3 - 0

Längs med 45'an ligger de flesta bortamatcher för oss denna säsong. Det är för de flesta ny och oexploaterad mark. När man lämnar Göteborgsregionen kommer först Lödöse/Nygård och strax därefter kommer Lilla Edet innan Trollhättan. Edet, mest känt för sin skethuspappersindustri, ser inte speciellt inbjudande ut från bilfönstren längs 45'an. Men efter att åkt genom samhället mot Ekaråsen framträder en helt fantastisk plats. Ekaråsen, Edets hemmaplan, är vacker inringad av höga berg på båda sidor och med stora fantastiska träd som ringar in idrottsplatsen väldigt vackert. En fantastisk anläggning. Alltid kul att komma till nya platser.

Vi startar matchen bra. Det är en jämn tillställning med chanser åt båda håll. Vi har större delen av bollinnehavet och hittar fina spelvändningar. Dock saknas trycket och precisionen i sista tredjedelen. Matchen står länge och väger, men vi bär ändå på en goo känsla av att detta kommer bli vår match - vi känner att vi är det bättre laget. Innan samma tanke passerat ändras förutsättningarna. I 26'e minuten tappar vi boll i uppspelsfasen och Edet kan ställa om och göra 1-0. Olyckligt och signifikativt för vår form för tillfället. Edet får energi. Sex minuter senare slarvar vi i försvarsspelet och Edet kan ta sig genom längs med vår högerkant och gör 2-0 på inspel. Kalldusch och en energidipp delux. 

I paus samlar vi krafter och ämnar vända på steken. Några byten och ny energi in på banan gör sitt. Vi tar över matchen igen och trycker på mer. Skapar ett par fina chanser, men lyckas inte få dit bollen. Tobbe har ett fint läge, Elliot och Petter likaså. Tobbe reducerar till 2-1, men domaren har blåst av innan bollen rullat över linjen. Lite oklart faktiskt då det är Elliot som schyst vinner duellen mot målvakten i förstaläget.

När bollen inte går in och inte går vår väg börjar energin igen dala och Edet tar vara på den chans man har och nickar in spiken i kistan i 64'e minuten. Sorti och ridå. Vi höjer oss men lyckas inte få in bolluslingen och slutresultatet blir 3-0 tillslut. Jonis åker på sitt andra gula efter att ha blivit brutalt nedkastad på marken och sedan trampad på liggandes på marken. Han säger inget, han gör inget, men åker ändå på sitt andra gula och får syna det röda kortet. Ett av de märkligaste korten och beslutet vi åkt på under dessa sju åren i vitblårandigt för mig. Snopet att vi förlorar en jämn match med hela 3-0. Tungt att vi inte lyckas och tungt att vi inte når ända fram. Vi saknar stora delar av vårt kollektiva försvarsspel över hela banan och vi saknar en hel del i offensiv tredjedel av planen. Där behöver vi lyfta oss. 
Anders, Petter, Philip och Hampus står för fina insatser och förtjänar en stund i rampljuset.