på dem, kanske mer än det hade reflekterat gott på oss, skrattar han.

Fick ni några kommentarer efteråt från motståndarna?
-Ja, jag pratade med flera Carlstadspelare. De sa att de var riktigt skraja hela matchen rakt igenom.

5 vinster och 6 förluster, efter omständigheterna inget vidare, men heller ingen katastrof.
-Ja, som vi sa tidigare. Det kunde lika gärna varit 3-8. Vi krigade till oss två extra vinster om man ska vara helt ärligt.

På det sociala planet var det dock en muntrare upplevelse. Alex uttrycker tacksamhet mot Pablo Valenzuela som var en resurs i vardagen under den första utlandsvistelsen.
-Han var där för precis allt. Vi pratar någon gång då och då nuförtiden, men om jag kommer till Sverige så tror jag garanterat att bitarna faller på plats igen och jag skulle nog träffa många av grabbarna som om ingen tid alls hade passerat.

Jag frågar om han följer Tyresö på sociala media och matchresultat och liknande.
-I början gjorde jag det, men när det blev spel i en lägre division tyckte jag mig inte känna igen klubben alls. Det blev liksom lite för vemodigt att följa. Det är okej att man har dåliga år, men när det hamnar på glid på riktigt så är det svårt. Tyresö är för mig en seriös klubb liksom mitt lag i Japan t.ex. Det verkade som om det blev Rec League (jfr. Korpen) av det hela, och det kändes fel.

Är du medveten om åt vilket håll verksamheten går idag?
-Jag hör att det är bra saker på gång och det glädjer mig. Tyresö hör hemma i högsta serien och ska vara med och utmana varje år.

Noteras bör att schemat var relativt svårt lagt säsongen 2016. Mot bottenlagen Stockholm och Limhamn fick Tyresö bara enkelmöten. Med ett annat schema kanske det hade blivit mer respektabla 7-4. Men som Alex själv sa: ibland får man stå på fötterna där man är.