3 - 2

Den 1'e juni 2017. Bortamatch mot Lockryd/Sexdrega. Klara förutsättningar innan avspark. Alla visste vad som skulle behöva göras och vad som skulle ge oss de tre poängen. Inställning och utstrålning i samverkan med vår spelidé. Lika solklart som den knappt 20'gradiga solen som skänkte sina sista kvällsstrålar på Ängagärdet i Sexdrega. Ett mysigt ställe som nu kommer kopplas med fasa och en dålig känsla om du ser världen ur vitblårandiga RAIS'ögon.

Vi mötte Lockryd/Sexdrega tidigt i vintras i DM. Då vann vi med klara 4-0 och spelade bra. Vi visste att de spelar det populära 3-4-3'systemet. Vi kunde förvänta oss hög press och fantastiska ytor för Adde att leka i.

I första halvlek går inte vårt vitblårandiga RAIS att känna igen. Det har inte med den helröda bortadressen att göra, utan sättet vi uppträder på. Det är ett lag - markerat kursivt då vi inte ger sken av att vara något - som ser loja ut och där de flesta aktioner på planen känns håglösa. Lockryd/Sexdrega sätter bra press och stressar oss till misstag efter misstag. 

Hemmalaget slår långt och skapar en del halvchanser och vi kommer inte upp. De gånger vi tar oss ur pressen blir det hyperfarligt - men det är för få gånger. Just det, glömde nämna att Lockryd/Sexdrega skjuter in 1-0 efter bara någon minut utanför straffområdet. Efter en halvtimma sker samma scenario. Vi står på hälarna efter att vi misslyckats i ett uppspel. 2-0 utifrån.

Hade vi spelat hockey hade vi kunnat ta en timeout och kunnat bryta trenden - men vi får vänta till paus.

Det är en av de sämre prestationer jag sett RAIS göra - i stil med första halvlek mot Härryda i årets första träningsmatch. I paus handlar det om uppryckning och att visa respekt som spelare. Visa respekt åt sin egen heder, åt sina lagkamrater, åt de tillresta många supportrarna och åt klubbmärket. Respekt visar du genom 100 % inställning och hjärta. Vi var alla överens om att vi enkelt kunde vända detta. Det som fodrades var, förutom hårt arbete, löpvilja - en vilja att bryta mönstren genom löpvägar, färre touch på bollen och högre tempo, springa 100 % ut i positioner och hämta varje död boll som om det vore den sista gången du fick sparka på den. 

Det är en rejäl uppryckning som sker av oss i andra halvlek. Vi tar oss ur pressen varje gång och kan börja mata Adde med bollar. Då händer det grejer. Vi skapar och skapar men nr 33 i mål för hemmalaget gör benparad efter benparad. Storspel i buren. Vår vicekapten Pontus fick se matchen från läktaren men biddrog nästan mest av alla. Jag har aldrig sett en supporter ge så mycket energi från sidan bara genom att springa MAX fart - och då menar jag MAX - efter bollen när den gått död. Han ville visa hur vi skulle uppträda.

I 75'e minuten snappar Ferhad upp ett baklängespass och kommer samtidigt på bollen som den utrusande målvakten. Motlägg och öppet mål. 2-1. Fem minuter senare går Adde omkull i straffområdet. Oliver slår in bollen. Men straff dömd. August missar aldrig. 2-2. 

När en serieledare hämtar upp 2-0'underläge till 2-2 med tio minuter kvar brukar det bara sluta på ett sätt. Trots momenum i ryggen och en klart tröttare motståndare så lyckas vi inte. I 88'de minuten får hemmalaget en frispark på kanten som lyras in och vi låter en hemmaspelare få nicka relativt ostört. Kimmy räddar bollen i ribban och returen skapar oturligt oss ett självmål. 3-2 och ridå.

Rättvist hade självklart varit ett oavgjort resultat. Logiskt hade varit en seger för oss i o m hur matchen utvecklade sig. Men vi når inte upp i standard. Det är bara Adde som delas ut en stjärna. Efter matchen uppmanades spelarna att känna in känslan. Känna exakt hur detta nederlaget känns. Använda energin på nästa träning och till nästa match hemma mot Dardania. Den känslan ska vi aldrig mer ha. Den första juni var första och sista gången RAIS herrseniorer förlorade 2017.

/Christian Skytting