7 - 2

Vad som skulle hända på Byttorps IP under torsdagskvällen kunde nog ingen sia om. Att resultattavlan skulle visa ett förnedrande nederlag var inget som fanns i huvudena på någon RAIS'are innan matchen. Men så blev det...

Med en derbykross och 5-1 i ryggen borde vi uppträtt med raka ryggar och huvudet högt i 90 minuter. Psykologin som präntades in i försnacket var att trycka ner motståndarna och försöka få hål på dem så tidigt som möjligt. När målet kom skulle motståndarna förmodligen krokna och de senaste nederlagen förmodligen göra sig påminda. 

Vi startar matchen bra. Bra rörelse på mitten, visar tålamod i spelet och har fina uppspel. Vad som tidigt visar sig inte funka är dock den offensiva höga pressen. Kollektivt. Vi går mot fel ytor sätter press på fel spelare och går inte hundra utan låter dem få behandla boll varje gång. Något som kommer avgöra mycket i spelet över banan. Vi har tidigt trycket och känslan är god. Skapar ett par halvchanser och tar oss oftast fram längs högerkanten via Ronge och Sebbe. I 8'e minuten vinner vi bollen högt och bollen landar hos David som får öppen kasse, men en försvarar hinner komma mellan. Block och kontring mot oss istället. Okej hemjobb och vi vinner bollen långt ner. Vi försöker spela oss ur situationen men tappar bollen felvända i egen box och 1-0 är ett faktum. En riktig käftsmäll. För femte matchen i rad släpper vi in det första målet. Men vi reser oss och ganska snart där efter, likt föregående vecka, kommer kvitteringen. Ronge snappar upp ett dåligt hemåtpass och kommer fri mot målvakten. Han gör inga misstag utan rullar in 1-1'kvitteringen. Vi fortsätter trumma på i god anda med bollen. Går fram lite väl högt med våra yb samtidigt, har avsaknad av presspel och är till synes lite loja över hela banan. Byttorp är sylvassa i sina kontringar och kommer ofta med full kareta längs kanterna. Vi har inget bra understöd eller täckning inåt. I 21'a minuten slarvar vi iväg ett uppspel och Byttorp kommer två-mot-en mot Sebban utan understöd. Vi missar helt i överflyttningen, hemjobbet och framför allt i kommunikationen. Deras vänsterytter smiter mellan och rullar retfullt in 2-1 via bortre stolpen. Det är en situation som inte borde uppstå, en situation som lätt hade manövrerats med kommunikation och med vårt positionsförsvar. Men nu fallerar vi i försvarsspelet. Kalldusch nummer tre kommer sju minuter senare då vi inte får iväg en hörna och 3-1 är ett faktum. Bara fyra minuter efter 3-1'målet slås benen undan på oss rejält. Eller det är väl deras anfallare som får sina ben undansparkade i en situation som inte är ett läge. Straff och 4-1.

Huvuden som hänger, ryggar som kröks och vi behöver en halvtid för att stoppa momentet som jobbar mot oss. I paus bygger vi upp en känsla av att vi ska vända matchen. Vi har det i oss. Det är mer eller mindre fyra bjudningar som vi står för. Byttorp har maximal utdelning samtidigt som vi inte får mycket med oss i de avgörande situationerna. Att vi inte får med oss moment handlar enbart om att vi inte är tillräckligt påkopplade och har lämnat några procents inställning hemma. Vi har sex hörnor i första halvlek, en handfull fina inspelsmöjligheter och bra offensivt tryck. Ändå tvingas inte Byttorps målvakt göra några räddningar att berätta hem om. Det är anmärkningsvärt. 

Vi säger att vi ska göra ett försök. Gå i pressen. Göra en riktig anstormning och ge 100 % i hela halvleken. Att vi ens ska behöva säga det inför match är ju anmärkningsvärt. I stället för en anstormning och energiboost från oss är halvleken bara en minut gammal när Byttorp gör 5-1. Godnatt och stängd affär. 

Andra halvlek är en pinsam och otroligt jobbig transportsträcka att bevittna. Tillslut förlorar vi med 7-2 och det är enbart Hampus som visar utåt att han krigar för märket på vänstra bröstet. 

Att förlora är okej. Men att göra det så som vi gjorde denna torsdagskväll är inte okej. Vi har gått genom mycket tillsammans. Växt, utvecklats och lärt tillsammans. Men denna afton visar vi inget av det. Total kollektiv kollaps. Vi lägger ner så mycket tid och så mycket energi. Vi investerar så mycket känslor för att göra detta tillsammans. Att vi agerar så som vi gör är totalt oacceptabelt. Alla spelare och ledare ber om ursäkt till alla supportrar som lagt en torsdagskväll och åkt och kollat på oss. Alla spelare och ledare ber om ursäkt till samtliga 26 spelare i truppen som inte fick plats i matchtruppen. 

Vi drar inte ett sträck över detta. Vi använder denna känslan för att bli påminda om vad vi behöver göra och hur vi behöver uppträda för att inte känna såhär igen. På måndag är det träning och då är det något helt annat som behöver komma fram. Stå upp. För dig, för mig, för oss, för RAIS.