3 - 3

Semper fidelis!

Lördagen den 26/8 2017. Ett datum som undertecknad och ass tränare J. Stenmark aldrig kommer att glömma...dagen då vi fällde tårar på Björketorps IP...

Denna dag stod bortamöte mot Västra Mark i serieschemat. På Björketorps IP gick även "Fotbollens dag" av stapeln så det var många fotbollssugna som samlats. Oturligt nog hade något vidrigt förkylningsvirus smugit sig in bland spelarna under veckan. När återbuden lämnats in var vi en man kort till match. Med lite modulerande lyckatdes vi ringa in Ville som målvakt och kunde presentera en komplett startsjua. "Gulp", åka bort utan en enda avbytare på bänken...

Undertecknad hade scoutat Västra Mark litegrann och insåg att idag spelade de med ett lag bestående av enbart killar födda 06-07. När detta presenterats för våra grabbar såg de fram emot uppgiften men det kändes lite nervöst när vi bytte om. Tänk om vi får en skada??

Taktiksnacket idag mejslade in tre saker vi skulle fokusera på:

Vi ska köra vårt grymma passningsspel, inte löpa i onödan men löpa för varandra för att orka 45 min samt hela matchen igenom tänka posititvt, oavsett resultatet.

Västra Marks spelare födda 08 hade spelat matchen innan oss och de var ridderliga och erbjöd 2 spelare som kunde dra på vit/blå tröja och vara med oss om det krisade. Vi tackade för erbjudandet men i vårt huvud så skulle vi fixa detta!

Domaren blåste igång matchen och vi började bra........riktigt bra! Efter 7 minuter 0-3! Vad händer?? 3 riktigt fina anfall precis som vi tränat på gav utdelning direkt. De rödklädda tystnade...Spelet böljade fram och tillbaka och naturligtvis visade sig tröttheten efter ett tag. Pausvilorna kom lägligt med lite andhämtning och vatten. Inför sista kvarten stod det oavgjort, 3-3. Jämnare match vet jag inte om jag upplevt. Våra killar kämpade, sprang, passade, krigade, ramlade men reste sig alltid upp. Vi fick frispark, dem fick hörna, skott på mål, avancerade räddningar, ja matchen innehöll det mesta.

I slutminuterna var min gräns för att nästan inte våga fortsätta titta nådd...frispark mot oss decimetern utanför vårt straffområde...ett par darriga killar i mur...deras längste kille kliver fram...SMACK! Det stenhårda skottet är på väg in men Oskar slänger dit sitt lår och får bollen att flyga utanför målburen!! Snabb kontring och Edwin, som jag inte vet hur han får till det då han verkar ha 2 motståndare på sig, får till ett skott, målvakten räddar, bollen seglar mot högerstolpen och tar tyvärr vägen stolpe ut istället för in. Slutsignal.

YEEEESSSSS! Vi gjorde det!!

Jag pratade om tårar i början...glädjetårar...vilka killar vi har i RAIS P10...

/Klas.