5 - 2

Efter att ha mött ett pärlband av lag som förväntas hålla till på den nedre halvan av tabellen var det nu dags för MSK att ta sig an ett av lagen som inför säsongen tippades att vara med i kampen om seriesegern, och som inledningsvis också visat att man är en farlig utmanare då man på sju matcher hade skrapat ihop 15 poäng - endast tre bakom MSK. På försäsongen möttes lagen i den sista träningsmatchen innan seriestarten, en match som MSK vann med 4-3 efter att lagen dominerat varsin halvlek.

Filip - Shef, Jonsson, Herman, Chrille - Emil, Viktor - Jakob, Holmer, Robin - Dan
Avbytare: Showkat, Ghorban, Alieu och Wallskog

Då jag låg hemma sjuk i soffan får jag återberätta matchen så som den återberättats för mig och jag ber er därför hålla till godo med dom eventuella faktafel som förekommer.

MSK inledde matchen bra och gör också 1-0 tidigt genom Jakob Gustavsson på en målvaktsretur - trodde alla. Alla utom domaren som dömer bort målet, helt utan protester från Fagersanna, för att Jakob ska ha sparkat bollen ur händerna på målvakten. Helt felaktigt såg och förstod alla utom just domaren alltså men inget mål. Jakob är däremot iblandad i vad som kom att bli MSK:s ledningsmål en kort stund senare när han slog in bollen i straffområdet mot Viktor Wiberg men bollen når inte längre än en Fagersannaförsvarare som i panik rensar bollen på en medspelare och in i eget mål. Domaren kom senare att ge Jakob målet (kompensation?) men enligt kostens alla regler är det ju ett solklart självmål. Dan utökade kort därefter till 2-0 efter en djupledsboll från Emil och Moholm hade fått en kanonstart på matchen!

Men säg den lycka som varar. Efter 2-0-målet spelar Fagersanna upp sig och tar över spelet. Man har visserligen svårt att komma till heta chanser, men man ska hinna med att reducera till 2-1 innan halvtidsvilan.

I paus pratar laget om att försöka att gå ut och stänga matchen med ett tidigt mål. Helt tvärtom mot vad som senare skulle ske...

MSK kommer ut till den andra halvleken och får se sig fullständigt överkörda av Fagersanna som dominerar inledningen av den andra halvleken stort. MSK har stora problem att ens ta sig över på offensiv planhalva och Fagersanna är klart, klart hetare. Under den här perioden har man många avslut mot Filip men har svårt att få skotten på mål. Men till slut skulle spelövertaget resultera och bortalaget gör 2-2 efter en hörna. Fagersanna, som saknade sin kanske bästa spelare Johan Wallgren som blev utvisad i matchen innan, var matchen igenom ett hot på fasta situationer - något att vara vaksamma vid på returen i höst.

Efter kvitteringen trodde nog många att MSK skulle vika ner sig med tanke på hur spelet såg ut i inledningen av den andra halvleken men tvärtemot så höjer sig Moholm igen och börjar skapa målchanser. Och utdelningen kommer nästan direkt när Dan sätter dit 3-2 strax efter gästernas kvittering. Vi gör sedan både 4-2 och 5-2, ett resultat som jag hade tagit utan att blinka om jag blivit erbjuden det inför matchen. Starkt!

Återigen gör vi ingen vidare värst bra match rent spelmässigt, men det är en grym styrka att slå ett lag av Fagersannas kaliber när vi känner att det fortfarande finns ganska mycket att ta av. Det är mycket djupa berg och höga dalar i Moholm och det är såväl vår största svaghet som vår bästa storhet. Att vi nu börjat plocka poäng och segrar i matcher där det kanske varit mer dalar än berg är oerhört positivit och vittnar om det jävlar anamma som trots allt finns i laget om man skrapar lite på ytan. Kul, starkt, bra.

Herman Wiberg var enligt mina rapporter utmärkt som vikarierande mittback och blev också utsedd till matchens lirare av Lasse Eklind. Även Jakob och Dan hade imponerat på Lasse med sin insats. Också mycket glädjande att se att Johan Holmer har kommit igång på allvar efter sin skada nu och återigen börjar likna den poängmaskin han var under stora delar av fjolåret.

Målskyttar:

1-0 självmål
2-0 Dan Carlsson (Emil Antonsson)
2-1 
-------
2-2 
3-2 Dan Carlsson (Johan Holmer)
4-2 Dan Carlsson (Johan Holmer)
5-2 Viktor Wiberg (Johan Holmer)