5 - 4

Månsarps IF – Waggeryds IK 5-4 (3-1)
På en spegelblank isrektangel på Råslätts IP gjorde de snygga Månsarps IF två entréer. Vi var så sugna så vi gick ut för tidigt första gången och fick vända tillbaka till de inte alltför vackra omklädningsrummen. Vackra är dock Månsarp denna afton i sina nya fina dräkter. Det normalt så ålderstigna laget var denna kväll kryddat med några juniorer från Jb. Äntligen, som Gert Fylking brukade utropa. Vi har väntat på lite ungdomlig entusiasm. Denna gång så var det Hugo Nordgren, Elis Axén och Alvin Henriksson. Den sistnämnda blev matchavgörande med sitt returmål men det återkommer vi till.
Bandy med Månsarps IF en onsdagskväll är riktigt härligt. Det blir ju knappast sämre av att ärkerivalen Waggeryd stod för motståndet. Som extra krydda var det revanschläge efter debaclet nere i Vaggeryd före Jul. Det grymtades lite i motståndarbåset före match om att det var många Jönköpingsspelare på plan men det stämde väl inte riktigt. Martin Bergqvist och Oskar Henriksson har tidigt denna säsong spelat för Månsarp men har pga spelarbrist tvingats hoppa in i Jb några gånger denna vinter. Sedan har vi de sköna juniorerna som vi lovat att ge speltid denna säsong och äntligen så var de med. Målvaktssidan är ju tuff och denna afton så hade vi Waggerydsbördige Calle Lindblad i målet. Utöver detta så var det idel gamla Månsarpsrävar. Martin Svenningsson saknades dock fortfarande pga skada men han var givetvis på plats och fixade med allt runtomkring. Månsarp är ett självspelande piano när det äntligen blev en hemmamatch. Berno, Bullis och Mats i sekretariatet, Carola och Ingegerd kokar korv och säljer hembakade kakor i ismaskinsgaraget, Sture går omkring och har koll på det mesta och det andra tar Martin hand om. Världsklass på allt runtomkring och då var ändå Russe sjuk och Vicke hemma då det blir lite sent för denna bandyikon. Johan var dock med och fixade med vattenflaskorna, Anders skrek lite från bänken och Kommo står bredvid båset och kastar in lite tips. Vi kunde inte få ihop samma fina publik som Waggeryd hade före Jul men ett 50-tal tappra själar var ändå på plats och de flesta höll på Månsarp. De få som dykt upp från kommunen söder om oss fick använda en megafon för att höras. Om allt runtomkring höll världsklass, hur var det då på isen? Ja det var väl inte riktigt världsklass här men man kan njuta av all bandy även om den ibland inte alltid liknar den bandy vi ser på våra datorer på kvällarna när Villa, Edsbyn, Västerås och de andra lagen lirar.
Hur var matchen då?
Jo vi gick, som tidigare nämnts, ut på en fin is som ganska snabbt blev tungåkt pga de alltför många plusgraderna som gäckat landets södra delar efter jul. Förutom en kort snöstorm så har vi inte direkt haft det vinterlikt och det var det inte denna kväll heller. Många halvtränade ”gubbar” kom flåsande ut till båset och klagade på tunga ben. Det är svårt att säga om det berodde på bristen av försäsongsträning eller den mjuka isen. Jag gissar på det senare då Månsarps ”gubbar” har byggt upp en förbluffande grundkondition de senaste 30 åren av bandyspel. Vi valde att försöka kliva upp högt i början men den lätta motvinden och den tunga isen gjorde att vi inte lyckades så bra med detta. Vi skapar dock några hörnor tidigt och på någon av dom bombar Oskar en tätt över. Efter 18 minuter hittar Roger ett långt pass upp till Putte som karakteristiskt trycker sig in och kör en dubbelfattad ”Dallas” och avslutar med att runda målvakten och hänger 1-0. Bara denna insats var värd den obefintliga entrépengen. 6 minuter senare kvitterar Wik på ett snyggt sätt där de får till ett släpp inne i straffområdet. I matchminut 29 är Nisse på väg igenom men Wik-försvararen gör en grym brytning. Några minuter senare får Nisse revansch när han på halvvolley trycker in 2-1. Förmodligen så var det väldigt vackert men om jag ska vara ärlig så såg jag inte riktigt förspelet så i mina anteckningar så står det slumpmål. I minut 36 fixar Villa en hörna som Roger smäller dit. 3-1 till Månsarp och det står sig halvleken ut. Vi är inte riktigt nöjda med första halvlek och vi drar upp planer för att göra en bättre andra halvlek och nyttja den lätta medvinden och avgöra matchen. Det går inte riktigt som vi tänkt oss. Andra halvlek blir lite av krigande och vi släpper in några riktiga skitmål. Lite som nere i Vaggeryd. Skillnaden denna gång är att vi lyckas hålla undan trots ganska slarvigt spel. Några delikatesser bjöd vi dock som vanligt på. Direkt i andra gör Villa ett tekniskt nummer som innehåller både en snurrfint och en klassisk ”Dallas” men fri med målvakten så missar han tyvärr. I 52:a minuten reducerar Wik ur misstänkt offsideläge efter att ett misslyckat skott friställt en spelare på bortre stolpen. 5 minuter senare slänger Wik in en boll från kanten och vi har 0% markering. Skottet går dock i ribban men returen hamnar naturligtvis på en Wik-klubba och kvitteringen är ett faktum. Bara minuten senare går Putte snyggt runt på kanten men en Wik-spelare tar en taktisk utvisning. Detta hjälpte dock inte då vi lirar in frislaget till den gamle storskytten Henriksson som för en gångs skull håller ner sitt fruktade skott och sätter viktiga 4-3. Några minuter senare går Villarunt på kanten och kör retfullt den klassiska ”metmasken” och Wikspelaren sväljer betet och Villa hittar in till Roger som avslutar och på returen hittar nästa Henriksson rätt, denna gång var det Alvin. 5-3 är ett faktum och det börjar kännas bra igen. Tyvärr så får vi ingen lugn avslutning då Waggeryd reducerar i minut 78 efter ännu ett inspel från kanten som vi inte tar hand om. Efter det så trycker Waggeryd på och då blir det som oftast lägen för Månsarp. På återstoden av tiden så räknar jag till 4 kanonlägen som borde resulterat men Wik:s målvakt fredar målet. Det som ändå etsar sig fast är Waggeryds stora chans i minut 82 på ett nytt inspel men Calle håller tätt. Naturligt så är det nervöst på slutet innan de tre tilläggsminuterna tickat ut och vi äntligen får jubla över en seger. Den var efterlängtad. Detta var dock den första hemmamatchen så på Råslätts IP är vi obesegrade och det har vi planer på att förbli säsongen ut.
I omklädningsrummet tar lagkapten Larsson ton och segersången ljuder vackert trots att han snubblar på orden i slutet. Han är förlåten eftersom ”Ziggezagge” är en riktigt svår sång. Mycket som kan gå fel i den komplicerade texten . Denna härliga bandyförening har nu börjat sin vandring från botten mot toppen av årets Div 2 Småland och det finns väl inget bättre sätt att göra det på än med en derbyseger.
/Anders