Så var det då lördag igen, och ännu en hemmamatch för Ludvika City, som fortfarande jagade den där önskvärda trepoängaren. Tunabro var laget som berest sig till Ludvika för att försöka stå i vägen för detta. Med en sol halvt dold bakom lätta moln och en svag kuling från något av alla de där väderstrecken, låt oss säga nordväst, så blåste domaren igång matchen. 

Första halvleken var det Tunabro som skulle komma att äga spelet i. Citys plan var att ligga och avvakta för att sedan hugga som kobror när motståndarna kom över till deras planhalva. Detta resulterade i att Tunabro sedermera fick lite för mycket tid på sig och tämligen enkelt kunde hitta ett spel, samtidigt som City inte kom upp i standard. 1-0 till bortalaget kom genom ett långskott utifrån som letade sig in intill stolproten. 2-0 skulle också det komma, på en frispark som distinkt sattes i den bortre gaveln. Inte mycket att göra. Bara att bita ihop och komma igen som klyschan så fint säger. För andra halvan av matchen skulle ju även den komma

Igång med andra halvlek och nu skulle matchen vändas! Eller vänta nu… domaren blåser straff till Tunabro efter 30 sekunder. Eller ja, straff var det ju egentligen inte, men domaren som hade problem med att sätta en nivå matchen genom blåste i alla fall till fördel för bortalaget. Straffen i mål och 3-0 till Tunabro och en riktig kalldusch för City. Det kändes kört, men… trots denna iskalla dusch och ett underläge med tre bollar började hemmalaget nu lira boll. Pressen flyttades upp och Tunabro fick betydligt mindre tid att tänkavilket resulterade i att City erövrade boll högre upp och kunde sätta igång spelet därifrån. Flera fina chanser kom. Skott utifrån och farliga inlägg avlöste varandra, och till slut så skulle reduceringen komma. Tommy Gustavsson var sist på bollen efter starkt arbete av Mario, och City hade kontakt! Tyvärr, lyckades Tunabro kort därefter göra 4-1 efter en oturlig rensning. Ja ja, det var bara att fortsätta. 2-4 kom sedan genom Mario, efter att Christoffer Dahlin först arbetat fram bollen på kanten efter att målvakten varit ute och flugit. Pass, inlägg, nick, mål. Enkelt och snyggt. Men… Tunabro vaskade fram ytterligare en chans och svarade med att trycka dit 5-2. Spiken i kistan... men även om denna match inte skulle vinnas av City var det i alla fall dem som skulle få sista ordet. En svepande långboll ut till Tommy Gustavsson på högerkanten som därefter drev in i straffområdet och snyggt satte bollen i bortre klykan. Slut på matchen och resultatet: 3-5 i favör till bortalaget.

Summa summarum: 

Även om City inte var dåliga i första halvlek så saknades beslutsamheten och viljan att åstadkomma något. En viss överskattning av motståndarna måhända. I andra halvlek spelade dock laget upp sig och tog över matchen, främst under mitten av halvleken då Tunabro hade enormt svårt att få till ett eget spel. 3-3 i andra halvlek är något att ta med till vidare omgångar. Likt förra matchen så var det just andra halvlek som var bra av Ludvika City. Kan detta lir även appliceras på första halvan av matchen så småningom så kommer vinsterna att trilla in. Utan tvekan. Men… tills vidare så går vi efter ordspråket som så klokt lyder: Bättre sent än aldrig. 

Dagens balja: Tommy Gustavsson som med matchens sista mål på ett vackert sätt satte bollen i krysset. Påminde lite om Berkamp i VM 1998, för den som minns. 

Dagens inhoppare: Flera bra inhopp denna match, men den som utmärkte sig mest var ”Jama” som kom in i halvtid och tog för sig på vänsterkanten genom utmaningar och en bra blick för spelet. 

Dagens jävlar anamma: Christoffer Dahlin som främst i andra halvlek kom igång, och vann boll efter boll vid motståndarnas straffområde. Det arbete som föranledde till 2-4 målet var särskilt fint. 

Snart match igen, närmare bestämt på fredag, borta mot Avesta AIK. Kan ”bättre sent än aldrig” bytas ut mot ”alltid är bäst” så kommer vi nog hem med en trea därifrån. 

På återseende

Chris Mand, Citybladet 14/5-17