5 - 1

Efter några trävande matcher med bristfälligt spel visade Boxen att de på Tisdagskvällen vet hur man skall spela fotboll. Idrottsmän(?) som Boxenfolket är så kommer inga dåliga bortförklaringar gällande den kortvariga formsvackan. Undertecknad kan konstatera att det berott på bristande karaktär och inställning. För att göra en historisk liknelse så vet vi alla att det klassiska kriget mellan grekerna och Troja, legosoldater utan vilja användes och resultatet går att läsa än idag: Troja existerar inte och Grekerna försätter sig snart själva i konkurrs. Vad jag vill ha sagt är att inställning, hjärta, karaktär och glädje är parametrar som krävs för att vinna. Ett Boxen utan hjärta, karaktär och glädje är som Man U utan sin sir Alex, dvs ingenting.

Laget som bärgade den kassaskåpssäkra 2-1 segern mot Borensberg bestod av: Olenäs i kassen. EN nykomponerad backlinje med Liljegren till höger och Magnusson till vänster. Mellan dessa herrar kamperade Ahlqvist och Henke Andre. På mittfältet spelade Black1, Berglund, Candell och Ted med det gamla anrika Nacka FF – spjutspetsparet Micke ”Iron-Mike” Jämtberg och Jeppe ”Saltis” Bejnö.

Matchen började dock precis så dåligt som den kunde efter en tilltrasslad situation med en misslyckad offsidefälla? Kom en Borensbergsspelare fri från halva plan och kunde placera in 1-0. Som de senaste matcherna börjar Boxen dåligt. Om detta beror på att laget för en gångs skull hade en seriös uppvärmning låter jag vara osagt.

Efter ca 20 minuter drabbas Boxen av ett tungt avbräck. Henke Andre springer likt en 100-meterslöpare och plötsligt brister baksidan. Tyvärr fanns inte Stennert på plats som direkt hade kunnat ge en bulls-eye säker diagnos på att Henke har drabbats av en överansträngning och kommer med 95% säkerhet vara borta 4-6 veckor.

Boxen försöker spela men planen(eller en oplöjd jävla kohage med vita linjer) tillät inte det för dagen mycket tekniska Boxen. I samband med att Black1 väljer att vila vevaxeln så höjs spelet upp under de sista 15 minuterarna av halvleken. Trots detta går ett deppigt Boxen till halvtidsvila med ett 1-målsunderläge.

98% av alla lag hade deppat ihop men inte Boxen. I halvtid justerade GM (general manager) – Berglund  några smådetaljer och Magnusson gick in centralt på mittfältet tillsammans med Svanäng och Samir gick ner på vänsterbacken. Detta genialiska drag(att för en gångs skull) ha innermittfältare som kan passa bollen ledde till ett markant spelövertag. Efter 20-minuters spel kunde Mike J vackert skalla in bollen. Det är bedårande att se hans inställning i avgörande moment. Det är svårt att förstå att det ryms så mycket inställning innanför den välfriserade skallen. Inte långt senare kunde Saltis banka ner spiken i kistan och 2-1 var ett faktum.

Spelarbetyg och jämförelse

Olenäs – Stabil som vanligt (Taffarel)

Liljegren – Likt Cafu följde han med i offensiva löpningar(Cafu)

Henke Andre – Tyvärr skadad, dock snabb i löpningarna (Usain Bolt)

Ahlqvist – Stabil som få (betongblock)

Samir – Bra ute på vänsterkanten (Carlos)

Berglund – Bättre som mittback än innermittfältare (Lotthar Matthaus – felstavat jag vet)

Bläck1 – Några snygga sulningar från Boxens denilson, dock mer lik Steffe S (Stefan Schwarz)

Magnusson – Känsliga frisparkar (Sinisa Mihajlovic)

Svanäng – Bra passningsspelare (Daniel Andersson)

Ted – Ser ut som en frustande tysk när han ångar fram på kanten (Carsten Jancker)

Bejnö – Bra targetspelare (Peter Markstedt)

Micke Jämtberg – Förenar stil med vilja (Rudi Völler)

Candell – Gjorde ett taktiskt inhopp (Supersub – Ole-Gunnar Solskjear)