SFD: Del 7 – Den offensiva linjen

Foto: Lars Johnson

Klicka här för videoversion

Det är lätt att titta på fel saker när man avnjuter en match i amerikansk fotboll. För att förstå vad som egentligen händer ska man titta på navet kring vilket hela matchen kretsar: den offensiva linjen.

Fem spelare utgör den offensiva linjen. Det är enkelt att känna igen dem då de enligt reglerna måste ha tröjnummer mellan 50-79. Visserligen får andra spelare på anfallet också ha dessa nummer, men då blir de begränsade till samma restriktioner som gäller för linjen. En linjespelare får till exempel inte fånga en framåtpass. Inte heller får de simulera att de är passmottagare genom att springa nedför fältet på passpel. Både händelserna bestraffas av domarna. Det är för att domarlaget enkelt ska kunna upprätthålla dessa regler som begränsningen av tröjnumrena existerar.

Man kan i sin tur dela upp linjespelarna i två grupper: två ytterlinje och tre innerlinje. Ytterlinjepositionen kallas gemensamt för tackle, trots att de sällan eller aldrig faktiskt tacklar någon. Dessa kantspelare benämns som vänstertackle och högertackle. Det kan vara en enorm skillnad i spelstil mellan dessa två, men det fördjupar vi oss i en annan gång.

Innanför respektive tackle hittar vi en vänsterguard och en högerguard. Denna benämning stämmer mycket bättre då guard, betyder “vakta”, vilket är precis vad de gör en stor del av matchen.

Ju längre inåt vi flyttar oss desto mer logik används i namnen. Den tredje innerspelaren hittar vi mellan våra guards och positionen kallas för center. Vår center är den som börjar varje spel med bollen och är den som sätter igång spelet med en snap, vilket innebär att han ger bollen bakåt till en offensiv back. Denna snap har två varianter. Antingen en kort snap mellan sina egna ben direkt i händerna på en quarterback, eller genom att kasta bollen, också mellan sina ben, till en quarterback som står en fyra-fem meter rakt bakom. Den senare varianten kallas ibland på engelska för shotgun, eller hagelgevär på Svenska.

Den offensiva linjen lägger grunden till utvecklingen av varje enskilt spel. Som utgångsläge kan man ha att det finns två typer av spel: passpel eller springspel. Således har den offensiva linjen två olika typer av uppdrag: passkydd eller att blockera för springspelet.

Passkyddet är ofta en passiv modell där man rör sig bakåt och plockar upp tillrusande försvarare. Målet är att bilda en ficka i vilken spelfördelaren kan stå medans passrutterna utvecklas. Hur mycket tid som ges är helt beroende på hur effektivt den offensiva linjens jobb utförs. Det räcker ofta med att en spelare blir slagen för att fickan ska kollapsa. Den offensiva linjen hjälper ofta varandra om någon skulle stå fri utan en försvarare. Vissa gånger kan de få hjälp av offensiva backar med passkyddet.

Att blockera för springspel är däremot ett aktivt företag där den offensiva linjen attackerar försvararna för att flytta dem ur vägen så att de offensiva backarna får hål och ytor att avancera bollen igenom. I denna variant är det mycket vanligt att spelarna samarbetar. Det kan handla om allt från två spelare som blockerar en försvarare till att byta ansvar för att överraska försvararna med en annorlunda vinkel. Ibland gillrar man svårlästa fällor där till exempel vänsterguarden blockerar högertackelns försvarare.

Misslyckas någon på den offensiva linjen med sin blockering på springspel kan den öppningen där den offensiva backen var tänkt att avancera stängas och de tvingas improvisera; något som ofta leder till en tackling i ett ofördelaktigt läge.

Allting står och faller så att säga med den offensiva linjen. Man kan ha hur bra passmottagare och offensiva backar som helst, men har man inte ordning på bitarna på linjen så får man det svårt.

Nästa gång tar vi en titt på den defensiva linjen.