0 - 5

Värmeböljan och den gassande solen som slagit till den senaste veckan skapade kanske inte de mest behagliga förutsättningarna till match. Vi skulle mött Öxabäck borta i sista omgången av vårsäsongen men gick, på motståndarnas förfrågan, med på att flytta matchen till höstens inledande helg istället. Nu åkte vi till Hagavallen, denna klassiska damallsvenska mark (i Mark...) för att försöka fortsätta den fina trend vi haft i vårens avslutning. 32 grader i skuggan och åtskiljaktiga fler nere i den soldränkta gryta som Hagavallens gräsmatta befinner sig i, gjorde att lagen kanske borde hålla igen på energin och tempot. Men just det motsatta var en av våra nycklar för att få vårt spel att klicka. Värmen skulle vara den samma för båda lagen, vi visste att vi var bättre tränade och motståndarna spelade match blott två dagar innan. 

För oss handlade det om att höja och sätta tempot, inte gå ner i motståndarnas. Hitta ett lugn och kunna vila med bollen med en tålmodig speluppbyggnad. Framför allt skulle det handla om att våga hålla i bollen, våga spela på tight markerad spelare och att alla skulle ta ansvar för jobbet och viljan att ha bollen. 

Vi startar bra. Bollen studsar och fastnar ibland, men vi hittar en väldigt bra rörelse på mittfältet, bra timing på backlinje och forwards. Få touch och bra bolltempo gör att vi skapar chanser på chanser i första halvlek. Vi är påkopplade och vinner mycket i vårt presspel. 

I David Anderssons frånvaro spelar Ronge riktigt bra som cf. Under de första 20 minuterna har Ronge sex skott på(!) mål. Dock utan utdelning. Det är ett smärre under att bollen inte letar sig in. En stor portion oskärpa och stort målvaktsspel samt en nypa otur. Men med 30 minuters spelande kliver giganten Hampus fram och bokstavligen dunkar in 0-1 i första hörnet efter framspelning av Jonis. Snyggt, distinkt och kraftfullt. Det är som proppen går ur hemmalaget. Målchanserna blir hetare och hetare. Tio minuter senare gör Elliot 0-2 efter ett fint anfall där Björner står för sista passningen. 0-3 kommer efter hörna från assistkungen Jonis. Kapten Philip kommer först och trycker in bollen med pannan. Vårt sjätte hörnmål i år. 

I paus går luften lite ur oss efter tömningen i första och att värmen tar ut sin rätt. Det är som att adrenalinet är över och att halvleken bara ska spelas av från båda lagen. Andra halvlek blir en transportsträcka, men där vi bränner en uppsjö av högkvalitativa chanser. Elliot gör 0-4 på skott utifrån i 74'e minuten. Femton minuter tidigare hoppade Elliots lillebrorsa, Viggo, in och gjorde seniorlagsdebut. I matchens sista minut snappar han upp bollen till vänster i boxen. En snabb sula och efterföljande helikopterfint ställer alla i boxen. Snabbt och rappt avslut i bortre med tåspetsen och 0-5 är ett faktum. 0-5 blir slutresultatet. Hampus undrade om jag skulle skriva att resultatet var i "underkant". Det var det ju såklart, men dumt att skapa inflation i uttryck i onödan ;)

Faktum är att vi har X antal bollar i virket, ett mål som blir bortdömt i första för att bollen antogs vara ute där målisen lurade domaren men där bollen inte ens snuddade linjen och tre öppna mål som bränns. Lägg där till ett gäng frilägen och du får själv värdera om resultatet följde XG eller inte.

Första halvlek är riktigt bra, andra är en transportsträcka och det är helt okej och förståeligt. 

Nu väntar seriefinal på Torsdag borta mot Horred. Vi saknar hela vår mittfältstrio i Jonis, August och Hampus. Samt vår centrala forward David. Det kommer bli tufft, men det är vid sådana tillfällen där vi ställs på prov på riktigt och där vi får visa vad vi går för som grupp. Tillsammans löser vi det mesta, det är vi övertygade av. Vi vägrar att förstöra vår fina svit. Sex raka segrar med 27-2 i målskillnad och nio raka matcher utan förlust och bara ett kryss av dem. Den ska inte spräckas på torsdag.