Unga talanger: Robin Lindgren

Ibland är någon så bra på något att det är svårt att undvara honom för något han skulle vara bättre på. Det låter kryptiskt men stämmer ganska bra när man talar på temat Robin Lindgren. Anfallaren Lindgren är full av talang, försvararen Lindgren mer så.

Amerikansk fotboll smittade av sig på Robin från umgänget i kvarteret hemma på Farmarstigen. En några år äldre Tyresöspelare tog sig tid att kasta boll med 7-åriga Robin som därefter förklarade bestämt att han ville gå med i klubben för spel med U11-laget. Hela familjen följde med på Robins första träning… och gick sen aldrig hem igen.

Pappa Ricky är lagledare och styrelseledamot medans mamma Jenny och storasystrarna Rebecca och Nathalie fixar det mesta vid sidan av och hejar på. Robins, hittills, 12-åriga fotbollsengagemang är så att säga ett paketerbjudande.

Det är som anfallare Robin utmärkte sig under sin juniortid. Redan tidigt ett löfte på wide receiver med bra fart och kroppslängd för sin ålder så hamnade fokusen på att göra poäng och att vara ett ständigt hot i passpelet. Som en etablerad anfallsklippa blev det Robin man lutade sig mot som spelfördelare när U19-laget plötsligt stod utan quarterback.

Också på riksidrottsgymnasiet, där 19-åringen går sin sista termin för närvarande, var det som anfallare han blev antagen. På grund av sin längd, pålitlighet som passmottagare, och spelförståelse förutsattes det att han skulle passa i rollen som den moderna versionen av positionen tight end. Traditionellt så innebar spel som tight end en sorts hybridreceiver som i nio fall av tio spelade jämte den offensiva linjen och tillfälligtvis erbjöd ett tredjeval i passpelet. I den moderna tappningen har positionen utvecklats från något av en parentes till en svårförsvarad inneranfallare på nyckelposition som man kan bygga sin attackplan runt om man så önskar. Alltså väldigt passande för någon med Robins dimensioner och talang.

All denna offensiva talang till trots så är det som försvarare han verkligen har chans att ta nästa steg i sin utveckling. Det är inte ovanligt att på juniornivå spela åt båda hållen. Dock är det nog vanligare att spelare har en primärposition som de är bra på, och på den andra sidan av bollen så hjälper de till bäst de kan. Så också Robin som hjälpte till på försvaret. Detta resulterade i bevis i form av matchfilm som visade att han hade något väldigt speciellt även defensivt.

Detta uppmärksammades också på riksidrottsgymnasiet där han konverterades till spel på den defensiva linjen. Det kanske låter något udda att på bara ett par år gå från etablerad receiver till linjespelare på försvaret, men det finns en tanke med det. Modern fotbollstrategi låter sig sällan låsas in i statiska koncept. Det är inte så att dynamiska spelsystem har format nya fotbollstyper. Tvärtom, dynamiska fotbollsspelare har tillåtit nya spelsystem att formas.

Robin är urtypen för spelare som en tränare eftersöker med ljus och lykta att spela linebacker på utsidan av boxen. Först skall det nämnas att har han en känsla för positionen, men det är en tillgång som många spelare kan lära sig med tillräcklig tid och erfarenhet. Det nyckelkoncept som gör honom till en kraft att räkna med är en aggressiv spelstil, som inte går att lära ut. Det är helt enkelt en fallenhet för Robin att ständigt utmana, attackera, och sätta press för att det känns naturligt, inte för att det är något man tränat på.

Den kanske största tillgången är det tränare brukar kalla “spelmotor”. Robin har en bra spelmotor, vilket inte innebär att man är någorlunda aktiv från spelets start till dess slut. Det betyder mer specifikt att man på varje spel är drivande i den fysiska utmaningen gentemot motståndaren. Med Robins motor så vinner man med momentum, man blir inte ställd vid kontakt, och händer och fötter arbetar som smattrande trumpinnar ända tills domaren blåser av spelet.

Om Robins idealposition är linebacker, varför spelar han då på den defensiva linjen? Vi pratade tidigare om dynamiska idrottsmän som påverkar hur sporten spelas, och med Robin erbjuds man som tränare att nyttja honom som hybridspelare på något som egentligen ska vara två skilda positioner. Man kan således växla mellan två helt olika spelsystem utan att byta ut Robin. Det är en stor förmån för en tränare att snabbt kunna besvara en anfallsplan med att ställa om försvaret i en ny konfiguration utan att bänka sina mer atletiska spelare.

Summa sumarum så kan man konstatera att Robin äntligen fick chansen att göra det han är bäst på, och det ska bli en fröjd att följa honom i karriären.