2 - 5

Näst sista matchen och derby mot Kungsladugård. Förutsättningarna var enkla, en poäng räckte och om inte Älvsborg vann skulle även en förlust innebära att kontraktet var säkrat. Man kan tycka att med klass och motivation bättre än motståndarna borde vi lösa en poäng alla dagar i veckan. 
Det var tydligen många som tänkte så, det var ett svårt jobb att ens få ihop 11 spelare. Det är obegripligt hur så många misslyckas med att frigöra sig till matcher som vi vädjat om hela säsongen och denna har dessutom varit ganska klar att vara viktig och funnits i kalendern denna lördag i 7 månader..

Ante som nybliven trebarnsfar och avstängda Erlandsson var givetvis ursäktade. 

Vi fick ihop 14 man, inklusive en skadad Eshu, Jesper som inte tränat eller spelat sen före sommaren, Vasse som varit skadad flera veckor och inte fått en träning att testa på, Alex M som kom direkt från nattskiftet utan sömn, Daniel som bara kunde spela första halvlek för att sedan jobba och Hadi som ställde upp som vanligt. 
Budskapet var enkelt, spela utan risk, bjud inte på något och använd huvudena. 
Det började bra, vi var passiva, men det var ingen större fart på motståndarna heller och första halvtimman såg det ut som en 0-0 match och inte oss emot. 
Motståndarna hade ett par skott från 30 meter som Mikael plockade enkelt medans vi hade ett kanonläge när Wikan kom fram på vänsterkanten och slog ett kanoninlägg där Hadi kom perfekt ensam framför målet men nicken gick utanför. 
I 32:a minuten fick Daniel en frispark mitt på motståndarnas planhalva och den tog Rumin, Matte nådde högst i straffområdet och placerade in 1-0. 
Nu hade vi marginal att gå på också och resten av halvleken hände absolut ingenting. 
1-0 i paus och även om vi inte nådde några större höjder i spelet kändes det kassaskåpssäkert. 
Det var en match helt i vår smak och helt i våra händer. 
Riskera ingenting, släpp inte in dem i matchen, maska och tråka ut dem var budskapet. 
Det såg bra ut i början av andra och plötsligt spelade vi bra anfallsfotboll också, på tio minuter radade vi upp fem kanonchanser, varav 2-3 var helt givna mål och måste vara det…

På en hörna nickade Matte tillbaka bollen mot främre där en önneredsspelare kom perfekt,  men en halvmeter från mållinjen lyckades få bollen utanför. Efter det sköt Rumin ett bra skott där vi var först och ensam på returen två meter från mål med liggande målvakt, men inte fick ordning på bollen och lyckades pricka målvakten när han reste sig. 
Det var VM i missar, men de var åtminstone i rätt straffområde så det var lugnt ändå. 
Sen hände något, vi misslyckades med en rensning i 57:e minuten som gick rakt till en motståndare och sedan gick vi in tamt i tre dueller och en strumprullare letade sig stolpe in i bortre. 
Kvitterat, dumt att släppa in motståndarna i matchen. Vi tappade också spelet och blev av med bollen på högst olämpliga platser. 
Jag vet inte vad det är med lagården som gör att de tycker det är roligare att förstöra för motståndare, än att försöka hitta ett eget spel och utveckla det. De satsade på fem-manna anfall och två offensiva mittfältare. 
Det kan man såklart göra om man har noll att förlora själva och tycker det är kul..
I 67:e minuten kom dock enda målet som inte gick att invända så mycket mot, efter att bollen studsat lite fram och tillbaka hamnade bollen hos en vinröd spelare som fick på en bra pärla i högerhörnet. 

Samtidigt kom rapporter att Älvsborg låg under med 0-2, så det verkade lugnt, men vi ville såklart hitta en kvittering. 
Det gjorde vi i 74:e minuten när Matte, som var het för dagen kom först på en hörna, men fick en knuff och solklar straff som följd. 
Den satte Haime säkert och kvitterat. 
Budskapet basunerades ut gång på gång, spela på motståndarnas planhalva enbart. 
Men istället för att praktisera ”riskera ingenting”, satsade vi på ”riskera allting” gång på gång. 
Det var kortpassningsspel i eget straffområde, det var hemåtspel till målvakt decimetrar från att motståndare nådde den och triangelspel utanför eget straffområde. Just på en sådan tappade vi bollen, men var ändå först på nästa boll, men satsade på en ”snygg” chip över ett motståndarben som misslyckades och det blev friläge och även om det var ur dålig vinkel går en sån in såklart en dag som denna. 
Uppförsbacke igen och vi hade inte kräm att orka skapa så mycket, istället gjorde motståndarna 2-4 i 83:e när ett skott styrdes in av ett försvarsben och 2-5 i 87:e när ett inlägg styrdes och ramlade in i nät. 
Allt gick in i andra, men de situationerna borde aldrig ha uppstått. Vi släppte in fem mål på en halvtimma i en sån här match, i detta läge, inget annat än bedrövligt. 
Det här med klass kanske inte heller stämmer, vi har släppt in 10 mål mot Kungsladugård, som bara gjort 19 mål på de övriga 19 matcherna. De har alltså gjort mer än en tredjedel av sina mål i hela serien mot oss. 
Det kan inte bli godkänt för någon av de 13 deltagande tyvärr med en sådan andra halvlek. 
Det största hundhuvudet ska dock alla de som viktigare saker för sig än att träna och spela i match i veckan och därmed satt sina lagkamrater och föreningen i skiten. 
Hur gick det då för Älvsborg, jo självklart en mirakelvändning från 2-3 till 4-3 sista fem minuterna. 
Därmed samma läge igen, en poäng behövs i sista matchen, vi förstörde dessutom vår bättre målskillnad, vilket gör att det inte längre kan räcka med en uddamålsförlust. Och nu har vi inte heller några marginaler eller fler matcher kvar. 
Nu gäller blåställ på, huvudena med och en rejäl insats för att klara kontraktet. Löser vi inte det förtjänar vi att åka ur.  
Nästa lördag….Sandarna BK …..Gröna Vallen…..16:15

Önnereds IK - Kungsladugårds BK  2-5 (1-0)

1-0  Mattias Wikström (Rumin)  ’32

1-1  KBK (Patrik Abrahamsson)  ’57

1-2  KBK (Fredrik Herrmann)  ’67

2-2  Haime Jansson  ’73

2-3  KBK (Patrik Abrahamsson) ’77

2-4  KBK (Simon Westergren) ’ 83

2-5. KBK (Patrik Abrahamsson) ’ 87

Laget:

Mikael

Same (80)

Matte

Törner

Wikan

A Lindgren

Haime

Rumin

Daniel (45)

Hadi

Vasse

Jesper (45)

Alex M (80)

Eshu