SFD: Del 6 – In Sweden we call it a “kick"

Klicka här för videoversion

På en bergstopp i Kirchberg proklamerade Stig-Helmer Olsson:
-In Sweden we call it a “kick”.
Det stämmer ganska bra också i vårt sammanhang. Amerikansk fotboll innehåller koncept såsom kicker, kickoff, kickoff return, onside kick, dropkick, squib kick, och extrapoint kick. Om du inte får en kick av att läsa på engelska kan vi ge dessa termer kicken och istället förklara på Svenska.

Det heter inte amerikansk fotboll för ingenting. Visst är det tacksamt för surgubbar att ifrågasätta varför det ska kallas så när man hela tiden tar i bollen med händerna. Liksom i vanlig fotboll där utespelare har inkast stup i kvarten och både målvakten och Maradona får använda händerna, så växlar man mellan händer och fötter beroende på situationen.

Tack och lov är sparkspelet i amerikansk fotboll inte alls komplicerat. Det består helt enkelt av tre grundläggande typer av sparkar som kan innehålla variationer:

• Avspark
• Målspark
• Punt

Avspark
Avsparken är den typ av spark som har flest variationer. Varje halvlek inleds självklart med en avspark. Sedan under spelets gång följer alltid en avspark direkt efter att ett lag har gjort poäng, med undantag för vid touchdown. Gör ett lag touchdown så får de först ett försök till extrapoäng, sen kommer avsparken.

I den helt normala avsparken står sparkspecialisten i mitten med halva laget på varsin sida om sig. Minimikravet är fyra spelare per sida, vilket innebär att man kan ha sex stycken spelare som mest på en sida om man vill skifta på grund av att man planerar en spark åt ett särskilt håll.

Specialisten får lov att ställa bollen på en tee, ungefär som en golfspelare vid utslag. Om det blåser kraftig och bollen inte vill stanna upprätt blir en lagkamrat tvungen att hålla bollen på plats. Ingen spelare får springa om specialisten innan bollen är sparkad, då blir det offside.

Man får sparka bollen precis hur högt, lågt, löst, hårt, kort, eller långt som man önskar. Dock är det ett regelbrott att på avspark drämma till bollen över sidlinjen. Då får man antingen sparka om från ett sämre läge, eller så får motståndarna börja sitt anfall med bollen i ett fördelaktigt läge. Att sparka bollen över baklinjen är däremot helt tillåtet. Man kan inte göra mål på avspark utan skulle bollen gå mellan målstolparna så är det precis samma sak som övriga sparkar över baklinjen.

Sparkar man bollen kort, vilket man ofta gör för att själv lägga beslag på bollen, så måste den gå minst 10 yards innan det sparkande laget får vidröra den.

Det laget som tar emot bollen på avspark kallas returlag och den enda begränsningen regelmässigt är att de måste hålla ett avstånd till bollen innan den sparkas på 10 yards. I övrigt får man ställa upp precis som man vill. Antalet returtagare länst bak, vilka har som jobb att ta emot sparken och avancera den, kan variera. Allt från en till tre är vanligt. Här ställer man oftast truppens absolut snabbaste spelare. Lagkamraterna har till uppgift att bana vägen och blockera motståndare för att hindra det sparkande laget att tackla returtagaren.

Målspark
Målsparkarna är de situationer där man försöker sparka bollen mellan målstolparna. Vi berörde i del 3 den högst ovanliga varianten där man släpper en boll på marken och sparkar den på uppstudsen. En så kallad drop kick. Nu när den är nämnd går vi vidare till det normala förfarandet.

Ungefär samma grundregler gäller som vid alla andra typer av anfallsspel vilket innebär att man har sina obligatoriska sju spelare på bollinjen. Vid målsparken brukar man dock byta in tre stycken specialister. Den första är en linjespelare som med precision kan leverera bollen på bollstarten bakåt till nästa specialist som fångar bollen och sätter den på plats på marken och håller den upprätt. Den tredje är givetvis sparkspecialisten som försöker sig på själva målsparken.

På motsatt sida hittar vi försvaret som försöker blockera sparken från alla håll och kanter. I egenskap av försvar så får de ställa upp precis hur som helst. Vanligtvis försöker snabba försvarare från utsidan ta sig in och täcka sparken med hela kroppen samtidigt som linjespelarna försöker störa bollbanan med uppsträckta händer.

En lyckad målspark som försöks av anfallet följs alltid av en avspark. En missad spark vid ett trepoängsförsök som går ut över baklinjen resulterar i att man snällt får lämna ifrån sig bollen där den låg innan sparkförsöket. En missad spark som är kvar på planen får inte beröras av det laget som spakade innan en försvarare har rört den. Är målsparken ett extrapoängsförsök som missas gäller samma regler, förutom att man går vidare till avspark istället för att lämna ifrån sig bollen där den låg.

Punt
Som bekant har man fyra försök på anfallet att ta sig minst 10 yards för att få nya försök. Misslyckas man får man lämna ifrån sig bollen till motståndarna när den ligger.

Ibland har man blivit tillbakatryckt obekvämt nära sitt eget målområde och/eller har hopplöst långt kvar till en chans på fyra nya försök. Då kan man istället för att spela sitt sista försök skicka in sitt försvar att sparka bort bollen så långt det bara går. Detta kallas för en punt.

Puntlaget leds av två specialister: återigen en linjespelare som kan leverera bollen på bollstarten rakt i händerna på puntspecialisten som står på ett tryggt avstånd bakom. Det ser ungefär ut som en utspark av en fotbollsmålvakt. Specialisten håller bollen i händerna och släpper den framför sig och sparkar den på volley i en hög och lång bana.

Till skillnad från avsparken så får försvararna sätta fart ner i banen på bollstarten. De behöver inte vänta på själva sparken. Bollens höga bana är avsiktlig för att köpa tid till de, nedför fältet, rusande spelarna att ta sig dit bollen är på väg.

På motståndarsidan står återigen ett returlag. Beroende på strategi kan de likt vid målsparken försöka blockera sparken, eller alternativt fokusera helt på sin retur. För visst finns även här längst bak en returspelare som måste tacklas eller tvingas ut över sidlinjen.

Det finns ett par andra skillnader mellan avspark och en punt; det sparkande laget har inte har någon chans att lägga beslag på bollen själva. Såvida inte någon klantig returspelare rör bollen först vill säga. Landar bollen på backen med en fördelaktig studs kan returspelaren bara låta den rulla tills någon från det sparkande laget vidrör den och spelet blåses av och anfallet kommer in.

Den största skillnaden är att man faktiskt får sparka bollen över sidlinjen. Det är till och med en strategi när man är lite skraj för motståndarens returtagare. Får man tillfälle siktar man sparken i hörnet precis utanför det andra lagets målområde och hoppas på att den landar där och studsar ut. Då får motståndarna nämligen inleda sitt anfall centimetrar från sin egen mållinje, hårt inträngda.

Nästa gång fördjupar vi oss i den offensiva linjen.