Unga talanger: Dovydas Koncevicius

Varje position i amerikansk fotboll har en samling egenskaper, eller kriterier om man vill kalla det så, som ämnar att förutspå framgång. Som spelare besitter man vissa av dessa egenskaper i olika grader. Uppfyller man inte ett kriterium så kanske man väger upp det genom extra begåvning i ett annat. Det som gör Tyresös anfallare Dovydas Koncevicius så otroligt intressant är att han upfyller så många kriterier på en och samma gång.

Bara Drevviken skiljer Tyresö från Trångsund och Dovydas är inte den första juniortalangen klubben hämtat  från andra sidan vattendraget, men han är säkerligen den mest mångfacetterade.

Det Dovydas får till skänks är sin längd. Naturligtvis är det en enorm fördel som ytterreceiver att som inte ännu färdiguxen börja närma sig 190 centimeter. En av de svåraste positionerna att fylla i försvaret är defensiva backar som kan matcha dessa, på längden, ständigt växande wide receivers man mot man. Har man inte en sådan talang får man helt enkelt engagera en andra back i försvaret av dessa resliga herrar.

Så länge man inte lägger sig på sträckbänken så är det generna som avgör längden. Detta är också delvis sant för snabbhet, men bara delvis. Dovydas är naturligt snabb i löpningarna men för att nå det absoluta toppskicket i avseendet fart så kan man alltid utvecklas ytterligare. Det är viktigt att man tränar på att tillgodogöra sig snabbheten på planen i matchsituationer, och där finns det alltid jobb att göra.

De goda nyheterna är att den nyss fyllda 18-åringen är extremt träningsvillig och det är nästan så att man inte ens behöver spekulera i om han kommer att uppnå de mål han sätter. Tyresöbekante Leo Billgren har ett bra perspektiv när han blir tillfrågad om hur mycket han har sett av den unga talangen:
– ”Dovve” är en spelare vars utveckling jag följt under ett antal år, först på avstånd och sedan på nära håll i fjol när jag hoppade in som offensiv koordinator för Tyresös U17-lag under hösten.

Att observera Dovydas på avstånd är en sak. Vem som helst kan se att han har talang. Ur sitt första perspektiv säger Billgren:
– Han har alltid varit en spelare som stuckit ut och som levererat stora och spektakulära spel.

När han som tränare fick jobba närmare med Dovydas förbättrades intrycket ytterligare:
– När jag nu fick se honom i farten på träning och match på ”heltid” blev jag verkligen imponerad. Han är mycket mer talangfull än jag vågat drömma om.
Det är högt pris från en av de ledare som utvärderat mer juniortalang i Sverige än kanske någon annan.

Tyresös U19-tränare Kimie Svenningsson uttrycker sig också med superlativ:
­­­– Personligen så tycker jag att han är en av de bästa juniortalangerna vi någonsin har sett i Sverige. Han har otroligt fina händer. Om han kan nudda bollen kommer han också att fånga den.

Receiverprototypen är, som tidigare nämnt, i ständig evolution. Medel och motmedel har medfört att styrka har blivit ett alltmer vanligt inslag på en position där det tidigare inte riktigt har varit någon prioritet. Där har Dovydas också en fördel i att hans resultat i styrketräningen vida överstiger vad man kanske skulle gissa för en ung kille på hans position. Man kan vara hur snabb som helst, men kan man inte frigöra sig och fysiskt skapa separation till sin försvarare tidigt i spelen kan man vara Usain Bolt själv och ändå få gå hem poänglös.

Ett vanligt skämt, som i svunna tider kanske till och med innehöll ett uns sanning, var att alla atletiska typer bedömdes på sitt bollsinne. De som hade det spelade i anfallet, de som saknade det spelade i försvaret. I amerikansk fotboll benämns detta bollsinne helt enkelt som att man har “händer”. Saknar man detta som receiver så får man med tiden tacka för sig och anmäla sig för omskolning. Men Dovydas har händer långt över genomsnittet. Man behöver inte ens känna sig generös om man ska kalla bollsinnet utmärkt.

Kronan på verket är det mentala biten. Dovydas är den spelartypen som är bäst när det gäller. En kille som medspelarna letar efter att få mata bollen till när allting väger på en knivsudd. Inom idrottens alla grenar är det sällan brist på talang. Men talang som kan prestera under press är de som blir de elitidrottare vi till slut får se på TV.

Alla dessa egenskaper i kombination är ytterst sällsynt och man går inte till överdrift om man ska drista sig till att konstatera att Dovydas Koncevicius helt enkelt är landets bästa och mest kompletta receiver i hela sin årskull.