1 - 3

Efter två raka förluster begav sig MSK till Torsö för att ta sig an öborna som precis som Moholm stod på 0 poäng efter dom inledande två matcherna.

                    Filip

Granit, Sadok, Adam, Shef

            Viktor, Bhal

      Gabbe, Emil, Bulan

                   Läder

Avbytare: Helmersson, Holmer, Axel

Efter en lite trevande inledning tog vi tag i matchen och spelade stundtals riktigt småtrevligt. Faktum är att vi har vår bästa period i matchen och gör både 0-1 och 0-2 tidigt i den första halvleken. Det första målet sätter Bulan säkert med en vrist i det bortre hörnet och det andra målet är ett väldigt vackert anfall som avslutas med att Viktor och Emil väggar sig igenom och den förstnämnde avslutar på ett tillslag mot det bortre krysset. Under den här perioden kunde och borde vi ha gjort ytterligare några mål men Torsös målvakt spelade bra samtidigt som vår oförmåga att utnyttja våra chanser återigen blev väldigt tydlig.

Efter dryga halvtimmen så började vi gå ner i tempo och Torsö kunde kämpa sig in i matchen. Torsös spel går väldigt mycket ut på att deras mittback ska tjonga upp så mycket och många bollar som han bara orkar på deras anfallare som ska hitta på något. Det blev sällan särskilt farligt, men självklart så kommer slumpchanser att dyka upp för ett sådant lag. Och visst, dom hade några chanser i den första halvleken efter fasta situationer som hade kunnat resultera i ett mål men 0-2 i halvtid kändes inte alls orättvist utan snarare som ett resultat i underkant.

I den andra halvleken är vi överlag lite sämre men vi har ändå lägen att göra ytterligare både ett och två och tre mål men det vill sig inte riktigt. Läder, som var matchen bästa spelare tills det att han tyvärr fick gå av skadad med en uppdragen baksida i mitten av den andra halvleken, försökte slå sitt eget världsrekord i missade målchanser och lyckades nog nästan med detta. Hur han lyckades gå mållös av planen är förstås ett frågetecken då han hade lägen att göra åtminstone ett hattrick.

Istället reducerar Torsö på en vääääldigt billig straffspark. Efter det blir vi lite nervösa och Torsös ständiga tjongande kändes mer och mer farligt ju längre matchen gick. Faktum är att ö-laget har en nick i insidan stolpen för 2-2 men där har vi marginalerna med oss. Istället gör vi 1-3 på en straff efter att Viktor blivit kapad efter att ha stulit bollen från försvararen. Shef av alla steg fram och placerade säkert in bollen bakom målvakten.

Efter det kändes det som om vi kontrollerade matchen utan att dominera den på något sätt. 1-3 var, om ni frågar mig, i underkant då vi återigen hade lägen att göra fler mål. Dock var spelet återigen väldigt begränsat om man bortser från en period i den första halvleken då man kunde se tendenser av fjolårsspelet.

Tråkiga nyheter efter matchen är att vi lär få klara oss utan Läder ett tag nu då han som sagt åkte på en lårskada. Väldigt, väldigt olyckligt då Läder inlett serien strålande och med lite bättre effektivitet hade kunnat visa sig vara precis vad vi behövde. Dessutom fick Gabbe utgå med känningar i sin onda baksida och det är väldigt oklart om han kommer kunna vara med på lördag mot Björsäter. Glädjande däremot var att Johan Holmer var tillbaka i laget. Kanske kan den bolltrollande mittfältaren vara precis vad vi behöver för att få laget i rätt riktining igen.

Summa summarum, vi vann matchen och det var vad som var viktigt. Nu var det visserligen ingen övertygande seger mot ett lag som kommer att tillhöra bottenskicktet, men likväl en seger. Vi tar med oss dom tre poängen och försöker bjuda serieledande Björsäter på en jävla resa på lördag.