4 - 0

Efter att ha jagat och flåsat Horred i nacken hela hösten stod det klart att vi, trots en rekordsäsong och sex avslutande segrar, inte mäktade med att komma ikapp dem, utan fick nöja oss med en kvalplats. Alla som spelat kval, framför allt positivt kval uppåt, vet att det är en mäktig upplevelse. Det är en spänning som är svår att slå. Efter att ha gått genom en hel försäsong på vinterklädda planer och en hel säsong om 20 matcher ställs allt på sin ända och mynnar ut i två avgörande matcher. Två matcher som avgör hela årets öde och på något sätt sammanfattar säsongens resultat. Antingen var alla uppoffringar, segrar och svettdroppar värt det - eller inte?! Att allt tillslut hänger på två matcher är en samtidigt olidligt skrämmande som saligt upprymd känsla. Om man stannar upp och känner efter är det få känslor som får än att känna sig så levande som dessa två känslor integrerade i varandra. Det handlar om att leva här och nu, ta tillvara på möjligheten att få spela så betydelsefulla matcher som vi får göra nu. Passa på att försöka njuta nu när vi är på resan, utan att för den delen slappna av för mycket. 

Vi har tillsammans under dessa åren spelat många betydelsefulla matcher. Ofta har nervositeten tagit överhand på vår relativt oerfarna trupp. Idag skulle de inte göra det, bortsätt dem fem första minuterna. Motståndet i andra omgången av kvalgrupp två var Gullspångs IF. Vi visste inte mer om Gullspång än att det är moderklubb till Olof Mellberg, att Linda Bengtzing kommer därifrån och att de spelar i gröna tröjor. Ovissheten kring motståndet gjorde saken enkel att enbart fokusera på vårt egna spel och prestation. Mycket skulle handla om att spela vårt spel, som vi är så förtrogna med och kontrollera nerverna. Hitta den där perfekta balansen mellan påkopplat och avslappnat. Lättare sagt än gjort. 

Efter en utdragen straffhistoria och vitblårandig vinst stelnade många av spelarna till lite. Känslan var att nervositeten först skulle påverka oss mer än vi trodde. 

Bråtaredsvallen fylldes strax innan matchstart med en imponerande åskådarskara. Kanske påverkade inramningen med dem ca 250 åskådarna som tagit sig till vallen. Vilken fantastisk inramning. 

Vi startar matchen krampaktigt. Felpass, virriga beslut och en halvbra kommunikation på sina håll. Men efter fem minuter vänder det. Vi vågar ha boll, vi börjar röra oss och framför allt börjar vi kommunicera med varandra. Spelet börjar klicka, vi spelar loss Gullspångs press i varje anfall. Hittar in centralt på mitten och spelar loss våra kantspelare varje gång. Vi hittar fina ytor i korridorerna i spelyta två och därifrån kunna trä in bollen centralt i spelyta två eller tre. Vi etablerar tryck framåt och skapar farliga lägen och långa anfall. Gullspång kontrar ganska farligt, men vi har bra koll defensivt. Målchanserna avlöser varandra. Det är ribban, mållinjen, block - ja det mesta är i vägen. Tålamod var ett av ledorden innan matchen och det håller vi fast vid. Snart ska det lossna. Nu? Nej. Nu då? Nej... 

Efter ett långt anfall i 39'e, uppbyggt ända bakifrån Anders, spelar Elliot in bollen från vänster till Petter. De flesta väntar på en curl i bortre, men han väljer för ovanlighetens skull att trycka den lågt i första hörnet. Målvakt ställd, 1-0. Fyra minuter senare gör vi exakt samma procedur fast spegelvänt. Nu är det Theodor som hittar in från höger till David som vänder och trycker in 2-0. Så rättvist. 

2-0 står sig i paus. I andra halvlek gör Gullspång ett försök att trycka upp, låsa fast och pressa oss högre. Men utan framgång. Vi spelar relativt enkelt oss loss. Spiken i kistan kommer i 69'de minuten då nyligen inkomna Tobbe går i djupled i en diagonal löpning. Ronge sätter bollen rakt bakom perfekt och Tobbe "why always me" borrar in 3-0 i bortre stolproten. Vackert. I slutet fastställer Jimmy slutresultatet till 4-0. 

Vi är väldigt nöjda med spelet och hur vi tar oss an matchen, framför allt första halvlek. Vi håller oss till vår gameplan. Stabilt försvarsspel från Anders ända upp till David och bra fart i anfallsspelet. Bra värderingar. Hampus är enorm, vinner allt och tappar aldrig boll typ samtidigt som han sätter tempot i spelet. Outstanding. Petter gör sin kanske bästa insats på sin vänsterback och får kröna insatsen med en balja. David är ovärderlig i vårt spel som felvänd nia. Vilka aktioner han står för idag. Bollbehandlingen är ren klass. Alla presterar på topp, vilken kollektiv insats och alla borde få en stund i rampljuset för sina insatser! 

I och med segern sätter vi oss i en bra sits inför sista omgången. Men oavsett sits är det en match vi ska vinna - och det med besked. Nästa lördag 22/10 bär resan norrut mot Främmestad tillsammans. Vi hoppas på en stor skara som vill följa oss på resan mot den avgörande fighten. Halva jobbet är gjort, hälften kvar. Tillsammans ser vi till att slutföra uppgiften på bästa möjliga sätt. 

Så otroligt hedrande och roligt att få spela inför en så fin och stor hemmapublik. Rävlanda gick verkligen man ur huse denna lördagseftermiddag. Så roligt att se så mycket folk, att alla i truppen var med och stöttade, att få se så många gamla spelare vara med och stötta. Det betyder oerhört mycket för oss!

Föreningen vill sist rikta ett stort tack till alla som hjälpte till kring arrangemanget. Förberedelser, kiosk, entré och grill. Stort Tack!