3 - 0

LiU tog på aprillördagen emot Björsäter SK på fina Skäggetorpsplan för sista gången innan vi kliver ut på hemmaborgen Stångebro och naturgräset för säsongen. Efter den senaste tidens cupframgångar och vinst i seriepremiären var humöret på topp i omklädningsrummet - Zinedine i högtalarna, brassetrixerier som aldrig förr och ett vankande Der klassiker-häng med laget efter matchen. Signalerna från ledarhåll var dock tydliga; vi har gått segrande ur striden många gånger på sistone, men kan mycket bättre. Vi behöver höja oss tekniskt när vi möter lag som slår mycket långt och det var precis det vi skulle mötas av ute på plan.

Första halvlek hade sina likheter med att stå i kön till Flamman; bra kemi, gött tjöt och kyliga vindar, men någonstans fanns längtan efter det lilla härliga extra. Vi spelar vårt spel - forwardstrion Törna/Oskar/Kentson är i zonen, Jeppe skickar flera gånger upp samma forward på läktaren med en tvåfotare eller tre och Väven springer mintu-åttor runt motståndarnas mittfält. Vi har en boll i mål som blåses bort för offside, om det var korrekt eller inte får högre makter avgöra. Resultatmässigt är däremot ställningen jämna 0-0 när vi går in i halvlek.

Trots det har vi känslan av att vi spelar bra. Chanser har funnits och vore det inte för två prime Iker Casillias-räddningar från deras keeper uppe i vardera kryss så hade ställningen varit 2-0. Jag surrar med Niklas ”russe” Wittström om något när vi går av planen, men kommer nu i efterhand bara ihåg en nyanlagd skidåkarbränna och något om bra lir på halvknackig norska. 

Vissa frodas däremot i kön till Flamman och det visade sig i andra halvlek att the one and only inte bara skulle ha en eller två avgörande tåspetsar med i matchen, utan tre. Triss i assist skrivs på Salar i målprotokollet och han brottas just nu med Kentson om vem som egentligen leder poängligan. Vår comebackande striker hinner också med att bränna ett öppet mål, men det pratar vi mindre om. Lika snabbt som man tappar bort honom på en välvald nattklubb vid 01 så joggar han därifrån och låter istället andra glänsa i dagens solljus. Vilken lagspelare.

Andra halvlek kan annars sammanfattas som något stökig från båda lagen. Målvaktskäbbel på def. hörnor (vem som stämplade vem kanske vi ska låta vara osagt..) och ett antal gula kort åt båda håll, men vi noterar likt Corren att det fortsatt är Mourinhotätt bakåt och tar med oss det framöver. 

Tim avrundar med ett skott från 40 meter i tom bur och slutresultatet skrivs 3-0 till LiU efter att Kentson har avslutat två mönsteranfall innan dess. Vi går in i den matchlediga valborgsveckan som obesegrade och undertecknad njuter ödmjukt av hållen nolla. Samma mittback är nu borta från spel ett par veckor med en fraktur: ”Det kanske är dags att hänga upp tröjan i björken” kommenterar Nisse på märklig Eskilstuna-manér. Pre-match scoutvärdig och elegant på planen, men spelar stundvis svår utanför. Att man aldrig lyckas få grepp om charmerande El maestro. 

Palms Bielsa-citat verkar dock stämma: spela bra så blir det bra. Forza LiU!

/Nordström