Nu kastar jag in handduken - Tack för allt!

Jag väckte upp Happy Clappers ur vilan för fyra säsonger sedan. Den resa vi har gjort har varit fantastiskt rolig och jag är väldigt stolt. Till nästa säsong hoppas jag att det är fler som är villiga att ta ansvar och för Happy Clappers framåt, då jag nu väljer att lämna över skutan.

Sedan förra året bor jag uppe i Linköping men pendlade ner till Målilla för hemma- och bortamatcher säsongen 15/16. Tiden och energin räcker tyvärr inte till för att fortsätta göra så. Det är den största anledningen till att jag nu känner att det är bäst att kasta in handduken då jag inte kommer kunna gå in med 100 procent. Nu är det dags för nya eldsjälar att kliva fram. Jag kommer fortsätta att åka ner och skrika för mitt rödvitt ibland, men jag hoppas innerligt att det finns de som kliver fram och tar över nu, för det som byggts upp under dessa säsonger får inte försvinna. Jag vet att Happy Clappers betyder mycket för många, och jag vet att det är många som har idéer och synpunkter på hur allt ska skötas och vara. Nu är det dags att kliva fram och fortsätta utveckla HC. Jag hoppas även att någon kliver fram och tar över ansvaret för supporterbussarna, då det är det som gör oss ännu mer unika i bandysverige. Det får inte rinna ut i sanden. Det märktes redan den nyss avslutade säsongen att det behövs fler som är involverade och hjälper till, och med tanke på hur uppskattat HC är så borde det inte vara några problem att fler engagerar sig!

Då jag inte längre kommer att se många av matcherna väljer jag också att dra mig tillbaka från att skriva för hemsidan. Min motivation till detta har stundtals varit noll den senaste säsongen och det är bättre att någon annan tar över den rollen.

Känner du dig manad? Hör av dig till mig.

Jag vill avslutningsvis säga tack för allt det positiva jag fått höra på grund av det jag gjort, det har varit fantastiskt roligt och det är det som fått mig att fortsätta. Ett extremt stort tack riktar jag till er ALLA som varit med på denna resa och för alla glada minnen som jag aldrig glömmer.

Tack för mig,

Johan Johansson