4 - 2

Den tålmodige frodas och den envise vinner tillslut.

I fem raka matcher hade vi lyckats med bedriften att inte skrapa ihop ett enda poäng. I varje match, förutom andra halvlek borta mot Örby, kände vi att vi var det bättre laget. Jag vet inte om det är lagligt eller legitimt att uttrycka sig så när man inte gjort fler mål än motståndaren. Men hade vi spelat om matcherna tio gånger hade utfallet garanterat varit annorlunda i vår favör. Det är vi helt säkra på. 

För att kunna ta sig framåt och utvecklas måste man ta ett par motgångar på vägen. För att lära är det en nödvändighet. Några käftsmällar som får än att spetsa till sig, ändra riktning och fokus samt tvingas ändra sig till det bättre. Men efter varje käftsmäll och knock blir det lite tyngre att resa sig. Efter varje smäll kommer man närmare nästa. Tills det vänder. Och då vänder det ordentligt. Men saker och ting händer inte bara av sig självt i livet. Vi påverkar utfallet i allra högsta grad och när Viskafors skulle komma på besök var vi fast beslutsamma att vända på den negativa spiralen. 

Viskafors skulle sjunka lågt och försöka dra ner på tempot. Vi var tvungna att dra upp det samma för att inte falla in i deras lunk. 
Klockan hinner inte nå två minuter innan första lyran når vår box. Kalle står lite på halvdistans. Philip går upp i duell och vinner den. Dock nickar han i bakhuvudet på Viskaforsforwarden. Bollen tar en oväntad båge och ställer Kalle i målet. 0-1. Helt ofattbart, nyp mig i armen, jag måste drömma. Men nej, det var sant. Dock hade vi lång tid att resa oss på. 

Vi faller in i Viskafors tempo, men behåller lugnet. Tålamod i utgångytan fram till spelyta två. Relativt enkelt lyckas vi passa oss genom men i spelyta tre kör vi fast. Blir passiva och räddhågsna. Vi lyckas inte förvalta bollinnehavet och det fina spelet till några riktigt fina chanser. Varje gång bollen går död tar det oerhört lång tid att hämta bollen och sparka upp den för motståndarna. Retfullt och taktiskt såklart. Men vi blir inte stressade denna dag. Fast beslutsamma att vi skulle vinna i längden och vända. 

Kvitteringen kommer, märkligt nog efter att vi fått med oss studsen. En cross från Sebbe når tillslut Jimmy efter en misslyckad utrusning och rensning av målvakten. 1-1 i 39'e. 

I paus gör vi tre byten. In med Felix, Leon och Tobbe. De kom att vända på skeppet. Tobbe är ett ständigt hot i andra halvlek. Tar kvisten på helt rätt sätt och går in med en fantastisk inställning. Leon gör likaså. Vi höjer passningstempot och hittar snabbare in i spelyta tre direkt. Två snabba chanser och i tredje får vi utdelning direkt. Hampus vänder och vrider. Korslöpning av Tobbe som får den i djupet till höger av brorsan. Tobbe trycker sig förbi och slår den mellan målvakt och backlinje på inspel. Leon klubban i backen. 2-1. Proppen ur. Sex minuter senare går Tobbe perfekt i djupled. Målvakten kommer ut på mellis och Tobbe rundar honom och lägger in 3-1 i öppen bur. Vi lyckas inte stänga tillställningen, p g a slarv i boxen (igen...) förrän i 75 minuten. Frispark till vänster utanför boxen. Nr 10 och matchens spelare, Jonis kliver fram. Pang, knorr och fantastisk båge på bollen. 4-1 i närmsta krysset. Oerhört vackert! 

I slutet börjar vi stressa upp oss och Viskafors reducerar till 4-2 på hörna. Men närmare kommer man inte och RAIS kan äntligen inkassera de tre första poängen. Som vi slitit för dem. Nu ska det mycket till om man ska stoppa Rävlanda.