3 - 6

Om det var dystert igår så är det ännu värre idag. Det är efter midnatt och jag är verkligen inte sugen på att skriva ett referat. Anteckningsblocket är fullt av anteckningar från den innehållsrika matchen mot Sirius men tankarna går bara åt skadeeländet. Man ska inte svära men det är ju själva fan. Hur är det möjligt att tappa Leo Skoglund under lördagens match och sedan tappa Felix Karlsson under söndagens match, båda med brutna nyckelben. Rent sannolikhetsmässigt så är det omöjligt men ändå så händer det. Leo och Felix är förmodligen borta resten av sin sista juniorsäsong och jag lider något oerhört med dessa gossar som sedan april tränat stenhårt för att få ett grymt sista år på bandygym och i Nässjö IF:s P19. Båda grabbarna tränar med A-laget och så i två olyckshändelser så är allt över. Tragiskt är ett för klent ord. Det är givetvis tungt för detta fina lag också. Med Undfors på skadelistan med skadat knä så förstår ni ju själva hur det känns. Nu är inte detta ett gäng som ger upp och viker ner sig och inte våra skadade killar heller. Både laget och killarna kommer att resa sig.

Hur var matchen då?

Kortfattat så kan jag säga att jag är oerhört stolt över grabbarna. Vi möter ett väldigt bra Sirius där 4 killar (eller är det fler) spelat elitseriebandy i denna säsong. Vi leder första halvlek men två egna misstag gör att det står 2-2 i halvlek. En heroisk insats då Sirius tryckt tillbaka oss hela halvleken. Direkt i andra så gör Sirius 3-2. Tungt. Vi skapade inte så mycket i första halvlek men i andra så räknade jag till minst 10 högkvalitativa målchanser men vi är ineffektiva och deras målvakt gör det bra. Sirius fortsätter att vara bra och går ifrån till 6-2 innan vi reducerar till 3-6. Bara de sista 10 minuterna så skulle vi gjort 2-3 mål där straffmissen svider mest då den hade betytt 3-5 och lite häng. 

Nu är det bara att kort bryta ihop, träna hårt och komma tillbaka ännu starkare och verkligen spela för våra skadade killar.

/Anders