QB-Pensionärer: 2015 - Colby Kirkegaard

En torsdagsförmiddag får jag tag i pensionerade Tyresöspelaren Colby Kirkegaard. För närvarande är han försäkringsagent i soliga Los Angeles; en hel världs skillnad från något halvdussin år sedan då han ledde ett talangspäckat anfall till seger efter seger i en kranskommun i Storstockhom säsongen 2015.

Sin sejour i Tyresö blev den första och enda vändan som utlandsproffs. Det kunde blivit fler, menar Colby själv, men vuxenlivet satte käppar i hjulet. Det var ett val han fortfarande tänker på än idag. Det är nog få utlandsproffs som känner att de har haft en dålig tid i Tyresö, men frågan är om någon har haft en så bra upplevelse som Colby.

Fotbollsabstinensen efter den egna karriären botades med att flyga runt och hjälpa andra unga quarterbacks till nästa nivå. Det är verkligen ett perspektiv som han kan dela med sig av. Tyresö har haft spelfördelare från några av de främsta amerikanska universitetslagen, men Colby själv är den enda som varit ordinarie och ett givet namn i startelvan på den nivån i sin egna karriär med Wyoming.

Med den erfarenheten har han hjälpt till att utveckla talanger som tagit sig vidare till toppen på universitetsnivå: Spencer Rattler (Oklahoma) som är rankad som amerikas bästa quarterback, Jack Plummer (Purdue), och Will Plummer (Arizona).

Importspelare som kanske inte varit fixstjärnor på sina universitet är ofta hungriga att göra sig ett namn i Europa, men hur löser en spelare som Colby att komma från stor framgång och fortfarande ha samma driv?
-På universitetsnivån så blev det fotboll dygnet runt. Man är liksom i skyttegravarna hela tiden och man blir nästan livegen under fotbollsprogrammet. I Tyresö hittade jag glädjen i fotbollen igen.

Jag undrar om det var en omedelbar omställning.
-Nej, i början så tänkte jag fortfarande fotboll hela tiden. Men när jag såg mina lagkamrater som hade riktiga liv med jobb och familj så kunde jag såsmåningom ställa om, och hade en mycket bättre upplevelse.

Ditt anfall snittade 44 poäng  match, ni gjorde över 48 poäng i sex matcher, och över 60 i tre av dessa. Trivs du bäst i såna storsegrar när allting klickar, eller föredrar du de riktiga bataljerna?
-Jag kan säga såhär: storvinsterna minns jag inte ens, medans jag kommer ihåg de jämna matcherna i bättre detalj.

Då Tyresö öppnade med två matcher som var rena överkörningar där både Västerås och Solna/Täby besegrades med 49 respektive 37 poängs marginal får man anta att det blev en komfortabel start. Den tredje matchen för säsongen var det första som satte sig på minnet. Colby berättar:
-Vi åkte till Kristianstad för den tredje bortamatchen i rad. Ingenting klickade logistiskt och vi satt på en buss till Skåne i många timmar och anlände 20 minuter innan avspark.

Jag undrar om jag hört rätt; 20 minuter?
-Ja, vi hade bara att slänga på oss skydden, ingen uppvärming, ingen genomång.

Det måste ha påverkat matchbilden, eller?
-För egen del, absolut. Jag hade en trötthet i kroppen efter bussresan som jag inte kunde skaka av mig. Jag kommer ihåg att jag stod på planen och kände mig helt kraftlös.

Jag påpekar att Tyresö vann hursomhelst, men frågar om Colby tror att resultatet borde varit annorlunda.
-Med rätt förberedelser hade det inte blivit några 34-28 iallafall. Vi hade för mycket talang för ett sådant resultat.

I omgång nummer fyra fick Colby spela på Tyresövallen för första gången. Uppsala kom på besök och Colby påpekar att det var nu det märktes att nivån på motståndet höjdes ganska kraftigt.
-Innan var det ganska enkelt att läsa och hitta svagheter. Det var bara att identifiera en svag defensiv back och attackera till hans sida så blev det en touchdown.

Mot klassiska Uppsala blev det andra bullar och man fick kämpa för vinsten.
-Jag kommer ihåg att jag sprang mot målområdet och jag försökte hoppa över försvararen men fick mig en smäll, slog en volt, och landade hårt. Philip (Minja) tog tag i mig och sa till mig att lugna ner mig. Att det bara var fjärde veckan och att vi hade mycket boll kvar att spela, skrattar Colby.

Det blev en seger med 26-19, men det kändes nog i kroppen på honom. Dock blev det en transportsträcka fram till sommeruppehållet där Solna/Täby avfärdades igen med storsiffror, följt av ett massakrerande av Stockholm och Limhamn.

Semestern tillbringades på släktforskningsresa till Danmark och att umgås med lagkompisarna socialt. När augusti anlände var det dags igen och tuffa Örebro bjöd på motståndet.
-Som jag minns det hade vi bara en trepoängsledning i slutet av matchen. Vi hade bollen på sista försöket men det var ett obekvämt antal sekunder kvar på klockan, om det var nio sekunder eller kanske 12.

Stor press med andra ord?
-Verkligen. Vi ville inte på några villkor ge bollen tillbaka till Örebro, inte ens genom en punt. Jag tänkte att jag kanske själv kunde springa ut tiden, men det kändes inte rätt. Vi ställde istället upp med fem mottagare för att dumpa bollen kort för fyra nya försök.

Formationen tog gästerna helt på sängen.
-De ställde upp helt fel och valde att pressa istället för att täcka och jag tänkte att nu kommer en blitz.

Colby läste rätt och utnyttjade luckan som uppstod vid blitzen för att hitta en öppen mottagare.
-Jag minns inte vem som tog emot bollen, men jag minns att jag skrek åt honom att bara lägga sig ner. Istället sprang han 60 yards för en touchdown.

Alla sätt är bra utom de dåliga och Tyresö vann till slut med 23-13. Redan följande vecka så kom årets största utmaning i form av möte med Carlstad på bortaplan. Tyresö hade inte vunnit på Tingvalla på över 14 år och det var glädjescener som utspelades i Karlstad när domaren blåste i pipan och en prestigeseger utan dess like hade tagits. Slutresultatet skrevs till 34-30.
-Det var en strategisk vinst och vi bara malde på och gjorde allting rätt. Till och med Carlstads tränare sa till mig att det inte var någonting de kunde gjort annorlunda för att stoppa oss den dagen.

Tyresö kunde enkelt säkra tabellsegern i det sista returmötet mot Stockholm innan det var dags för semifinal på hemmaplan mot Örebro. Matchen var helt jämn, och den här gången var det Tyresö som jagade i ett underläge på tre poäng. Man behövde bara sätta en kort målspark för kvittering. Det ville sig så illa att bollen seglade till vänster om ena målstoplen och Tyresö var på ett par sekunder utslagna med 25-28.
-Vi kunde inte tro våra ögon. Man bara stod där helt mållös och tänkte att det var ofattbart hur vi kunde förlora en sån här måstematch med den truppen vi hade.

Jag hör och ser i Colbys uttryck att det är något som fortfarande grämer honom enormt, så jag styr samtalet in på helheten istället och frågar om sverigevistelsen.
-Av alla ställen jag kunde hamnat så känner jag att jag hade en enorm tur att landa i Tyresö. Lagkemin var helt otrolig. Vi spelade tillsammans, och eftersom vi vann oavbrutet firade vi också tillsammans. Importspelare i motståndarlagen anförtrodde mig att de önskade att de hade rekryterats till Tyresö.

Man hör också på Colby att han genuint hade ett av sitt livs bästa år i Tyresö. Han skiner fullkomligt upp när man nämner extramamman Annika (Blomgren) och lokaliteter runt om i kommunen. Han var nyligen och hälsade på och planerar att göra en resa till när pandemiläget är bättre. Det slår en helt plötsligt att upplevelsen i Tyresö är Colbys motsvarighet till när en svensk spelare åker för spel med ett universitet i Amerika.

Idag har han mest kontakt med de gamla lagkamraterna Okko Outinen och Eric Blomgren men säger att när han väl var på plats så var landsmannen Andrew Preston, som spelade på ett fleraårskontrakt, en erfaren spelare som erbjöd vägledning.

Det blev inga ytterligare Europaäventyr för Colby efter 2015. Man kan säga att Tyresö var en sådan där sorts första kärlek som sabbar för de potentiella efterkommande. Hemma i USA är det också spelet i Tyresö han leder med när det blir fotbollssnack.
-Folk känner igen mig från Wyoming, men när jag berättar att jag också spelat i Sverige blir de som tokiga och vill veta precis allt. Det är det enda de pratar om, Wyoming faller av kartan.

Det är lite bisarrt att tänka sig att Colby faktiskt står med golfkompisen Josh Allen, till vardags quarterback i Buffalo Bills, och pratar Tyresö Royal Crowns på greenen.

Vi hoppas att nästa Tyresöbesök sammanfaller med en match på Vallen, för gamla tiders skull.