SFD: Del 12 – De defensiva backarna

Klicka här för videoversion.

I bräschen av försvaret går linjen, i andra vågen en rad linebackers, och längst bak står de defensiva backarna och vilar sig, eller?

Det är givetvis inte sant, utan de defensiva backarna i amerikansk fotboll är högst delaktiga även i att försvara mot springspel. Det kan till och med bevisas matematiskt. Om anfallet har nio spelare i sin box, varav en lämnar över bollen, och en springer med bollen så lämnar det sju spelare som blockerar. Den defensiva boxen har sju spelare. Gör anfallet sitt jobb perfekt så faller det oftast på en defensiv backs lott att göra tacklingen, för de är de enda som återstår mellan motståndaren och målområdet.

Att dela upp de defensiva backarna i undergrupper är lätt. I stora drag är man antingen ytterback eller mittback. På engelska kallas de cornerback och safety (ej att förvirra med samma term för självmål). Namnen antyder att en cornerback täcker upp hörnen, eller utsidorna, medans en safety är en säkerhet, eller sista spelare, längst bak.

En ytterback ställer oftast upp rakt mittemot en yttermottagare på anfallet. Vi pratade i föregående artikel om innermottagare; så kallade slot receivers. Är en sådan närvarande kan man lösa det på olika sätt genom att helt enkelt ställa upp en linebacker eller en safety att täcka upp. Den mer moderna lösningen är att man byter ut en linebacker mot ytterligare en defensiv back såatt man har fem på planen. Denna extra spelare brukar kallas för en nickelback som tyvärr delar namn med ett kanadensiskt rockbandet.

Anfallet kan ha två slot receivers på planen och återigen är lösningarna många, men man kan välja byta in en sjätte back som kallas för en dimeback. Detta är anledningen till att en såstor del av truppen procentuellt består av defensiva backar.

Det går snabbt i svängarna för en ytterback och det är ofta den yngre spelaren, som fortfarande har lite klipp i steget, som gör sig bäst på positionen. Idealmittbacken är rutinerad, tar rätt vinklar, och är tacklingssäker. Det är inte ovanligt att när man tjänat klart som cornerback att man flyttar bak till en safetyposition med åren.

Om man tänker sig i vanlig fotboll att man har tvåinnermittfältare där en är offensiv och en är defensiv, så fungerar safetypositionen på ett liknande sätt. Den defensiva motsvarigheten i amerikansk fotboll kallas för en free safety och är den absolut djupaste spelaren som inte släpper någonting bakom sig. Den offensiva motparten är en så kallad strong safetyoch förväntas spela lite mer attackerande och vågat i support av springförsvaret.

I frågan om samarbete inom en positionsgrupp så täcker de defensiva backarna upp absolut störst yta av alla. De jobbar i lag både vertikalt och horisontalt. Till exempel så kan en ytterback ha ansvar för sin mottagare till ett visst djup. Går mottagarens rutt djupare än så lämnas ansvarat över till en bakomvarande safety. Som om inte det vore nog så samverkar man dessutom med linebackers gällande de rutter som springs in i eller strax utanför den defensiva boxen.

Det finns varianter där man delvis, eller helt, kan spela ett försvar där varje defensiv back är personligt ansvarig för en specifik anfallare. Skulle man möta ett övermäktigt motstånd är det heller ingen skam om två defensiva backar gemensamt ansvarar för en enskild spelare.

I vårt avsnitt av linebackers vidrörde vi konceptet blitz; att attackera bollen i blindo direkt på bollstarten. Detta är inte exklusivt för linebackers utan defensiva backar kan också gör det varifrån som helst på planen. Det är lite mer ovanligt och därmed också mer överraskande när det sker. Kommer blitzen från en ytterback är det snudd på ett kaxigt spel. Som defensiv back måste man kanske till och med ha en lite kaxig attityd. Det gäller trots allt att borsta av sig besvikelsen varje gång man blir bränd av en mottagare och börja om på ny kula direkt.

En defensiv backs framgång kan mätas i fyra steg. Först och främst kan man fysiskt hindra mottagaren från att springa sin rutt då kontakt är tillåten inom de första fem yards som löps (men inte efter). Kommer mottagaren ändå iväg är nästa steg att positionera sig så pass bra att det inte blir något bra alternativ att ens passa i den riktningen. Går passen iväg så är det näst bästa att slå bort bollen innan mottagaren kan få den i händerna.

Allra bäst är att vara i ett sådant bra läge att man ges tillfälle att stjäla passen genom att själv fånga den. Detta kallas på engelska för en interception och är en absolut höjdpunkt för en defensiv back. Backen kan försöka avancera en stulen pass till målområdet för en touchdown, men oavsett, även om man blir tacklad innan dess, så får ens eget anfall komma in på banan där man gick ner.

I nästa avsnitt avhandlar vi specialisterna.