1 - 3

Onsdag kväll, årets i särklass heligaste högtid runt hörnet och ett Solhaga under skyfall - Scenen är satt. Allas vårat LiU AIF ställs i ett stekhett Östgötaderby mot AC Studenterna, en match som i efterhand har ekat långt över slätteras oändliga vidder. 

“Es increíble!” - Xabi Alonso (som ryktas lockas av en roll i staben nästa säsong)

“Nostalgikänslor” - David Selini

En efter en droppar de in i omklädningsrummet, en brokig skara studenter och f.d. campusister. Träningspremiären på Stångebro dagen innan hade lämnat god eftersmak i munnen, kvaddetunnlar och drömmål á la Kristi bud från Jonsson satte tonen för en prestation som endast kan beskrivas med skönsång. Uppvärmningen Corren-bevakas i sociala medier och jag har aldrig sett Kentsson springa så mycket under en uppvärmning. I det gråa majregnet bländar han också samtliga inom en kilometer med en välplanerad malagabränna under uppkavlade ärmar.

“Allt jag kan har jag lärt mig av reportrarna på Aktuellt” - Kenta K.

Det känns avslappnat i laget, Nisse har lagt upp en felfri gameplan efter lite försnack med Don Carlito och domaren sätter pipan i munnen. LiU för spelet och möts av ett AC som uppenbarligen har pratat om att slå mycket långt på en duktig striker. Spelplanen håller dock fint och vi ser många fina aktioner från lagets håll. Själv trodde jag ett tag att det var Pirlo som sprang runt på vårt mittfält med instoppad blå tröja, välschamponerat hårsvall och magiska touch, Brisse gjorde lite vad han ville bredvid Zizou-Nisse och Kaká-Väven på innermittfältet. Den bästa högerflanken sedan Philipp Lahm och Robben kombinerar sig samtidigt fint fram i djupled och det skulle inte förvåna mig om vi ser någon av Oskar eller Jonsson i ett välvalt TV-program framöver, Degen och Malmö/Australien borde resa en staty så snart som möjligt. 

Tyvärr stoppas LiU i sin framfart av ett snöpligt baklängesmål ur snäv vinkel på en av få chanser för AC:s anfallare och 0-1 är ett faktum. Tufft för laget, men två minuter senare - som en fenix reser sig ur askan - driver Persson fram moralboost-bussen på vänsterflanken och drar iväg en vänsterdoja som letar sig in vid första stolpen. Haters kommer säga att skottet styrdes, men vi vet alla att många HP låg bakom denna välkalkylerade bollträff och att gudarna ler mot alla från Göteborgstrakten. Första halvlek slutar 1-1 efter lite tillhörande derbygruff (det avskyr man ju inte) och under halvtidssnacket är vi alla överens om att det här är vår match att vinna. Vi står upp i närkamperna, har chanserna och kliver ut i andra halvlek med huvudet högt.

Regnet börjar falla tyngre över en redan sargad gräsmatta; Greenkeepern från Augusta National måste ha tagit ledigt den här veckan. LiU kommer in i sitt spel igen och under fem av högre makter benådade minuter så ser vi hur Rickard “Baggio” Bergman inte bara en, utan två gånger får AC:s målvakt och publik att längta hem igen och frågan är om det inte är Linköpings mest formtoppade spelare just nu vi pratar om. Det ena målet är hämtat direkt ur skolboken efter vackert samspel med Kentsson på vänsterkanten och de “båtre” (läses med fördel med Palms ljuva dialekt, tänk er försnacket om defensiva fasta situationer) nätmaskorna har tur som den här kvällen får sitta kvar. Målet för 3-1 kommer efter en av Edéns på läppen-crossar som Baggio plockar ned, salsadansar likt Max på flamman förbi ett par försvarare och viker tillbaka ett skott vid första stolpen.

“Drömdejt? En salsakväll med Kelly Clarkson och Max” - Väven

Efter ledningsmålen får vi till ett par stabila och betryggande inhopp från bänken. Törna och Max kör över motståndare på varsin kant, Simon, Palm och Markus kommer in och styr på mittfältet och tar ett par gula (orangea?) kort som sig bör i ett derby. AC trycker på i ett försök till reducering, men en storspelande Ludde i målet håller det vattentätt bakåt och Edén kickflippar bort en boll på mållinjen. Undertecknad får i regnet till en skön glidtackling i ena stunden, i nästa blir han klippt av Ludde som utrusande tar med sig både med/motspelare och boll ut över sidlinjen. Smärtan och stoltheten som mittback över en bra rensning var nog lika hög i den stunden, fotbollsgodis som Teddy Lučić hade sagt.

Death, taxes och ett gult kort är väl det som är säkert här i livet så till Malmslätt på hemmaplan i nästa omgång får coach hitta ett nytt mittlås för att hålla segerångan uppe. Att kliva ut på Stångebros matta jämfört med Solhaga blir dock en motivation i sig och det utlovas sambalir till den trogna publiken på plats. För stunden njuter vi dock av allt som en derbyvinst innebär och tar med oss att gammal fortfarande är äldst på LiU-corsons blåvita tegelgata. 

Forza! /Nordström