2 - 2

Assyriska - Lotorp 2-2 (1-1)

Mål: Jessi Bergling och Mimmi Olsson

Under delar av våren så kändes det ganska tungt och vi fick inte riktigt till det vi önskade i spelväg och det kändes inte heller som det där riktiga goet fanns i vissa matcher. Inför matchen mot Tranås så var det ganska allvarliga diskussioner åt många håll men vi bestämde oss allihop att nu jävlar knyter vi näven och kör. Sedan dess har det där hjärtat många pratat om verkligen visat sig gång på gång och med 15 kvar av matchen mot Assyriska va det nog många som kände hopplöshet. Men efter krigande så lyckades vi få in kvitteringen och hade även bud på mer under de avslutade 10 minuterna. 

Men en sak i taget. Ser vi till första halvlek så skulle man faktiskt kunna tro att vi mötte serieledarna, att Assyriska ligger där dom gör i tabellen är ett skämt. Spelmässigt är dom klasser bättre än den 9:e plats laget just nu innehar. Vi är helt ärligt rejält utspelade och att vi har 1-1 efter 45 får vi dels tacka Maja i målet för samt just det här krigarhjärtat, vi tvingas löpa kopiöst mycket i försvarsspelet och får därför inte alls till anfallsspelet som vi önskar. 

Inför andra så gör vi lite korrigeringar och spelar mer 4-5-1 och försöker täppa till vilket jag tycker lyckas bättre. Men Assyriska gör tillslut 2-1 och det känns väldigt mörkt. Men vi får chansa lite och släppa lite på bromsen och det ger en otrolig effekt. under sista 20 är vi bättre efter att inte varit nära under 70 minuter och helt plötsligt börjar chanserna komma. Mimmi gör 2-2 men vi hade kunnat gjort 2-3 till under den här perioden utan problem.

Men ser man till matchen så kämpa mässigt tar vi en klart rättvist poäng, men fotbollsmässigt hade jag inte kunnat klaga en sekund om Assyriska hade plockat tre poäng. Hatten av till ett bra motstånd och en för dagen grön och väldigt fin matta på Mamre IP.