SFD: Del 4 – Anfallsgrupperna

Klicka här för videoversion

Det finns många olika formationer i vilka man kan välja att ställa upp sitt anfall. Vissa formationer favoriserar passpelet, andra springspelet. Om man ska ge sig på, som här nu, att förklara hur ett anfall är uppbyggt är det bäst att se det ur ett perspektiv där man använder en balanserad formation. Alltså en uppställning som inte i förväg avslöjar vilken typ av spel man troligtvis kommer att köra härnäst.

Det finns tre distinkta grupper i anfallet; linjen, backarna, och passmottagarna (receivers). De två förstnämnda har motsvarigheter på försvaret, så för att skilja dem åt brukar man kalla dem den offensiva linjen och de offensiva backarna.

Hur man fördelar sina elva spelare över dessa tre positionsgrupper varierar. Reglerna påbjuder att man måste ha minst fem linjespelare på planen. Detta kontrolleras genom att de är begränsade till tröjnummer mellan 50 och 79 vilket underlättar för domaren att hålla koll på att regeln efterföljs. Det betyder att man har sex spelare kvar att sprida ut över de andra två positionsgrupperna.

I vårt balanserade anfall betyder det en fördelning av de kvarvarande spelarna på tre offensiva backar och tre mottagare. Vi tar en närmare titt på alla grupper:

Offensiva linjen
De fem linjespelarna är självaste navet som anfallet kretsar runt. Oftast går de inte ut på byte under en hel match och en bra linje är samspelta och kommunicerar ständigt med varandra. Det absolut vanligaste är att man spelar med en balanserad linje där spelaren i mitten börjar med bollen flankerad av två spelare till höger och till vänster.

Linjespelaren med bollen är den som startar spelet genom att lyfta bollen från marken och ge den bakåt till en back. Därefter  är linjens uppgift alltid någon form av blockering.

Det finns i huvudsak två olika sorters blockeringar, en typ för passpel och en annan sort för springspel. Passblockering eller passkydd betyder att linjen formar någon form av ficka åt en offensiv back så att mottagarna får tid på sig att ta sig nedför fältet innan backen kan passa bollen till dem. Det är oftast en passiv typ av blockering där man överlåter initiativet år försvaret och fångar upp dem och hindrar dem från att ta sig dit de vill.

Blockering för springspel är en aktiv blockering där linjen söker upp och attackerar försvarare och flyttar på dem för att öppna ytor där backarna kan avancera med bollen. Det finns otaliga spelvarianter och taktiker, men målet är alltid att föra bollen framåt, och linjen banar vägen.

Offensiva backar
Fortfarande med vårt balanserade anfall som bas så slänger vi oss med tre backar. De ställer upp bakom den offensiva linjen och en av dem tar emot bollen vid spelstarten. Vid springspel så tar sig varje back an en särskild roll. Den som tog emot bollen blir spelfördelare, och ger den till nästa back som blir bollbärare. Den tredje backen leder vägen för bollbäraren och förväntas blockera den första försvararen som står i friläge.
Om det är ett passpel så är det spelfördelaren som passar bollen. De andra två backarna kan antingen hjälpa till i passkyddet, eller sticka iväg som mottagare.

Det finns naturligtvis alla möjliga variationer där spelfördelaren själv direkt springer med bollen eller där en av de andra backarna agerar lockbete för att förvirra försvaret.

Mottagare
För samtalets skull så är vår balanserade formation egentligen inte balanserad i ordets rätta mening. Med ett ojämnt antal spelare på banan krävs det att det står fler spelare åt ena sidan. Vi kör med två ytter- och en innermottagare. I vår formation är innermottagaren uppställd jämte den offensiva linjen och förväntas vara behjälplig i en mängd olika uppgifter.

Yttermottagarna hjälper visserligen till att blockera på springspel, men deras främsta uppgift är att göra bort sin försvarare i passpelet och vara öppna för att fånga passar.

Den sidan som har både inner- och yttermottagare kan samarbeta och springa kombinationsmönster där till exempel en springer inåt och en springer utåt och så låter man spelfördelaren läsa försvarets reaktion och passa till den som är öppen. Dessa mönster som mottagarna springer kallas för rutter.

Alla tre positionsgrupper samverkar för att genomföra ett spel och när allting går som smort kan man räkna med stora avancemang. Tyvärr för anfallet står där på andra sidan ett försvar som gör allt i sin makt för att stoppa vad det nu än är man försöker sig på.

Nästa gång är det försvarets positionsgrupper vi analyserar.