0 - 3

Senast det gällde något på riktigt var för ett par månader sedan då det vitblårandiga segervrålet ekade från Främmestad till närliggande kranssamhällen. Sedan dess har laget övertygat (och vunnit allt) mot allt motstånd som ställt sig i vägen och har samtidigt visat framsteg på träningsplanen. När försäsongen närmar sig sitt slut slits man mellan känslorna av mättnaden av träningsslitet och träningsmatcherna samt förväntan och längtan till tävlingsnerv och seriespel. Att då få smyga in lite tävlingsnerv i form av DM'slutspel mot klassmotstånd är något väldigt trevligt. 

Efter två raka 6-1'segrar väntade Torestorp-Älekulla i omgång ett av DM's slutspel. Första gången vi tagit oss förbi gruppspelet i DM faktiskt. Motståndet, TÄFF, huserar till vardags i division fyra. 

Inför matchen präntades budskapet in i truppen: Spela vårt spel, vi ändrar inget och vänj er vid nivån på motståndet - för det är denna nivå ni ska möta till vardags inom en snar framtid. Det är denna nivån vi håller, vi ska bara vänja oss och tro på det själva hela vägen. 

Vi är lite tagna av tävlingsnerven i starten. TÄFF ligger tight med spetsen i försvarsspelet strax ovanför offensiv cirkel. Man flyttar bra i positionsförsvaret och väntar in våra anfall. Vi blir lite ställda och halvt handlingsförlamade. För att behålla posession faller vi lite för lågt med mittfältet och hämtar boll vilket gör att våra uppspel inte slår någon linje. Defensivt har vi full koll. Förutom på hörnorna…

I 13'e minuten kommer 0-1 från inåtskruvad hörna. Vi tappar markering på bortre och TÄFFspelaren får ostört nicka in ledningsmålet. Vi höjer oss och har fortfarande initiativet i matchen. Emil tar sig förbi på sin vänsterkant gång på gång och snart sätter de två-tre gubbar på honom. Vi skapar en handfull halvchanser utan utdelning. I 25'e minuten slår Philip ett längre uppspel mot David. Ronge tar fart bakom och David nickskarvar perfekt ner bollen. Ronge tar emot, avancerar och trycker dit bollen. De senaste liknande lägen har han suttit bombsäkert, men denna gång får vi ingen utdelning. I 34'e minuten får TÄFF hörna igen. Samma Utfall som tidigare. 0-2 i baken.

I paus känns det märkligt att konstatera att vi ligger under med två mål samtidigt som vi för matchen och känner att vi är minst lika bra som motståndet. Vi gör tre byten och går in i andra halvlek med målet att spela med lite mer mod. Hålla i bollen lite längre för att få press på sig och tvinga motståndarna mer ur sina positioner. Viktigt att alla uppspel slår minst en linje. Att hitta rättvända spelare i spelyta ett och två. 

Andra halvlek är något av det bästa vi presterat. Om första halvlek var jämnt i duellspelet är andra halvlek helt i vår favör. Vi spelar med ett helt annat mod och lugn i spelet. Slår linjer och vinner mark med bollinnehavet. Vi vinner de flesta duellerna. Philip är helt outstanding i mittlåset, hundraprocentig i både defensiv och offensiv. Hampus och August vinner allt. Vi skapar fina lägen, men inte många högklassiga. Tre gånger spelar vi loss sistagubbe, men bli avblåsta för offside. Elliot har ett guldläge, men utdelningen lyser med sin frånvaro denna afton. Vi vaskar fram ytterligare några halvchanser men kammar hem noll från dem. Istället gör TÄFF 0-3 i matchens sista sekvens. Gissa från vad? Jodå, hörna såklart. Denna gång får vi inte undan bollen helt, utan den landar hos en motståndare som skjuter fint utifrån.

En mixad känsla infinner sig då domartrion blåser av matchen. Dels är vi nöjda med prestationen och vårt spel, dels förlorar vi med tre bollar. Vi möter ett bra lag. Starka, jämnbra och bra organiserade. Vi behöver fler sådana här matcher som betyder något mot liknande motstånd. Det är sådana här matcher vi växer av. Matcher där du blir straffad av snedsteg. Matcher där det i varje duell handlar om att gå in hundra. Matcher där du måste vara hundra påkopplad för att behålla bollen och ta rätt beslut. Av erfarenhet växer vi.

Hampus är enorm idag. Han växlar upp och visar hur man vinner ett mittfält i båda riktningar. Kapten Philip är helt klart bäst på hela planen. Han tar laget under sina vingar, är bra med bollen och stoppar allt som kommer i sin väg. Växer med uppgiften. 

Som sagt, det är precis såhär vi behöver agera och det är insatser som denna som får oss att tro på oss själva och att vi är på väg mot något stort. Det är sådana här insatser som visar hur långt vi kommit samtidigt som det visar att det finns mycket mer att hämta och att det finns inom räckhåll. 

Nu är vi i Helsingborg och svetsar samman truppen ännu mer. Relationerna ska byggas och växa starkare. Nya konstellationer ska bildas och gamla ska fogas starkare. 

En trupp, ett lag. En känsla, en tro. Tillsammans mot framgång. Vi är RAIS.