SFD: Del 8 – Den defensiva linjen

Klicka här för videoversion

En berättelse brukar ha en protagonist och en antagonist. Så även i vår berättelse om den offensiva och den defensiva linjen där precis ett sådant förhållande råder. Vilka som är de goda beror förstås helt på ens egen övertygelse.

Som vi tidigare har nämnt verkar försvaret inom mindre strikta ramar och kan ha precis så många eller så få defensiva linjespelare som man önskar. Det vanligaste är tre, fyra, eller fem stycken spelare som, till skillnad från den offensiva linjen, får röra sig fritt innan bollstarten så länge de håller sig på sin sida av bollen.

Även försvarets linje kan delas in i grupper om ytter- och innerspelare. Tradtitionella kantspelare ute på ändorna kallas logiskt för end. De på insidan kallas för tackle vilket för positionen är mycket mer logiskt är för sin namne på anfallet. Ansvar och uppgifter kan skilja sig markant inom grupperna, och positionerna brukar delas upp I ytterligare ett steg.

Den defensiva linjen skuggar den offensiva i sina uppgifter och försöker arbeta i motsats. När anfallet faller bakåt i ett passivt passkydd attackerar den defensiva linjen, när anfallet attackerar med ett springspel läser den defensiva linjen och försöker stänga igen de luckor som öppnas.

Ofta är linjen på försvaret i numerärt underläge gentemot sin motpart på anfallet. Detta problem kan motverkas på flera olika sätt. Oftast genom understöd från linebackers, men också rent strategiskt då linjen kan jobba med förvirring och byta ansvar och position; både innan och under spelet. Har man på plats en spelare av sådan kvalitet att det behövs två offensiva linjespelare för att hantera en och samma person så är det också en mycket fördelaktig lösning på problemet.

Vid passpel så jobbar linjen tillsammans i en passrush; ett begrepp som passar lika bra på svenska som på engelska. Anfallet försöker forma en ficka, försvaret försöker kollapsa den. Ytterspelarna sätter press från utsidorna och ser till att göra fickan så trång som möjligt på bredden samtidigt som man försöker göra det svårt för motståndarens quarterback att fly ur fickans cul-de-sac bakvägen. Innerspelarna tränger samtidigt ihop fickan på längden och sätter sig i läge att med uppsträckta händer hindra både synfält och bollbana, mycket likt handbolls- eller basketförsvar.

Det stora priset vid en passrush är naturligtvis att tackla motståndarnas quarterback innan denne hunnit passa bollen. Detta kallas en sack och innebär inte bara ett undanröjt hot, utan också en tackling för markförlust på flera yards, för att inte nämna en moralseger. Men ofta räcker det med tillräcklig press och att ge sken av att tacklingen bara är tiondelar stundande för att tvinga fram ett passförsök ur ett dåligt läge.

Vid springspel är uppgifterna många och varierande. På utsidorna kan det handla om att ansvara för hela området ut till sidlinjen. Ytterspelaren ser till att ingen motståndare är närmare sidlinjen än spelaren själv. På det sättet kan en motståndare jagas ut över sidlinjen eller tvingas vända inåt fältet där andra försvarare väntar. Detta kallas för att hålla utsidan, eller på engelska: contain.

På insidan har spelarna ansvar för vissa hål. Med ett hål menas tomrummet mellan två offensiva linjespelare. Försöker anfallet springa bollen genom ett visst hål är det en specifik försvarares uppgift att täcka upp det. Anfallet försöker givetvis öppna dessa hål ännu större. Därför handlar mycket av en innerspelares match om att jobba emot trycket. Det vill säga; om en anfallare försöker blockera en åt höger så kan man ge sig fan på att spelet kommer till vänster. Så vänster blir det riktningen man försökar jobba sig åt.

Innerspelarna jobbar dock inte ensamma. Till hjälp har man sina linebackers som tar det mesta av både äran och statistiken. När chansen ges är det innerspelarens uppgift att vara i vägen för fler offensiva linjespelare på en och samma gång så att de misslyckas i sitt blockeringsmönster och en linebacker bjuds en öppning att orörd göra tacklingen.

Att spela på den defensiva linjen kan både vara anonymt och uppseendeväckande. Man börjar ju trots allt närmast bollen och beroende på ens insats kan man i bästa fall kväva spelet i dess linda, och i värsta fall kliva rakt i en fälla där man blir reducerad till en åskådare åt en offensiv back som glatt skuttar in i målområdet.

Nästa gång gör vi en djuppdykning i de offensiva backarna.