Unga talanger: Pontus Bjärevall

Pontus Bjärevall

Vanligtvis hittar man den 19-årige Tyresöjunioren Pontus Bjärevall hemma i Tyresö Strand, men för tillfället befinner sig den offensiva linjespelaren i bergiga Montana. Närmare bestämt som utbytesstudent och fotbollsspelare på Skyview High School i vackra Billings. Fjolårets höstsäsong är över och vårterminen består mest av de saker som en vanlig 19-åring kan tänkas ägna sig åt; skolarbete, umgås med klasskamrater, och tillbringa tid med (värd)familjen på deras ranch.

Hur han hamnade i avlägsna Montana är inte en så lång historia som man kan tro. Pappa Fredrik var nämligen själv utbytesstudent i staden på 80-talet och har hållit kontakt med värdfamiljen Granthams i över 30 år. När Pontus började fundera på ett år utomlands var det bara att lyfta på luren. Lätt blev det dock inte då originalplanen var att göra resan mycket tidigare, men när Coronaviruset slog till var det bara att snällt vänta i all ovisshet.

Pontus fotbollskarriär inleddes som 11-åring i Tyresö och han drog åt sig uppmärksamhet som huvudet längre än de flesta andra i samma åldersklass. Tack vare sin välutvecklade fysik fick han redan som 13-åring chansen till sin första internationella fotbollsupplevelse. Det rörde sig om två år i rad med läger och vänskapsmatcher i Florida med ett lag sammansatt av de svenska deltagarna. Det blev även ett tredje år med resa till Tyskland och spel i liknande sammansättning.

Den första inbjudan till ungdomslandslaget kom 2018 och Pontus gjorde sin första landskamp mot Finland där Sverige var ofina nog att vinna på bortaplan. Följande år var Pontus given att återigen representera Sverige. I värdlandet Norge besegrades Danmark för att avsluta med att strö salt i såren genom att återigen slå Finland och Pontus kunde titulera sig nordisk mästare.

Det är möjligt att Nathan Wahl, huvudtränare på Skyview, i förväg inte riktigt hade full förståelse vilket tillskott Pontus egentligen skulle komma att innebära. När den 198 cm långe anfallaren anlände på Billings flygplats i egen hög person så gick det upp för tränarstaben och han rusades till sin första träning bara två timmar efter ankomst och 24 timmars resande. Hur mycket de än ville få honom i spel så förbjöd regelverket att Pontus bytte om till den första matchen då kravet är tio dokumenterade träningar innan man blir aktuell för match. Efter att kraven mötts arbetade de in honom i truppen och redan i den tredje matchen var han ordinarie på anfallet, även om han själv erkänner att det blev en hel del hjälp med den ännu ej memoriserade taktiken från lagkamraterna.

I Sverige så är den taktiska nivån hög, och med det i bagaget tog det inte lång tid innan Pontus gjort sig bekant med spelboken såpass att han fick förtroendet att ankra den offensiva linjens vänstersida; något som, beroende på vem man frågar, är kanske den viktigaste positionen i anfallet. Det säger det mesta om hur tränarna kom att uppskatta vilken talang de hade skänkts. Som om det inte vore tillräckligt slank det ur Pontus att han också har erfarenhet som spelare på den defensiva linjen varpå han testades på träning för att se vad hans kapacitet som försvarare kunde tänkas vara.

Man får anta att han imponerade, för efter det spelade han på båda sidorna om bollen. Pontus anlände med andra ord för att kanske ta en plats i laget som ordinarie, men tog istället två platser. Skyview, som hade en förlustsvit på hela 22 matcher, behövde all hjälp de kunde få och med Pontus på planen lyckades de besegra formstarka C.M. Russell med 20-0 i en match de på förhand tippats att förlora med stor marginal. Det var den ena matchen som Pontus säger är speciellt minnesvärd. Den andra var en hemmaseger mot Belgrade där man skickade hem besökarna på en 50 mils rundresa att fundera på sin förlust med 14-6. Pontus spelade både i anfallet och försvaret hela matchen rakt igenom.

Tränare Wahl berättade lyriskt för lokaltidningarna om en situation där Pontus hängt med lagets snabbfotade offensiva back, Payton Sanders, i 60 meter, på diagonalen dessutom, och satt en perfekt blockering på den jagande försvararen.

-”Vill ni prata om att anstränga sig? En sån anstränging kan man inte lära ut. Vad ska man säga? Han [Pontus] älskar fotboll.”

Själv är Pontus något förvånad över det höga pris som delas ut.

-”Det var bara någonting som Kimie [Svenningsson] präntat in i oss sedan barnsben i Tyresö. Man är fokuserad när man kliver på plan och gör sitt yttersta. Det är fotboll för mig; allt eller inget.” Med denna attityd vann Pontus skolans pris som bästa linjespelare efter säsongen. Dessutom uppmärksammades han med en ”honorable mention” (hedersvärdt omnämnande) för hela Montana.

På det stora hela säger Pontus att intrycken var många och varierade. Anläggningarna är förstås dimensionerade modell större, men på grund av coronarestriktioner så tilläts inga åskådare under säsongen. Det hindrade dock inte hundratals människor från att dyka upp till match och titta genom grindspjälorna iallafall. Talangscouter har också, trots alla restriktioner, fått nys om honom och två universitet i Montana och ett i Iowa har visat intresse att rekrytera honom.

Om framtiden har Pontus inte bestämt sig ännu. För honom måste det vara rätt erbjudande om han ska överväga att spela i USA på nästa nivå. Dessutom måste han gå klart gymnasiet hemma i Sverige, och han har en säsong kvar som junior i Tyresö när han återvänder till sommaren.

-”Tyresö är min moderklubb. Jag hade på mig ett Tyresölinne under matchtröjan hela säsongen”, skrattar Pontus.

Som senior utesluter han varken att spela med Tyresös A-lag eller att satsa fullt ut utomlands för att se hur långt han kan komma. Först ska han smälta intrycken av sin erfarenhet i Montana och ta studenten.

Bestämmer sig Pontus för en seniorkarriär i Tyresö får klubben en snabbtänkt spelare som ger ett ödmjukt och insiktsfullt intryck och vars intelligens och mognad får det att verka som om man pratar med en mycket äldre individ. Dessutom kommer han fortfarande vara huvudet längre än de andra.