0 - 1

Efter en på många sätt bedrövlig insats senast hemma mot Björsäter var det nu upp till bevis för MSK som åkte till Guntorpsvallen för möta Weimers IF i vad som förväntades bli en tuff match. Glädjande att se Holmer tillbaka i laget efter att ha missat två matcher på grund av en smäll på knät i premiären mot Tidan.

Filip - Jakob, Adam, Möbel, Shef - Emil, Viktor - Herman, Holmer, Bulan - Dan
Avbytare: Nico, Agné, Robin, Jonsson, Bhal, Chrille

Vi inleder matchen bra och man ser direkt att en enorm skillnad i inställning och passningskvalitet idag då vi flera gånger lyckas spela oss ur Weimers press och hålla bollen inom laget på ett helt annat sätt än senast mot Björsäter. Nu var visserligen inte Weimer lika skickliga på sin aggressiva press som Björsäter men dom är ändå ett av seriens bästa lag på just det och just därför var det kul att se att vi många gånger kunde spela oss ur svåra situationer istället för att bara slå iväg bollen på vinst och förlust. Johan Bergstrand är en av många som inleder matchen strålande och när han blir fälld i början av den första halvleken med straff som följd känns det varken ologiskt eller orättvist. Viktor, som satte en straff hur säkert som helst mot Mölltorp/Brevik, kliver fram men tyvärr är straffen både lite för lös och dåligt placerad vilket gör att Weimers duktige målvakt kan styra ut bollen till en hörna.

Luften går dock inte ur oss för det utan vi fortsätter att prestera bra fotboll utan att för den sakens skull vara särskilt nära vår högsta nivå. Weimer är väldigt fysiska och aggressiva över hela planen och gör det svårt för oss att komma till några riktigt heta lägen men vi för ändå matchen och vaskar fram en del halvchanser. Bland annat har Holmer ett friläge som han tyvärr inte får riktig träff på bollen och vi har några halvfarliga hörnor. Weimer sticker upp emellanåt men skapar egentligen nästan inga heta chanser. Vi får däremot en bra chans när Dan frispelas i djupet och rivs ner av hemmalagets målvakt varpå domaren pekar på straffpunken för andra gången i matchen. Viktor, som är lagets uttalade straffskytt, känner att han inte vill slå en straff till utan ger den till Dan. Men det sägs ju att den som blir fälld inte ska ta straffen och kanske hade det varit bäst att låtit någon annan stega fram i det läget för Dan ser ut att komma fel till bollen och dunkar den högt över varpå Weimer firar som om man vunnit SM-guld.

Efter målet kommer vårt spel av sig lite och Weimer jobbar sig in i matchen. Vi tappar lite i rörelse och har svårt att hålla bollen inom laget som vi gjort tidigare under halvleken. Weimer vinner plötsligt bollen lite enklare och får därmed ett lite större bollinnehav. Weimer har dock förtvivlat svårt att skapa några heta chanser och särskilt farligt blir det bara en gång i den första halvleken när dom får avsluta relativt ostört inuti vårt straffområde efter en hörna, men lite turligt så går det skottet över.

I halvlek känner vi att vi har bra chans att vinna matchen men av någon oförklarlig anledning är stämningen i omklädningsrummet som om vi låg under med 0-10. Kanske är det dom två straffmissarna som dragit ner humöret eller så var vi bara trötta efter 45 minuter på den tungsprungna Guntorpsvallen, men helt klart är att det saknades energi. Och så går vi ut till den andra halvleken och inleder riktigt dåligt. Weimer är klart hetare och får en press mot oss som dom inte ens var nära i den första halvleken. Vårt passningsspel fungerar inte alls och vårt lag blir alldeles för långt. Vi hamnar för högt med Bergstrand och Holmer och för lågt med Emil och Viktor och istället för att spela oss ur Weimers press så slår vi upp bollen och hoppas att dom där uppe ska kunna göra något. Weimer får energi av detta och fortsätter mata in bollar mot vårt straffområde. Trots att vi under den här perioden inte får vårt spel att fungera överhuvudtaget så KÄMPAR och SLITER vi i alla fall till skillnad mot Björsäter-matchen och vi kan därför reda ut den prekära situationen till slut och ta oss tillbaka in i matchen. Spelet är över lag sämre från oss i den andra halvleken, med stor sannolikhet för att vi på många håll ser trötta ut. Ändå lyckas vi spela jämnt mot Weimer och när dom sedan får en spelare utvisad med ca 20 minuter kvar så uppehör allt vad anfallsspel heter för hemmalaget som bara koncentrerar sig på att hålla 0-0.

Vi får inte till någon riktig press sista 20 men vi kommer hyfsat lätt till farliga lägen och både Viktor och Holmer har bra avslutslägen utan att få in bollen. Dessutom har lagets store målskytt Dan två riktigt bra lägen att trycka in 1-0 men inte heller han lyckas förvalta chanserna som han brukar och tiden tickar på... Och så med bara några få minuter kvar så får vi en frispark i bra läge efter att Dans gjorts ner. Viktor kliver fram och placerar bollen i ena hörnet. Målvakten är där men inte tillräckligt bra utan bollen letar sig in i nätmaskorna. Vild glädje såväl på planen som på bänken, 1-0! Vi håller sedan ut dom sista minuterna och inkasserar tre nya poäng.

Sett över 90 minuter är segern odiskutabel även om det förstås är surt för Weimer att åka på ett avgörande baklängesmål med bara minuter kvar. Vi brände ändå två straffar och sett till klara målchanser så borde vi vunnit matchen med betydligt större marginal. Weimer försvarade sig bra matchen igenom men hade som sagt svårt att komma till heta målchanser. Dels på grund av egen oförmåga sista tredjedelen men också på grund av att vi gjorde en bra kämpainsats defensivt och spelade ett bra försvarsspel med Möbel och Jonsson i spetsen. Alla i laget spelade till sig ett godkänt betyg idag, kul att se att vi verkligen ville vinna den här matchen. Spelmässigt finns det fortfarande ganska mycket att jobba med men idag finns intentionerna igen och det var roligt att se. Lasse tog som vanligt ut matchens lirare och idag fick Emil Antonsson den utmärkelsen efter ett stort jobb på det centrala mittfältet.

Målskyttar:

-------
0-1 Viktor Wiberg