SFD: Del 2 – Poängen med poäng

Klicka här för videoversion

När man ser en 1-0 seger i amerikansk fotboll så handlar det alltid om en, av förbundet, tilldömd seger på grund av walk over eller disciplinärende. Det är möjligt för ett lag att bara göra en poäng i en match, men då kan man räkna ut att man kommer att förlora med minst 6-1. Allt annat är en matematisk omöjlighet. Dessutom är chansen så mikroskopiskt liten att det skulle hända att man egentligen inte behöver bry sig. Men visst bryr vi oss, så vi tar med den varianten i samtalet.

Det finns i princip bara tre olika grundsätt på vilka man kan göra poäng: ta sig in i moståndarens målområde med bollen, sparka bollen mellan målstolparna, eller att göra självmål. Alla tre sätt har variationer och vi kikar på alla sätt att göra poäng i fallande skala.

6
Sex poäng är det mesta man kan göra på en och samma gång och är enbart tillgängligt genom att göra en touchdown. Kriteriet för en touchdown är att bollen är i normalspel. Det innebär i praktiken att man inte kan göra touchdown två spel på raken. Har man gjort touchdown blir nästa spel ett obligatorisk extrapoängsförsök. Mycket vill ha mer brukar det heta, och det stämmer i det här fallet. Touchdown är den enda poängvarianten som belönas med en direktchans till fler bonuspoäng.

Det finns tre olika varianter på dessa sexpoängare. Den äldsta och mest grundläggande formen är att springa med bollen tills den bryter mållinjen. Nästa form är att ta sig in i själva målområdet utan boll och sedan fånga en pass när man väl är där. Den tredje, och lite mer ovanliga förekomsten, är att ta kontroll över en tappad boll som ligger i målområdet. Notera att en tappad boll i eget målområde som motståndaren får tag i inte räknas som ett självmål, även om det svider värre.

3
Tack och lov finns det bara ett sätt att göra en trepoängare; göra mål! Återigen är kriteriet att det är normalspel som gäller. Man kan således inte göra en touchdown och sen en trepoängare på nästa spel. Ett lag som har bollen kan välja att sparka bollen mellan målstolparna från vilket avstånd som helst på planen och närhelst de så önskar. Vanligtvis gör man det när man är på sitt sista försök och inte tror att man kan skapa sig fyra nya försök eller om man börjar få ont om tid och man vill ta det läget som bjuds.

2
Ack tvåpoängarna! Det är den mest varierade poängformen, men också den ovanligaste. Kanske är det bäst att arbeta sig från den mest förekommande varianten och bakåt till rariteterna.

Det första sättet sker ofta efter att man har gjort en touchdown då bollen placeras ett kort avstånd från målinjen och man får chansen till att göra extrapoäng. Om man springer eller passar bollen in i målområdet igen, likt en touchdown, belönas man med två extrapoäng. Skulle man under detta försök tappa bollen till motståndarnas försvar och de skulle springa de dryga 100 meterna till det andra målområdet belönas de själva med två poäng, det är sätt nummer två.

Ett liknande sätt att göra två poäng är om ett anfall som gjort touchdown väljer på sitt extrapoängsförsök att sparka bollen i mål och försvaret blockerar sparken, plockar upp bollen, och springer in den i motsatt målområde.

Sätt nummer fyra är genom självmål som kan vara både forcerat, olyckligt självförvållat, eller taktiskt. Det är en kategori i sig som är värd att göra en liten djupdykning i.

Ett självmål kan ske på tre olika sätt. På engelska är termen safety, vilket olyckligt nog är samma namn som en position i försvaret.  Det vanligaste är att en anfallande spelare som håller i bollen i normalspel går ner i sitt eget målområde av egen maskin eller blir tacklad.

Varför skulle någon i hela friden göra självmål medvetet kan man fråga sig. Den mest vanliga orsaken är att anfallet har tappat bollen på marken och den ligger lös i det egna målområdet. Får en försvarare tag i bollen räknas det som en touchdown och således belönas motståndarlaget med sex poäng. Om anfallaren själv kastar sig på bollen blir det självmål och man reducerar poängskörden från sex till “bara” två för motståndet. Om man har en tillräcklig ledning och bara vill få klockan att gå kan man ta ett självmål och tvinga fram en avspark som slösar ytterligare tid.

Den andra varianten är om bollen eller bollbäraren nuddar sin egen baklinje. Det kan handla om rena misstag såsom en boll som på bollstarten seglar högt över spelfördelarens huvud eller en spelare som sprungit vilse i eget målområde med bollen och råkar trampa med hälen på baklinjen.

En tredje variant, som också är den nyaste är att man begår ett regelbrott i eget målområde under spelet. En fasthållning på fel plats, till exempel, resulterar i självmål och två poäng för motståndarna.

Den mest ovanliga tvåpoängaren är en målvariant där man släpper bollen på marken och sparkar den mellan målstolparna på uppstudsen. På engelska heter det dropkick och det är oklart om det någonsin ens har försökts i svenskt seriespel. Framförallt beror det på att om man befinner sig i räckvidd för en sådan spark kan man lika gärna försöka sig på en trepoängare under mer kontrollerade former och med bättre odds.

1
Enpoängare är både en av de vanligaste och den mest ovanliga poängvarianten. Om man efter en touchdown väljer att sparka bollen i mål på sitt extrapoängsförsök så är det värt en poäng. För att återknyta till introduktionen så krävs det att man har gjort minst sex poäng innan man får försöka sig på att göra en enpoängare via en målspark. Det är således inte på det sättet man kan avsluta en match med en etta i protokollet.

Svaret heter självmål på extrapoängsförsök och kan göras både av anfallet och försvaret. Chanserna är långt större att försvaret gör självmål än anfallet som har bollen. Låter det klurigt? Det är inte så invecklat som man kan tro.

Låt oss börja med det mest sannolika scenariot; självmål av försvaret på en extrapoäng. Föreställ er att en match är i slutfasen. Efter en lång poänglös tillställning har anfallet just gjort en touchdown och det står 6-0. Anfallet har beslutat att försöka knipa två extrapoäng genom att springa in bollen från kort distans. De ställer upp i vanlig formation och anfallets quarterback vänder sig om för att ge bollen till den offensiva backen. Ett missförstånd sker och de tappar kontroll på bollen som landar på marken.

Låt oss säga att bollen studsar in i försvarets målområde och en försvarare slänger sig mot bollen. Han vispar till med armen men råkar boxa till bollen som rullar ut över baklinjen. En poäng till anfallet via defensivt självmål. Ställningen är nu 7-0, och skulle man bara titta på resultatraden så kan man inte urskönja att något ovanligt skulle ha skett.

Vi backar bandet för att ta oss en titt på hur det enormt osannolika självmålet av anfallet skulle se ut. Vi använder oss av samma scenario. Anfallet har precis gjort 6-0 och tappar bollen. Den här gången studsar den i motsatta riktningen; bort från målområdet.

En medspelare springer till bollen för att plocka upp den men ger den en oavsiktlig tåfjutt och den sticker iväg i riktning det egna målområdet. En annan medspelare kastar sig på bollen men träffar den med hjälmen och den får ytterligare skjuts allt längre bak i planen. Tredje spelaren på bollen lyckas plocka upp den men är omringad av försvarare. Spelare tar en vid båge bakåt för att få en bättre vinkel att undfly uppvaktningen, men bågen blir lite för vid och han springer in i sitt eget målområde där en försvarare hinner ikapp och tacklar honom.

I och med att det i grund och botten fortfarande rör sig om ett extrapoängsförsök är ett sådant självmål bara värt en poäng. Ställningen vore nu 6-1, och har ni bevittnat ett sådant slutresultat så är det bara att nypa er i armen, för ni har nämligen sett något som sannolikt aldrig kommer att utspela sig igen under er livstid.

Nästa gång undersöker vi de olika lagdelarna inom amerikansk fotboll.